”Planera in dagar utan någonting på schemat”

Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning. Krönikan publicerades första gången 2018.

Åååhhh neeej!” Ja, du har säkert upplevt den panik och frustration som kan infinna sig då information på datorn går förlorad, bara för att du har glömt att klicka på Spara.

Att kontinuerligt spara sina alster när vi sitter och skapar något i datorn är en självklarhet för många. Det vi däremot ofta förbiser är att samma princip torde gälla även för vår mänskliga dator, alltså hjärnan.

Vi lever i en tid då tempot i samhället är snabbare än någonsin och det mesta tenderar att effektiviseras. Lägg därtill att vi matas med mer information och intryck än någonsin tidigare.

Kort och gott kämpar många hårt för att hålla jämna steg med livet självt, vilket har gjort att eftertanke och kontemplation har blivit en bristvara. I värsta fall kan detta hysteriska tempo göra att vi mister förmågan att uppleva nuet fullt ut. Eller kanske än värre: vi missar att spara våra upplevelser i hjärnkontoret.

För att minska risken för att ofrivilligt glömma bort vad vi har upplevt, är min tro att stunder av långtråkighet då och då är absolut nödvändigt. Alltså stunder då vi gör just ingenting. Glädjande nog är det ofta på campingar och ställplatser jag ser människor som verkligen behärskar den sköna konsten.

Det är spontana samtal mellan grannar som möts på väg till och från receptionen, korsord som förstrött löses under ett parasoll samt en och annan som sitter och sover i sin brassestol med kepsen över ögonen och vidöppen mun. Eller kanske det mest talande exemplet av alla: par som sitter i varsin stol bredvid varandra och bara stirrar rakt ut i luften, utan att konversera.

Snacka om att hjärnan under dessa tillfällen ges möjlighet att varva ner och bearbeta det förflutna. Enligt min tro ökar dessa stunder av stillhet chanserna för att våra tidigare upplevelser blir till bestående minnen.

Processen kan jämföras med då vi överför bilder från datorn till en extern hårddisk, i syfte att försäkra oss om att bilderna kommer att finnas kvar i framtiden.

Min bästa arena för lugn och ro är de svenska fjällen. Under långa vandringar i ensamhet får jag möjlighet att uppleva nuet på ett sätt som saknar motstycke.

Samtidigt ges jag utrymme att utan störningsmoment göra en slags mental sammanfattning av det gångna året och utvärdera vad som har varit bra och mindre bra. Det är mitt sätt att bevara mina upplevelser i minnesbanken och samtidigt bygga upp ny inspiration inför framtiden.

Jag hoppas att just du har hittat din bästa arena för eftertanke och kontemplation. En inte alltför vågad gissning är att du finner det stora lugnet i ditt hus på hjul.

Ett tips under resan är att unna dig att ha lite långtråkigt. Planera gärna in några dagar då ingenting står på schemat. Min tro och förhoppning är att du då ­finner harmoni – och därmed sparar dina ­minnen för en lång tid framöver.

Och till dig som anser att ledighet är till för att maxas med upplevelser, vill jag bara komma med en liten påminnelse: du ­kommer väl ihåg att spara?