Restips: Världens äldsta oljeraffinaderi

Det var Pehr August Ålund som i slutet av 1860-talet lät bygga oljeraffinaderiet norr om bruken vid sjön Snyten. Men vid ett åsknedslag antändes fabriken som brann ner. För att inte fabriken skulle utgöra en säkerhetsrisk byggdes därför den nya fabriken på Barrön 1875. Fabriken producerade bland annat fotogen, vapenfett och maskinsmörjmedel. Råoljan kom i huvudsak från USA, talg och fett från Ryssland och tjära från Galizien norr om Karpaterna. Råvarorna fraktade med malmpråm uppför Strömsholms kanal.

Oljeraffineringen avbröts 1902 och smörjolje- och fettproduktionen lades ner 1927 då produktionen inte längre bar sig. Detta efter att de skyddstullar som funnits på konkurrerande produkter från utlandet avskaffades samtidigt som användningsområdet för raffinerade oljeprodukter övergick från lysfotogen till bensin.

Grunden för raffinaderiet var 1850-talets stora uppfinning, fotogenet, vilket möjliggjorde  konstruktionen av fotogenlampor. Det var den skotske kemisten och geologen James Young som tog patent på fotogen 1852. Namnet ”fotogen” bildas av orden ”photo” som betyder ljus och ”genein” som betyder bland annat ljusalstrare. Men första världskriget var mycket energikrävande och på 1920-talet blev det allt vanligare med bilar, och nu blev oljan främst intressant som drivmedel, istället för som ursprungligen ljuskälla. Mängderna som kunde framställas här var för små för den nya tidens krav.

Bakgrunden till placeringen är att det i de båda sjöarna Åmänningen och Snyten, som dagens Ängelsberg ligger mellan, finns sjömalm. Tack vare sjömalmen kunde järnframställning påbörjas här redan på 300-400-talet e Kr., tidigare än någon annanstans inom Norbergs Bergslag. Så småningom bildades Engelsbergs bruk som är en intressant plats att besöka som vi tidigare skrivit om.

I spåren av järnmalmsbrytningen byggdes masugnar invid vattendrag som drev vattenhjul. Vattenhjulen i sin tur drev blåsbälgar och varefter tekniken utvecklades genom århundradena även blåsmaskiner, lyftanordningar och hammare. Nu smältes bergmalm i masugnarna. Järnet blev inte direkt smidbart, som i de gamla gropugnarna, utan man fick fram tackjärn som förädlades i smedjorna. Norbergs Bergslag blev en viktig del i den svenska ekonomin och politiken.

I denna ekonomiskt aktiva region anlades även Strömsholms kanal, Sveriges näst äldsta och läst längsta kanal, med 26 slussar och en sträckning på 10 mil, från Smedjebacken i norr till Borgåsund vid Mälaren i söder, går igenom sjön Åmänningen.

Den var en viktig transportled av främst malm och järn som Sverige vid den här tiden var världens  största exportör av. Kanalen byggdes mellan 1772 och 1795. Redan 1787 gjorde dåvarande kungen, Gustaf III en tur med öppen slup genom en del av kanalen och passade på att döpa de slussar han då passerade.

Det blev därför naturligt att anlägga raffinaderiet just här i industriregionen Ängelsberg. Idag har Barrön bytt namn till Oljeön och raffinaderiet har blivit ett byggnadsminne men Strömsholms kanal trafikeras varje sommar av turisttrafik.

I Ängelsberg fanns vid den här tiden förutom oljeraffinaderiet, bruket, järnvägen och kanalen även en fiskodling och ett sågverk, kvarn, jordbruk, kolmilor, affärer, post, distriktssköterska skolor, kyrka, kapell, biograf, mälteri, bryggeri med mera. Stationssamhället i Ängelsberg byggdes ut i rasande takt. Kända arkitekter gjorde avtryck i form av pampiga byggnader som visar på samhällets vikt och storhet: stationshuset från 1900 är ritat av Erik Lallerstedt. Villorna Hvilan, Ulvaklev och Odensnäs av Isac Gustaf Classon. De vackra omgivningarna, och släktskapet mellan konstnären Olof Arborelius och brukspatron Timm, gjorde att det bildades en konstnärskoloni i Ängelsberg. Förutom Olof Arborelius verkade här även Arvid Marutz Lindström, som var den som lät uppföra den ovan nämnda villa Hvilan, Ernst Lundström och Axel Fahlcrantz. Hjalmar Norrström och även Ferdinand Boberg verkade här.

Båten till oljeön tar bara någon minut och du får en guidad tur i lokalerna samt en dos intressant industrihistoria. Raffinaderiet på ön är öppet för besökare under sommaren. Oljeön ingår i Ekomuseum Bergslagen och ägs av Preem.