Visst är det så att vi är olika. Vissa älskar de ljusa kvällarna. Jag älskar morgonens stillhet. Fågelkvittret är det enda som stör tystnaden och det har jag inget emot.
Det nordiska ljuset är speciellt. Det lockar turister från när och fjärran. De nära vill byta utsikten över nästa hus mot utsikten över nejden. Den fria horisonten. Med lite tur ser man ett rådjur och är man försiktig kan man iakta dem länge där de går och betar det fuktiga gräset. Det ger ett lugn som få platser numer kan erbjuda. Men friheten att övernatta på det här sättet är för min del sommarens krydda.
De långväga turisterna ser detta som exotiskt. Visst finns den fria horisonten även söderut. Även där kan mornarna bjuda på stillhetens charm. Lite varmare än i Sverige. Men den fria horisonten är så mycket svårare att hitta. Lika mycket som vi nordbor gärna byter ut den bistra vintern mot söderns värme väljer söderns turister att byta ut nattens mörker mot nordens speciella ljus. Visst har alla platser den blå timmen men morgonens ljus är speciellt. Särskilt nu när dygnen är som ljusast.
Det är inte att undra på att allt fler turistar i Sverige. Campingarna är redan hårt bokade men det de vill uppleva finns inte alltid just där. I Frankrike blir det allt mer populärt att ta sig ut på landsbygden. Nya tjänster erbjuds där naturen står i centrum. Den fria horisonten igen. Tystnaden. Stillheten. Det rogivande. En affärsidé som lockar många men här har vi det i överflöd. Behövs ingen organisation för det. Mer eller mindre bara att respektfullt bege sig ut och hitta sitt paradis.
Och som inga andra har vi med husbil eller husvagn möjlighet att skapa vår underbara morgon.
Glöm inte att det man till slut ångrar mest är det man inte gjort. Det är nu som möjligheten att uppleva naturen är som bäst. Det vårskira. Krispiga. Att parkera där täckgardinerna inte behövs. Bara att ligga och njuta av horisonten. Ljuset. Djuren.
Nu ska jag göra mig en kopp kaffe och bara njuta. Innan dagsljuset skrämt bort morgonens stämning.