Bild
Nästa artikel
Dubbelt upp av Husbils-Saab

Dubbelt upp av Husbils-Saab

Reportage

Här är historien om två Saab-husbilar som kom till jorden för att sprida uppståndelse, glädje och lite praktisk nytta. Berättelsen innehåller starka scener av uppfinnaranda, misslyckat företagande och rafflande räddningsauktioner.

Mitt livs längsta taxiresa. En fastkörning med husvagn i Norge. En Saab 92 som sågas av i höjd med vindrutan. En tonårings första egna boende. 123 dagar och nätter av ren adrenalin i en verkstad i Ångermanland.

Historien om de båda Saabhusbilarna byggda för över 50 år sedan av Torsten Johannesson i Ramsele har tusen möjliga inledningar. Berättelsen är kronologiskt okomplicerat men vindlande och svindlande i utvikningar och detaljer.

 

Torsten Johannesson var nog rätt kärv. Dådkraftig men kärv. Sönerna Anders och Lennart kan berätta en del om verktyg som kom flygande i moln av svordomar, men också om en unik förmåga att klara av att laga precis allt.

Firman hette Biltjänst och gör så än idag med sonen Lennart som föreståndare. Familjen körde en svart Chevrolet 1957, rosten var svår, men den svarta har alltid rullat, gick aldrig till skrot. Väldigt lite gick den vägen hos Johannessons. Och ja, händigheten, problemlösandet, gick i arv till både Anders och Lennart. Overkligt skickliga mekaniker båda två.

Vattenkraften göt liv i Ramsele på 1950-talet. När kraftverken byggdes steg invånarantalet på några decennier till 7 000 personer. Blomstringen innebar mycket jobb för en mångsidig reparationsverkstad. När den välförtjänta semestern kom hakades husvagnen på Chevroleten och det bar iväg till Norge, säg 1962. Torsten körde fast med slirande bakhjul och kupén blev full av dålig stämning. Men ilskan fick honom att tänka till, en hel semestervecka full av funderingar. Varför inte sätta motorn i husvagnen? Väl hemma var startsträckan kort tack vare en Saab 92 som stod och väntade på något utanför verkstan.

Framhjulsdrift tänkte Torsten. Såg fördelarna med drivning och motor i ett, utan kardan eller tung bakaxel. Tvärställd motor, låg profil – och nog skulle väl kraften räcka?

Mycket har förstås försvunnit i minnets dimbankar, men det sägs i en tidningsartikel att Torsten trimmade motorn till 30 hk jämnt. Så mycket ritningsunderlag var det nog inte frågan om när motorutrymmet med drivpaket och allt kapades loss. Utifrån denna kraftcell svetsades ramskenor på bakåt och snart kunde både väggar och tak resas i en smart sandwichkonstruktion med aluminiumplåt limmad på ett underlag av plywood. Reglar på insidan gav extra styrka.

En tjänlig körställning och logisk sortering av växellägena var mindre viktiga, kraften lades på att bygga en hemtrevlig och funktionell bodel. Det bastanta bordet blev till dubbelsäng tack vare ett hydrauliskt ben. Inredningen målades i milt blått och gult, precis som exteriören. Grillen hämtade Torsten från en Morris Minor. Den tvåcylindriga motorn fick jobba, men hela skapelsen fungerade förvånansvärt väl. Den formbrödslika Saaben tog sig säkert upp till fjälls och låg betryggande stadigt på vägen, någonstans inunder fanns ju ändå en Saab. Marschfarten kunde lätt hållas till 60 km/h med en toppfart på 80 km/h.

Ett gigantisk skogsmonster räddar den sköra, döende fågelungen med ömma gripklor. Ett vackert ögonblick. Vuxna mäns
Ett gigantisk skogsmonster räddar den sköra, döende fågelungen med ömma gripklor. Ett vackert ögonblick. Vuxna mäns
En av få bilder från när husbilarna var nya. Den trecylindriga tvåtaktaren (som sedan blev V4) tittar nyfiket fram under motorluckan.
En av få bilder från när husbilarna var nya. Den trecylindriga tvåtaktaren (som sedan blev V4) tittar nyfiket fram under motorluckan.

Någon gång 1963 skulle Saaben registreras och vad som exakt hände är inte klarlagt. Det sägs att besiktningsingenjören slog ner på axeltrycket fram och att beskedet i kombination med Torstens temperament ledde till husbil nummer två. Eller så var Torsten inte nöjd, såg de tydliga begränsningarna, kompromisserna. Han satte genast igång med en ny husbil, här vädrade han säkert en affärsmöjlighet.

