Restips: Skåne runt

Skånes böljande landskap breder ut sig framför mig när jag kommer från Blekingehållet och vägen svänger mjukt genom landskapet. Jag har just njutit av Ivösjöns frodiga grönska och här just söder om sjön är utsikten härlig och de skånska åkrarna följer de mjuka kullarna i ett fantastiskt linjespel. De vindböjda pilarna står som resliga monument och i fjärran syns några skånska gårdar och en vit kyrka. En med den speciella typen av torn som du i Sverige bara ser i Skåne.

Jag har passerat åsarna i norr som går vid delningen mellan de skandinaviska och kontinentala tektonitplattorna och Skåne hör till skillnad från övriga Sverige till kontinentalplattan. Och visst, jag kommer in i en annan värld.

Jag är på väg mot Österlen. Området är skånes kanske mest omtalade och de vitkalkade korsvirkeshusen dominerar. Naturen här skiljer sig markant från övriga Sveriges. Berggrunden är kalkhaltig och skog mer sällsynt så byggnadsstilen har sin förklaring. Då semesterkörning och stora vägar i min värld inte är kompatibla har jag sedan länge lämnat stora vägen och njuter i stället av de mindre vägarnas charm. För jag vill inte bara mala mil och tampas med andra bilar.

Många lever i föreställningen att Skåne enbart består av rapsodlade slätter men även om 70 procent av ytan är åkermark och gör Skåne till sveriges i särklass mest uppodlade landskap finns här mer skog än de flesta tror. Men jag befinner mig i området runt Kristianstad som domineras av en av världens bästa åkerjordar, något som Skåne anses ha, så det är knappast en slump att jordbruket är så dominerande i Skåne. Skogarna domineras av bok, ek, ask, alm och al medan tall inte är så vanligt men finns i de höglänta områdena runt Söderåsen. Gran finns bara där den planterats utom längst i norr. Så skog i  Skåne är något helt annat än för oss som bor norrut. 

Den berömda bokskogen hittar man i omgivningarna runt Degeberga. Här har delar av filmen Äppelkriget spelats in, landskapet är mer kuperat än de flesta föreställer sig och det är här du hittar vattenfallet i Forsakar vid Linderödsåsens östra sluttning. Inte världens högsta kanske men med sina modiga tio meters fallhöjd ändå ett måste för den som inte upplevt det och lövskogsmiljön runt omkring är unik för svenska förhållanden. För de landsdelar som inte har bokskogsbestånd blir det svårt att beskriva den speciella känsla som lövverket skapar, inte minst på våren då den skira grönskan är som vackrast och folk åker långväga för att få uppleva. Men även övriga årstider ger träden en speciell atmosfär och skapar tillsammans med det kuperade landskapet en miljö som inte många omedelbart skulle förknippa med Skåne.

Jag parkerar utanför restaurangen på den nedre parkeringen och det är inte mer än 700 meter till fallet. Efter en uppfriskande promenad genom bokskogen för att titta på det övre fallet återvänder jag för att ta mig en bit mat innan jag åker vidare runt Brösarps backar. Här är det backigt, kurvigt och vägarna kan inte bli bättre för semesterkörning så jag kom att ägna timmar åt att åka runt i området. Vägarna är många och det finns såväl riktigt små och väldigt inspirerande som bredare och böljande. Vill man köra småvägar finns det mer än tillräckligt av smala asfalterade vägar.

Överallt möts jag av fantastiska vyer. Här bjuder naturen verkligen till. Det här är semester med känsla! Här ska du även ta dig tid att vandra runt i naturen, varför inte i nationalparken Stenshuvuds exotiska natur. Det finns kulturvandringar och till och med något så oskånskt som ett kannibalmuseum.

