Bild
Nästa artikel

Här skulle jag inte varit

REDAKTIONSBLOGGEN
Trassel, trassel och åter trassel. Börjar det så fortsätter det i allmänhet men nu har jag i varje fall kunnat slå läger för natten på en camping vid Moseldalen. Läs om min dråpliga dag.
Inte alla dagar blir som det är tänkt. I synnerhet inte den här dagen.

Jag är på väg till Tyskland för att titta närmare på husbilsinredd kompaktbil byggd på Fiat Ducato. Så jag börjar på Arlanda där jag förväntasfull skall checka in. Nej skulle ha checkat in. Det visar sig att biljetten inte fanns. Inte i bolagets biljettsystem i varje fall.

Det blev till att ställa sig i kö i den händiga disken för akuta och trista ärenden vilket slutade med ett löst fall. Det blev ny biljett, retur på den gamla och all överskottstid gick åt till att stå i kö och just vänta. Vänta på att den vänliga damen skulle ge mig besked närmare bestämt.

Boardingcard skrevs ut och jag tittade besvärat på den långa kön till bagageinlämningen. Inte en chans tänkte jag och drog iväg till bagage-drop-värdinnan som blev nästa person att se besvärad ut.

Jag kan inte lova att du kommer med sa hon med bestämd min och tittade åt disken för akuta och trista passagerare. Jag tog mig dit för att få reda på att det blivit för sent att lämna ifrån mig väskan. Den besvärade damen sa åt mig att släpa väskan till inlämningen för specialbagage, de skulle kanske hinna.

Mannen såg besvärat på mig när jag kom med en alldeles ordinär väska, men han tog i varje fall emot den medan jag redan rusade vidare förbi kön till säkerhetskontrollen urskuldande att jag blivit lite sen. Men de besvärade passagerarna släppte förbi mig.

Jag sprang igenom metalldeckaren som, även om den bara var en maskin, besvärat påpekade att jag fortfarande hade mobiltelefonen i bröstfickan. Det fick bli en repris som fungerade bättre. Väskan rasslade dock in på specialspåret för undersökning då kameran väckte intresse. Nu var det jag som började se besvärad ut medan väskan nagelfors. Jag försökte lite snällt med att det mesta gått fel efter den försvunna biljetten som skulle ha funnits. Han tittade besvärat på mig medan jag hastigt rafsade ihop grejorna och vräkte ner dem i väskan.


Det gick ganska snabbt till gaten och flyget hanns faktiskt med. Väskan också för den delen. Den dök upp tidigt och jag tog mig med tåget vidare till Centralstationen i Köln där tåget byttes till ett annat tåg som skulle ta mig till Rheda-Wiedenbrück. Det är nämligen där som husbilen jag ska hämta finns.

Nu blev dock tåget något försenat, närmare bestämt olyckliga och ovanliga fem minuter på en tvåtimmarskryssning genom det tyska landskapet. Därför såg jag det anslutande tåget, som tjänstemannen i Reise-zentrum hade bokat, precis stänga dörrarna när jag flåsande stångades med alla passagerare på väg nerför trapporna från den perrong jag skulle upp till.

Jag blev stående på tågbytarperrongen, ringde till representanten som skulle lämna ut husbilen och beklagade det inträffade. Han kom dock och hämtade mig på den plats jag inte skulle varit - närmare bestämt den plats du ser på bilden.

Det finns alltså all anledning att  åka i egen regi. Nu gör jag det äntligen och har dessutom hunnit stanna för natten vid Moseldalen. Jag njuter av den ljumma, för att inte säga sommarvarma, tyska luften. Termometern har inte besvärat sig att sjunka till under 20 grader sedan jag landade i Köln och nu är jag i färd med att avnjuta en öl med diverse smågott jag har här i en korg. Det var vad som fick bli mitt kvällsmål för jag hann dessvärre inte med någon storhandling. Det får bli morgondagens problem.

Ha en trevlig kväll gott folk!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.