Nu fick tonårige sonen Anders rycka in som hjälp. Arbetet var intensivt, furiöst. Pågick långt in på nätterna. Den här gången hade Torsten ritat en profilskiss på rutat papper, placerat ut hjulen där de borde vara, fritt från de begränsningar en likdel från en Saab 92 utgjorde. Ramskenor i tyskt kvalitetsstål beställdes.

Nya delar kom i en strid ström från Saab-Anas huvudlager i Nyköping; en trecylindrig motor, växellåda, hjulupphängningar, kylare, avgassystem, bromsar. Ett ramverk i vinkelstål byggdes i framändan där drivlinan bultades. Rattväxel blev till golvspak med spegelvända lägen. Drivaxlarna förlängdes. Grillen från den nya långnossaaben behövde sällskap … Torsten funderade. Provade med Volvo Amazon, där satt ansiktet – med lyktsargar från en Peugeot 404.

Bygget tog 123 dagar. Bara en kort tid stod de båda underverken parkerade sida vid sida utanför verkstan. Två helintegrerade husbilar innan ordet knappt ens fanns.

Medan förstlingen såldes iväg paraderade 95:an något sånär genom myndighetens kontrollorgan, registrerades som ”SAAB OMBYGD 1965”. Uppmärksamheten var förstås stor. Expressen gjorde reportage med löpsedel och allt. Skrev Husbil med feta bokstäver. Exteriören var elegant lackerad i Saabkulörer och insidan hade en dragning åt det vardagslyxiga, med snickerier i teak där varken kylskåp eller gasolspis saknades.

Väggarna var klädda med vävtapet som hade hedrat den finaste av gillestugor. Praktisk plastmatta på golvet och ombonade textilier i dämpad färgställning. Randiga gardiner. Matrumsbordet dubblerade som generös dubbelsäng, den här gången en lättviktskonstruktion.

Dubbelt upp av Husbils-Saab
Första återträffen i garagelivmodern. Lennart Johannesson säger hej till Torstens gamla projekt.
Första återträffen i garagelivmodern. Lennart Johannesson säger hej till Torstens gamla projekt.

En affärsplan formades i Torstens huvud. Han kontaktade Saab med en förfrågan om att få köpa förmonterade mekaniska enheter, drivlina, bakvagn och så vidare och såg framför sig en hantverkspräglad tillverkning med inslag av rationell stordrift.

Men det är som om Saab inte riktigt förstått vad för slags fordon Torsten Johannesson i Ramsele har byggt. Frågan är om Torsten själv förstod? Ett reklamblad togs fram där målgruppen inte är äventyrslystna semesterfirare, snarare professionella resandesäljare som därmed skulle få gott om plats för varuprover och provkollektioner och samtidigt spara in på hotellnätter. Den tänkta prislappen – runt 20 000 kr – blev ändå ohanterligt stor, och hela affären var svår att räkna hem när Saab nekade Torsten att få köpa förmonterade enheter till nettopris från löpande bandet. Att köpa komponenter till fullt reservdelspris skulle omedelbart stjälpt kalkylen.

Torsten fick en del att tänka på. Och han kunde göra det i ensamhet i sin enastående husbil, under fisketurerna till fjällvärlden.

Torsten var nog mer driven uppfinnare än affärsman. Men envis var han och han sonderade terrängen med möjliga partners samtidigt som allmänheten började höra av sig efter att Expressen berättat att husbilen blivit godkänd av myndigheterna. Ett hundratal ska enligt artikeln ställt sig på kö för den sensationella nykonstruktionen. Men det blir inget. Allt tyder på att vagnen skulle visas på S:t
Eriksmässan 1966, men den dyker aldrig upp. Faktum är att de båda husbilarna mer eller mindre ”försvinner”. Och Torsten hade en kö av bilar som skulle lagas utanför verkstan.

Provstart. Och den funkar!
Provstart. Och den funkar!
Kärntruppen bakom räddningsprojektet.
Kärntruppen bakom räddningsprojektet.
Skalbolagshärva. Ingen lämplig konservöppnare kunde hittas, så det blev handarbete i stor skala.
Skalbolagshärva. Ingen lämplig konservöppnare kunde hittas, så det blev handarbete i stor skala.

Var 92:an tar vägen är länge ett mysterium. Det ryktades om torgvagn men den slutar i skogen i form av en sommarstuga. Mer om det snart. 95:an köps av en familj med rötterna i Norrland, men snart flyttar man till Täby, där husbilen kom att utgöra ett säsongsvis kuriöst inslag i parkeringsbilden.

