Så här mitt i julstöket är tanken ofta bland nära och kära. Som det sig bör för vad vore livet utan det sociala livet, det som vi med hjärtat i campinglivet har alla möjligheter att uppleva i överflöd. Trots allt är det essensen i intresset för fritidsfordon.
Nära och kära. Det gäller även våra upplevelser. Nära platser med det lilla extra som kan besökas ofta. Kanske en kär plats vid vattnet där solen blir extra vacker när dagen randas. Kanske rådjuret vid skogsranden som kan avnjutas med samma glädje som morgonkaffet. Visst kittlar det exotiska, det nya och okända men just det måste inte vara det mest minnesvärda. Men jag skulle ljuga om jag inte fascineras av det som inte är vardagligt. Något nytt att lägga till sina upplevelser. En folkdräkt. Annan arkitektur. Blommorna. En utsikt man inte ser varje dag. En folkfest. Men att gradera, det går inte. I min värld ska man inte jämföra på det sättet. Det lugna rådjuret eller vattenfallet, vilket är egentligen det mest minnesvärda?
Känsla är något svårfångat i skriven text. Det blir lätt så platt när man inte har gester och leenden att ta till. Ändå hoppas jag på att du uppskattat mina texter under det år som gått för självklart ligger ni läsare mig varmt om hjärtat. Att känna att man kan förmedla något speciellt. Något jag vill att även du vid något tillfälle ska kunna ta del av.
Ett av mina starkaste minnen är en resa i Grekland. Inte under 2018 men minnen kan vara länge. Jag reste på Peloponnesos, den grekiska södra halvön. De böljande vägarna med det klara blå havet på ena sidan och de snöklädda bergen på andra. De rosa körsbärsträden och apelsinträdsdoften. Lugnet som avbröts av mina wow som ingen kunde höra. Jo, det är riktigt svårfångat. Men känslan i den tidiga våren i månadsskiftet mars april är något jag sent ska glömma. Men det finns mer. Mycket mer. Den vackra kustvägen i Kroatien. Šibenik, Dubrovnik, Krka. Svarta havets kust i Turkiet och Georgiens fantastiska bergslandskap. Ukrainas oändliga slätter och Transylvaniens dramatiska natur med en av världens vackraste vägar, Transfăgărășan. Jo det är långt bort men inte så långt som du tror. Har du någon gång möjlighet ska du resa till vårens Grekland. Gärna via kustvägen i Kroatien men annars går det att flyga till Athen och hyra en husbil där.
Att åka runt Vänern kanske inte låter så exotiskt, men inte är det sämre. Håverud, Läckö slott, Kållandsö. Ramslöksdoften på våren eller löjromens dag på hösten. Borgvik, en av Sveriges bäst bevarade bruksmiljöer. Brudfjällsvägen för dig som vågar dig ut på smala, kurviga och backiga vägar. Sveriges godaste räkmackor i Värmskog (så sägs det utan att jag har andra vetenskapliga bevis än att ha ätit en). Den resan har också gett bestående minnen och Dalsland är bedårande på våren.
Våren ja, Forsakar. Österlen när äppelträden blommar. Brösarps backar och Kronovalls slott. Söderåsen. Christinehofs ekopark eller varför inte en gourmetresa till olika gästgiverier? Att resa runt i Skåne på våren väcker känslor. Som så väl sagts, Skåne finns för att visa övriga Sverige hur kontinenten ser ut. Har du hunnit resa runt i detta vackra vårlandskap än eller är det dags att planera in det till 2019?
Vill man uppleva det nära kan man ta en tur runt Östersjön. Jag lovar att du kommer att bli överraskad. Här finns det mesta. Härliga sandstränder. En öken, visste du det? Vildliv med bison och fantastisk natur i Białowieża. Visst är varvet långt men det går ju att dela av. Det nära kan vara längre bort än de flesta tror.
Jag kommer att försöka förmedla känslan av det härliga att resa och uppleva och jag hoppas du följer med även under 2019. En del platser har du kanske själv erfarenhet av, annat kanske är nytt. Oavsett vilket har vi ett nytt år framför oss där minnen kan bli fler och upplevelserna bestående. Det är det som är så fantastiskt med husbilar och husvagnar. Det behöver inte göras så märkvärdigt, det räcker långt med att vara nyfiken. Då kommer upplevelserna oftast av sig själva.
God Jul och Gott Nytt År!