Restips: I postvägens spår

Att köra österut lockar allt fler och ett trevligt alternativ är den historiska postvägen från drottning Kristinas tid, en rutt som använts från 1638 fram till 1910. Rutten användes ursprungligen för att transportera post österut inom det svenska riket eftersom Finland och även stora delar av Baltikum hörde till Sverige på den tiden. Det är en historisk rutt med stora naturvärden som du absolut ska prova att köra vid tillfälle!

Egentligen tar rutten sin början i Stockholm för det var naturligtvis den Kungliga posten från huvudstaden som skulle fram. Så vill du köra turen alldeles rätt ska du börja på postmuseet i Stockholm, kanske stanna till vid det gamla postgästgiveriet Claes på Hörnet, besöka den gamla kyrkan i Danderyd och vidare till Gamla Grisslehamn. Då passerade postkurirerna Åva, Räfstad, Angarn och Sätuna. Gamla Grisslehamn finns inte heller kvar då det eldhärjades och flyttades något norrut så vi börjar helt fräckt med att ta färjan till Eckerö på Åland, en rutt som funnits sedan 1963 även om det mellan 1870 och 1895 fanns en ångbåtslinje. Men innan vi lämnar Grisslehamn besöker vi Albert Engströms ateljé. Väl i Eckerö möts du förstås av ett pampigt post- och tullhus! Här finns bland annat denna camping. Ska du följa postvägen i strikt bemärkelse tar du dig från Storby på Eckerö över Fasta Åland (huvudön) till Bomarsund och sedan till Vårdö. Postvägen och den medeltida Pilgrimsvägen hade troligen samma sträckning men vi får inte missa att se mer av Åland. 

Ålands 80 mil långa vägnät bjuder nämligen på härliga naturupplevelser och det finns all anledning att ägna några dagar här. Fasta Åland är inte större än 45 km från norr till söder och 50 km från öst till väst och lämpar sig utmärkt för en stressfri semester. Men det finns några "måsten" och några av dessa är Bomarsund, Jan Karlsgårdens friluftsmuseum, den medeltida slottsruinen i Kastelholm och så förstås segelfartyget Pommern i Mariehamn. Ändå är Ålands speciella natur en stor del av upplevelsen och efter några härliga dagar på Åland, kanske vid någon vattennära camping, åker du till Vårdö där färjan avgår i Hummelvik och därefter tar flera korta färjor och väg 192 oss vidare mot Gustavs. Här hittar du uppgifter om färjorna från Åland till Finland.

Efter att vi landat i Gustavs fortsätter vi väg 192 tills dess den ansluter till väg 8 där vi kör söderut till Åbo (Turku), Finlands äldsta stad. Åbos långa historia går ända tillbaka till 1200-talet och staden, som är jämförbar med Malmö i storlek, var länge Finlands maktcentrum. Vi passar på att ta en promenad till Åbo slott vid hamnen, vi går vidare förbi gästhamnen och längs gågatan Västra strandgatan som fungerar som Åbobornas vardagsrum. Som namnet Åbo antyder så finns det en å, Aura å, i Åbo men många andra begrepp kan bli förvirrande. Stadens sydsida, som är den äldsta delen, kallas östsidan eller "den här sidan" där vi bland annat hittar domkyrkan, Åbo Akademi och Gamla Stortorget. Den andra sidan av Aura å kallas just "den andra sidan" och dessa begrepp är som namn, det spelar ingen roll var du är, namnen förblir desamma. En trevlig camping hittar du här och ställplats finns på Västra Strandgatan 37.

Vi kör vidare på väg 1/E18 i sydöstlig riktning till Salo där vi på väg 52 och 25 kör mot Hangö, Finlands sydligaste stad och lämnar därmed postvägen. Denna vattenomgärdade stad har en intressant historia och hyrdes ut på 30 år till ryssarna 1940 varefter udden blev en krigsbas. En lämplig camping hittar du här.