Två avgörande saker händer. Den får en V4-motor monterad (baxas in genom dörren) och ett helt plåttak. Tidigare har det varit väv. Eller så får den faktiskt plåttaket redan under Torstens ägo, ständigt dessa dimmor. Klart är att den rullar vidare. År efter år. Ägaren far mellan fjällen och Skåne med frun stickande i soffgruppen bak. Hyllor kommer till. Lite lampor, en radiohögtalare – bekvämlighet.

Torsten Johannesson verk är gediget, men snart börjar åren synas. Ägaren dör och bilen ärvs av sonen Björn Lindell och nu blir hemvisten Jokkmokk. Folk vänjer sig även där. Husbilen blir ett vardagsinslag och målas grön med pensel. Får ett fönster i dörren. Sonen i familjen har husbilen som tonårslya. 2006 har den gått 7 650 mil och ska säljas.

 

Några år tidigare har jag i mitt arbete med min bok Folkhemmets farkoster stött på den märkliga husbilen i arkivmaterialet. Kombinationen är oemotståndlig, ett hembygge, en Saab och en … husvagn. Precis de områden jag brinner för i ett och samma fordon. Jag ringer Anders Johannesson, en då för mig okänd figur. Han är ganska avvisande. Den finns inte kvar, inte mycket att prata om. Det blir bara några rader i min bok, men ett hårt ingraverat tankespår i den inre hårddisken.

Sommaren 2006 slår jag i vanlig ordning av mobiltelefonen, som man bör på semestern. Vi är i Finland, ute i skogen. Mer eller mindre av misstag sätter jag tre dagar senare igång mobilen och ser 15 meddelande. Alltmer desperata … KOLLA BLOCKET NU!

Byns bibliotek har internet. Jag är färdig att trilla in i en bokhylla med kärv finsk poesi. På en sekund förstår jag vad det handlar om. Husbilen med drag av både Saab och Volvo. Jag ringer och århundradets trassligaste affärsuppgörelse tar sin början och den kommer att omfatta en adrenalinmättad taxiresa med glödande taxameter från flygplatsen Kallax till Jokkmokk.

Triumfartad turné genom Sverige. Start i Ystad, målgång i Ramsele. Husbilarna är robusta, användbara och inga halvdöda museiföremål. Till höger tryckklichén till reklambladet.
Triumfartad turné genom Sverige. Start i Ystad, målgång i Ramsele. Husbilarna är robusta, användbara och inga halvdöda museiföremål. Till höger tryckklichén till reklambladet.
Dubbelt upp av Husbils-Saab

Det blir affär. Till slut. Och resan från Jokkmokk till Uppsala (där kopplingscylindern ger upp) är ett vitt ark. Jag tror att jag plockar upp vännen och kollegan Carl i Östersund. Jag tror vi fnittrar oss till sömns, lätt anfrätta av maltwhisky … nej minnet sviker. Först några veckor senare har jag verkligen förstått det oerhörda i att jag köpt en dröm … rishög. Den är besiktigad och fungerar. Men husbilen är nergången.

Det är då jag får en ny kontakt med Anders Johannesson som tar både mig och husbilen under sina vingar. Han ser min passion och förstår hur mitt liv ser ut med småbarn och avvaktande hållning till bilrenovering i praktiken. Och någonstans tror jag han ser sin far och sig själv i den fantastiska husbilen. Det har blivit personligt, nära.

Renoveringen går stegvis. Innan Anders byter stora delar av träskelettet och det spikade skalet i aluminium tillstöter nya sensationella händelser – mer om det strax. Mekaniken uppdateras med fokus på driftsäkerhet. En 1700-kubikare kommer på plats. En lucka i fronten ökar serviceåtkomsten. Den får fetare kylare, uppdaterad värme och riktigt elsystem. Tanken görs från scratch, betydligt större, ett sätt att genom ökad volym injaga en illusion om att den nog inte är så bränsletörstig trots allt. Den får rallyfjädrar fram, krängningshämmare. Det är som att äga en Aston Martin och låta fabriken renovera och uppdatera den, exotiskt och betryggande.

För innan hela den här processen är i full sving händer det märkliga. Någon kontaktar Anders angående en underlig husvagn som står parkerad på ett hygge, bara några mil från gården i Lennheden. Vad kan det vara? Husvagnen har strålkastare – och en grill!

Anders telefonsamtal går inte att glömma. Om han första gången vi hördes några år tidigare var lite avvaktande är nu tonen gäll. Torstens 92-husbil finns kvar! Exakt hur det har gått till är omöjligt att veta, men den har hamnat som sommarstuga i en skogsbacke, ryktesvis under en period bebodd av en sol-och-vårare. Och en skogsmaskin har kört in i den och den ska eldas upp. Vi åker dit. Förstås. Fort.