På de otaliga caféerna och gästgiverierna stannar jag till då och då för en uppiggande kopp kaffe. Det är inte överallt som man hittar Skånes nationalkaka, spettekakan, men när den hittas så skall den naturligtvis avsmakas. Annars finns alltifrån överdådiga middagar till enklare smörgåsar att välja på. Men överallt möts man av en gemytlig skånsk känsla i omisskänlig skånsk miljö. För visst har du väl hört talas om gästgiverierna? Och elaka tungor gör gällande att skåningar är glada i mat och inte alltid så smala. Kanske de påståendena hänger ihop på något vis. På de här gästgiverierna ska du naturligtvis passa på att äta lokala specialiteter som exempelvis svartsoppa.

Att ta god tid på sig i det här området är ett måste. Det finns goda möjligheter till övernattning på allt ifrån enklare ställplatser till mer välutrustade campingar. Vill du kosta på dig en exklusiv spa-anläggningar finns även det som alternativ. Eller varför inte sova på skånska slott och herresäten? Ett av de mer omtalade Glimmingehus samt det privata Trolleholm som inte är öppet för allmänheten men har en nog så intressant historia. Eftersom avstånden är måttliga, Skåne är ungefär tio mil i såväl öst-västlig som nord-sydlig riktning, kan det finnas anledning att välja ett ställe där man bor och sedan utgå från det. Runt Österlen finns dessutom många mysiga små samhällen med den där genuina skånska känslan med korsvirkeshus och kringbyggda gårdar. Här och där vajar dessutom skånes röda flagga med det gula korset. För Skåne har ju varit en del av Danmark där du hittar både samma typ av byggnader och en likartad flagga.  Det var efter freden i Roskilde 1658 som Skåne blev en svensk besittning men först 1719 som Skåne införlivades fullt ut med Sverige. Och många nordligare bosatta har fortfarande svårt att förstå den skånska dialekten som innehåller många ord som du inte hör i övriga Sverige.

De slingrande vägarna jag valt blir allt smalare och än mer slingrande. På sina håll dyker mötesskyltar upp. Det är härligt inspirerande att fara runt på sådana här vägar även om det blir trångt vid möten. Dessutom är det inget slättland, här är betydligt fler träd. Christinehofs ekopark dyker upp och det är ett mycket speciellt område vid Österlen där den ursprungliga skånska våtmarken har återskapats. Här kan du parkera hojen, titta på 1700-talsslottet Christinehof och fortsätta ut i Borstakärrs myllrande våtmarker, kulturbygden från alunbrukets storhetstid och Verkeåns forsar. Det är ett strövområde som kräver mycket tid om du vill se det ordentligt men bara ett besök på slottet är intressant nog.

Jag memorerar ett restips så gott jag kan och far vidare på en av resans bästa men smalaste vägavsnitt som leder mig till Agusa och sedan västerut. Jag befinner mig fortfarande i området runt Brösarps backar och njuter av den extra bedårande utsikten just här och den fantastiska vägen. En väg som den här hittar man inte om man inte får hjälp av lokalbefolkningen. När jag kommer ut på stora vägen ser jag en skylt om en skånegård, Glimmebodagården, som får ett besök. Museet är intressant men det som fastnat i minnet är den gamla byggnaden. Inte en  vinkel är rät och väggarna har satt sig ordentligt. Skansens hus bleknar definitivt i jämförelse. 

I Skåne hålls även många marknader. Den mest kända är kanske Kiviks marknad men nästan varje vecka hålls det någon runt om i Skåne. Det kan vara en spännande upplevelse att ha sett någon av dessa där det inte sparas på utbudet av både nöjen och varor. Nu var det ingen marknad i Kivik när jag var där så jag fick nöja mig med att njuta av utsikten medan de små samhällen jag passerar på den ganska raka och breda vägen inte alls präglas av samma skånska charm som de inåt landet. Däremot finns här en kungagrav som ger en spännande historisk inblick.