Nu är det dags att vi tar oss mot Helsingfors, återigen på väg 25 och sedan väg 51. Helsingfors är en trevlig stad och det finns all anledning att vi inte stressar vidare utan tar oss lite tid för att se staden. Efter att ha varit runt i Helsingfors missar vi inte en av världens största sjöfästningar, Sveaborg (Suomenlinna). Sveaborg kallas även nordens Gibraltar och är en fantastisk plats att uppleva. Sveaborg är med på UNESCOs världsarvslista och den byggdes på 1700-talet när Finland var en del av Sverige. Platsens betydelse visas inte minst genom att Sveaborg rankas som Sveriges dyraste försvarsprojekt genom tiderna.

Här tar vi färja över Finska viken (Här hittar du bokning av färja) och hamnar efter två timmar i Tallin där vi kör till campingen och parkerar men går sedan in till Tallinns gamla stad Vanalinn. Den charmiga världsarvsklassade staden rankas som en av nordeuropas bästa medeltidsstäder och har mycket att erbjuda. Även om du bara vill uppleva det mest väsentliga bör du sätta av en och en halv dag.

Från Tallinn tar vi väg 8 på väg mot Paldiski, en av de Sovjetiska baserna för den kärnvapenbestyckade u-båtsflottan. Men långt tidigare svänger vi av vid Keila på väg 17 som strax innan Haapsalu ansluter till väg 9. Efter väg 17 ligger Rummu Karjäär där det finns ett gammalt sovjetiskt arbetsläger med ett halvt dränkt fängelse som har fått bli ett hopptorn vid en av de mest spektakulära stränderna någonstans. Därutöver är det ett paradis för dykare. Vägen ger dessutom en glimt av landsbygden i stället för att åka raka vägen på väg 4.

Haapsalu var centrum för den svenskkoloni som evakuerades när röda armén anlände 1944. Här bodde Astrid Lindgren-böckernas illustratör Ilon Wikland och staden är som ett stort Sigtuna, fyllt med låga träbyggnader och med en intressant historia. Bland annat finns här Europas längsta järnvägsperrong i trä, en spännande borg och ett svenskmuseum.

Härifrån tar vi väg 31 mot sydöst tillbaka till väg 10 och vid Lihula mot Pernu. Vid gränsen till Lettland byter vägen nummer till A1 och snart nog är vi i Riga. Riga är mer monumentalt än Tallinn och var när Riga var en svensk stad större än Stockholm. Här fanns även Europas högsta torn i mitten av 1700-talet och även denna vackra östersjöstad andas historia.

Till Jürmala tar vi E22/A10 och hittar en fantastisk badort med rejäla villor byggda i trä med oanad snickarglädje. Här vill man gärna stanna länge för att njuta av såväl miljön som badmöjligheterna innan färden går vidare tillSlitere nationalpark på väg P131 som går direkt efter Rigabuktens kust. Längst norrut ligger Kolka som är Lettlands svar på danska Smögen och en motsvarande upplevelse. Väg P124 tar oss mot Ventspils som ligger efter Östersjökusten och vi stannar till i Ovisi och Irbenes  för att kolla in världens åttonde största radioteleskop och en spännande miljö där det plundrade sovjetiska kasernområdet mycket väl kan tjäna som kuliss i en skräckfilm. I Ventspils blir det väg P108, direkt följd av P111 som fortsätter att ta oss efter kusten mot Liepaja men här blir vägkvalitén sämre ett litet tag.

A11 tar oss vidare söderut, byter nummer till A13 vid gränsen och vi kommer direkt till Klaipeda där vi åker ut på den smala landremsan Kuriska näset som tar oss till Nida vid gränsen till den ryska enklaven Kaliningrad.

Vi vänder om och kör de fem milen till Klaipeda där färjan tar oss till Karlshamn och snart är vi på svensk mark igen.

Vägen från Grisslehamn över Åland till Klaipeda är ingen lång sträcka men väl intressant och med många platser som är riktigt trevliga att besöka. Forna Östeuropa utvecklas snabbt och har blivit lite av jungfruelig mark för reslystna, missa inte att åka i Baltikum om du inte varit där tidigare! Så jag hoppas att även du har haft det trevligt när du åkt den här turen!