Utanför Estlands västkust ligger ett världsarv som bjuder till fest och traditioner. En plats där folkdräkterna används daglig dags och där handarbetet värderas högt. En plats som frusit tiden och närmast får ses som ett stort museum.
Det är en annorlunda atmosfär som möter oss, till och med lite exotisk när vi efter en kortare tur på färjan från Pärnu befinner oss på Estlands sjunde största ö. Vi är i Rigabukten, i Estlands sydvästra hörn, i höjd med Norrköping.
Här lever traditionerna kvar på ett sätt som på få andra ställen. Traditioner som fått UNESCO att höja på ögonbrynen ( a Masterpiece of the Oral and Intangible Heritage of Humanity ) och världsarvsklassa delar av kulturen vars traditioner huvudsakligen upprätthålls av kvinnorna medan männen är fullt sysselsatta med fisket. Har du möjlighet ska du komma hit någon stor helg och uppleva festligheterna runt exempelvis midsommar när de gamla traditionerna verkligen blommar ut för fullt. Men det är speciellt nog att se en folkdräktsklädd dam komma körandes en traktor eller till och med en motorcykel en dag i deras vanliga liv. För här är det kvinnorna som styr eftersom männen oftast är till sjöss. Det är kvinnorna som vårdar kulturarvet!
Att tiden ser ut att ha stannat märks på allt omkring dig. Traditionerna finns kvar men också bristen på materiell standard. Här härskar närmast 30-tal och någon utveckling verkar inte ha ägt rum i det avseendet som hos oss. Sovjeterans ok är tungt men glädjen över alla små detaljer i livet frodas som på få andra ställen. Du ska ta dig runt, känna att du är i en levande miljö som är så långt ifrån dagens svenska liv du egentligen kan komma och det bara ett stenkast från Sverige. Stanna till här och där men mitt bestående intryck är helheten, den speciella naturen och glädjen hos de ungefär 600 invånarna som formats av en ö-kultur där stoltheten över sin identitet är ett signum.
Kinhu, som är Rigabuktens största ö, omnämns första gången under dess nuvarande namn 1386 och befolkningens traditioner 1518. Men det finns 3000 år gamla arkeologiska fynd från säljägare och fiskare så ön har en lång historia även om ön aldrig har blivit lika omtalad som de större svenskpräglade öarna Dagö och Ösel som ligger strax norr om Kinhu. Vid kusten ligger dessutom Hapsaalu som inte minst är känt för att Ilon Wikland som illustrerat Astrid Lindgrens böcker växte upp i denna svenskbyggd.
Kihnu museum visar öns historia och kan utgöra ett intressant avbrott och bredvid ligger öns kyrka. Inga monumentala byggnader men ställen som placerar in dagens samhälle i ett tidsperspektiv. Men en sak är säker, det finns nog ingen plats runt Östersjön som är lika intressant i ett folklivsperspektiv och en mycket intressant plats att ha varit på. Kolla in fotografen Anne Helene Gjelstads fina fotoreportage om ön.
Här lever traditionerna kvar på ett sätt som på få andra ställen. Traditioner som fått UNESCO att höja på ögonbrynen ( a Masterpiece of the Oral and Intangible Heritage of Humanity ) och världsarvsklassa delar av kulturen vars traditioner huvudsakligen upprätthålls av kvinnorna medan männen är fullt sysselsatta med fisket. Har du möjlighet ska du komma hit någon stor helg och uppleva festligheterna runt exempelvis midsommar när de gamla traditionerna verkligen blommar ut för fullt. Men det är speciellt nog att se en folkdräktsklädd dam komma körandes en traktor eller till och med en motorcykel en dag i deras vanliga liv. För här är det kvinnorna som styr eftersom männen oftast är till sjöss. Det är kvinnorna som vårdar kulturarvet!
Att tiden ser ut att ha stannat märks på allt omkring dig. Traditionerna finns kvar men också bristen på materiell standard. Här härskar närmast 30-tal och någon utveckling verkar inte ha ägt rum i det avseendet som hos oss. Sovjeterans ok är tungt men glädjen över alla små detaljer i livet frodas som på få andra ställen. Du ska ta dig runt, känna att du är i en levande miljö som är så långt ifrån dagens svenska liv du egentligen kan komma och det bara ett stenkast från Sverige. Stanna till här och där men mitt bestående intryck är helheten, den speciella naturen och glädjen hos de ungefär 600 invånarna som formats av en ö-kultur där stoltheten över sin identitet är ett signum.
Kinhu, som är Rigabuktens största ö, omnämns första gången under dess nuvarande namn 1386 och befolkningens traditioner 1518. Men det finns 3000 år gamla arkeologiska fynd från säljägare och fiskare så ön har en lång historia även om ön aldrig har blivit lika omtalad som de större svenskpräglade öarna Dagö och Ösel som ligger strax norr om Kinhu. Vid kusten ligger dessutom Hapsaalu som inte minst är känt för att Ilon Wikland som illustrerat Astrid Lindgrens böcker växte upp i denna svenskbyggd.
Kihnu museum visar öns historia och kan utgöra ett intressant avbrott och bredvid ligger öns kyrka. Inga monumentala byggnader men ställen som placerar in dagens samhälle i ett tidsperspektiv. Men en sak är säker, det finns nog ingen plats runt Östersjön som är lika intressant i ett folklivsperspektiv och en mycket intressant plats att ha varit på. Kolla in fotografen Anne Helene Gjelstads fina fotoreportage om ön.
Kolla in fotografen Anne Helene Gjelstads fina fotoreportage om ön.
Mer från Husbil & Husvagn
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.