Så jag vänder snabbt västerut för där finns Skånes eget vindistrikt. Dit kom jag på underbara vägar där jag även träffade på andra husbilsåkare. Trots att vi är i Sverige odlas det faktiskt vindruvor för kommersiell tillverkning av vin invid Österlen. Inte i kontinentala volymer förstås men med mindre volymer hävdas bättre kvalitét. Ett besök på slottet Kronovall utanför Tomelilla fick bli ett trevligt avbrott i resandet. Här bedrivs även hotellverksamhet och på speciella vinturer visas man runt i slottets gamla källare där vinet lagras i den gamla slottskällaren. En riktigt intressant rundvisning i spännande miljö som inkluderar vinprovning. Att delta i den är väl använd tid men störst behållning får man om man utnyttjar övernattningsmöjligheten då det även vankas middag med vin men det kräver normalt förhandsbokning. Annars är det trevligt nog att vandra runt i den enorma slottsparken bland anrika byggnader och fina planteringar.

Jag vänder österut  mot Stenshuvuds nationalpark. Här hittar du ytterigare en speciell naturtyp och byggnader med gamla anor men inte den typ av hus som är stereotypen för Skåne. 

Jag far vidare söderut på så kustnära och små vägar som möjligt mot Skånes sydspets. På vägen passerar jag Ales stenar från cirka 600 e.kr. Jag kör in på parkeringen och går uppför trappan till platån där skeppssättningen finns. Den 67 meter långa och 19 meter breda formationen som ligger 32 meter över havet består av 59 stycken cirka fem ton tunga stenar. Tyvärr har inte arkeologin alltid varit riktigt så försiktig som den är idag och så sent som på 1950-talet användes bulldozer i restaureringsarbetet och när de omkullfallna stenarna restes 1916 så placerades de som man trott att de stod. Tilltag som förstört möjligheterna till fortsatta upptäckter eftersom man numer inte ens vet om stenarna står exakt som de ursprungligen restes. Jag beundrar skeppssättningen och utsikten över havet men tar mig efter en stund ner till de pittoreska kvarteren vid hamnen. Där kan man avnjuta de flesta av havets läckerheter och det går ytterligare en stund innan jag far vidare söderut.

Sveriges sydligaste punkt, Smygehuk, ligger nämligen inte långt bort. På vägen dit hittar jag Sveriges förmodligen minst använda bensinpump. I ett hav av gräs står en AutoTank och vittnar om flydda tider. Nej, den har nog inte använts sedan de gamla sedlarna försvann även om skylten på vägen ger sken av något annat.

När jag kommer fram tar jag mig ut till vändplanen där Sveriges sydligaste café är beläget. Här finns även Sveriges »södraste« butik, som man själva kallar den, och en kalkugn. Jag vandrar runt en stund och njuter av platsen och passar även här på att ta en kopp kaffe eftersom platsen är spännande och kaffebrödet gott. I närheten finns även Trelleborg och på sådana platser hålls med jämna mellanrum evenemang som Vikingafejden.

Det har blivit dags att köra in i inlandet så efter Ystad kör jag norrut mot Sjöbo. Här hittar jag fantastiska vägar i ett antal som är svårt att kvantifiera. Jag tror faktisk inte att det spelar någon avgörande roll vilka vägar som väljs för merparten av de vackra små vägarna slingrar sig fram genom bokalléer  mellan små samhällen. Jag tar det lugnt och  njuter i fulla drag av de härliga vägarna på min väg mot mot Lund. Straxt utanför Lund finns något helt unikt i Sverige. En tidstypisk hansastad. 

1999 började inflyttningen till denna populära stadsdel som byggts i urgammal stil och dessutom av återanvänt material. Inte många verkade tro på Jakriborg när det byggdes men idag är det längre kö för att få en bostad där än till de flesta andra ställen runt Lund. För Jakriborg är mycket speciellt. Här går man runt i gränderna och iakttar invånarnas påtande i rabatterna eller kanske sitter på caféet på stora torget och bara njuter. Ett djärvt projekt som visar att många är villiga att byta fyrkantiga bostadskomplex mot det kanske något mindre praktiska men väldigt charmiga. Det är svårt att beskriva den unika miljön och vill man passa på att besöka Lund så är det bara en mil dit. Det kan det vara värt för även här hittar du en spännande och relativt oförstörd småstadscharm. Redan år 1060 inrättades Lunds stift, som 1104-1152 var ärkestift för de nordiska rikena och dessutom 1164-1531 överordnat ärkestiftet i Uppsala. Därigenom kom Lund  att fungera som kulturellt centrum fram till reformationen för både Danmark och Sverige. De täta relationerna med Hansan bidrog också till det ekonomiska uppsvinget som varade fram till slutet av 1500-talet.
  