Spåren av Saab!
Spåren av Saab!
Dynorna är omklädda, bordet bytt. Väggarna rollade.
Dynorna är omklädda, bordet bytt. Väggarna rollade.
Köket har delvis ombyggts och kommer så småningom att återställas.
Köket har delvis ombyggts och kommer så småningom att återställas.

Stämningen blir vemodig. Husbilen är en spillra med helt kvaddad kaross. Allt är kaos. Mögel. Motstånd. Jag knycker några souvenirer, men det känns inte bra i magen och jag är på väg upp i varv. Rejält. Tiden är knapp. I Svenska Saabklubbens till en början ganska loja internetforum försöker jag desperat vispa igång en hysteri. Var finns den där ”Någon”. En för mig då okänd man vid namn Lars Julle Olofsson fattar precis. På det sätt som bara Julle förmår är snart en räddningsoperation organiserad. Det är inhyrd skogsmaskin, trailer, fyrhjulsdrift, spännband i mängd. Det blir något av det vackraste jag upplevt i mitt liv.

En gigantisk skogsmaskin som försiktigt lyfter ut den sköra, döende fågelungen ur skogen. En massa okända människor samlas i min husbil, vi bildar en förening med ett enda syfte. Rädda husbilen, 92H som vi kallar den. Situationen är smått absurd. Vi pratar stadgar stående på ett vintrigt hygge.

Julle får snart idén att försöka starta motorn. Den funkar perfekt. Och när kopplingen är bytt går husbilen att köra! Julle och hans kompisar drar ihop karossen med spännband och en dag återförenas de båda husbilarna i Ramsele! Det gränsar till tårkalas. Det är känslosamt på riktigt och väldigt, väldigt roligt.

Sedan går några år igen. Eller något enstaka, allt flyter ihop. Kraftsamlingen kring 92:an trotsar beskrivning. Julle driver på. Anders driver på. Duktiga, människor fixar delar och lägger tusentals timmar. Det är en rad praktiska handlingar lagda efter varandra, med ett och annat styrelsemöte och årsmöte däremellan. Karossen mallas av, plywood kontaktlimmas med aluminiumplåt. Mekaniken får en genomgång – men golvet är intakt, liksom motorn och transmissionen. Till slut blir den klar och den är helt obegripligt vacker.

Torsten Johannesson i sin husbilsdröm. 95:an har rullat sedan 1965.
Torsten Johannesson i sin husbilsdröm. 95:an har rullat sedan 1965.
Två Saabhusbilar i Ramsele. Snart var den första spårlöst borta.
Två Saabhusbilar i Ramsele. Snart var den första spårlöst borta.

Då och då har husbilarna sammanstrålat. 2010 gjordes en åter- och Sverigeresa från Ystad till Ramsele i för tillfället special-framtagna t-shirts. Frågorna är ständig desamma. Hur är de att köra? 92:an: rå och direkt. Piggare än vad man kan tro. 95:an: rena lyxbussen i jämförelse, men sidvindskänslig och högljudd.

Varje utställning, varje körd meter är en tacksam vinkning till visionären, skiftnyckelkastaren, den envise, Torsten Johannesson. Och framför allt är de båda Saabarna Sveriges gladaste entusiastbilar, som upptäcks om och om igen och älskas av nya människor. Vi har dem till låns en stund, Anders och jag, och det är inget annat än ett privilegium.

Taggar: Reportage

Mitt livs längsta taxiresa. En fastkörning med husvagn i Norge. En Saab 92 som sågas av i höjd med vindrutan. En tonårings första egna boende. 123 dagar och nätter av ren adrenalin i en verkstad i Ångermanland.

Historien om de båda Saabhusbilarna byggda för över 50 år sedan av Torsten Johannesson i Ramsele har tusen möjliga inledningar. Berättelsen är kronologiskt okomplicerat men vindlande och svindlande i utvikningar och detaljer.

 

Torsten Johannesson var nog rätt kärv. Dådkraftig men kärv. Sönerna Anders och Lennart kan berätta en del om verktyg som kom flygande i moln av svordomar, men också om en u

Är du redan tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Kampanjerbjudande – halva priset livet ut!

Den här artikeln är del av vår Premium-tjänst. För att få tillgång till den och alla andra Premium-artiklar behöver du teckna ett medlemskap. Just nu har vi ett extra förmånligt erbjudande: Halva priset livet ut.

Läs mer

Dubbelt upp av Husbils-Saab

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.