Jag far vidare på spännande vägar genom alléer innan landskapet öppnar sig och återigen bjuder på fantastiska vyer. Även det här är ett måste för den som gillar körning på vackra stressfria vägar. Målet är  Söderåsens nationalpark som grundades 2001 och erbjuder ytterligare en unik typ av natur. Här finns otaliga platser värda att se men en av de mest kända är sprickdalen Skäralid med upp till 90 meter djupa raviner.  Högsta punkten Kopparhatten ståtar med en höjd av 212 meter men även Hjortsprånget och Lierna är intressanta. Det här skogslandskapet får i stort sett sköta sig själv och eftersom ingen röjer döda träd så har den unika insektsfloran börjat återskapas. Jag  tar en promenad i det fascinerande landskapet på de iordningsställda stigarna, slår mig ner på en av parkbänkarna och njuter av mitt medhavda lunchpaket utan att bli störd av utsikten. 

Nu är det kanske dags att ta sig till Lomma som ligger norr om Malmö och erbjuder en bra badstrand för dig som vill koppla av med lite sol och bad.

På väg mot Helsingborg dyker plötsligt en skylt om en spettekakefabrik upp. Jag svänger av och far genom åkerlandskapet på små grusvägar. Men det hela var bara en luring. Till slut kom jag fram till en fin skånegård men nu var det söndag och ingen verksamhet alls på platsen. Inte ens en skylt som talade om att det var stängt. Man kan ju tycka att en sådan turistattraktion borde vara öppen just en helg när många är ute och rör på sig eller så är det bara jag som fått för mig att en spettekakefabrik är någonting att se. Men jag uppskattade den gamla miljön och den kringbyggda gården där en porslinsgås i ett fönster förgyllde upplevelsen. 
Runt Helsingborg finns också många intressanta platser. Här hittar du Sofiero slott som bör höra till de givna målen. Ett beredsskapsmuseum som inte är fullt lika välkänt är även det värt ett besök likväl som det besöksvärda Fredriksdal där det ofta hålls speciella årstidsanpassade evenemang.

Det är dags för mig att börja bege mig tillbaks mot Kristianstad igen. För att slippa att ta de stora vägarna via Helsingborg kör jag mot Ringsjön. Dit finns det fortsatt trevliga småvägar och miljön runt Ringsjön är väl så intressant som mina tidigare delmål.  För det är en viktig sak som jag knappt beskrivit om Skåne och det alla dess slott. Och vid Ringsjön ligger Bosjökloster slott. Det är en pärla i vitt som ligger alldeles vid stranden av denna dubbla sjö. 

Anorna är gamla men exakt när det började byggas är höljt i dunkel. Första gången det nämns i text är 1181 då det fick klosterprivilegier men redan då hade det sannolikt funnits någon form av verksamhet i hundra år. En tät ström av syndare, som ville ha förlåtelse, vallfärdade i några århundraden till klostret vid Ringsjön. Det finns även papper på att de som besökte klostret flitigt hade stora möjligheter att få dra ett streck över begångna synder. 
1363 slogs det fast att den som kom till Bosjökloster och visade uppriktig ånger över de felsteg han eller hon gjort fick 40 dagars avlat. Så det vill till att du besöker klostret ofta. Klostrets ägor har funnits över hela Skåne och genom århundranden haft en mycket välbärgad ställning. Hela området är mycket vackert och bjuder på lugn och stillhet som är väl värd att upplevas.  
Nu är det inte långt innan jag är tillbaks där jag började och veckan har bjudit på häftig semesterkörning i mer varierande natur än de flesta tror om Skåne.

Men Skåne har ännu mycket mer att bjuda på än det jag skrivit om. Runt S:t Olof finns härliga vägar och gillar man inte det småskaliga kan naturligtvis Malmö klämmas in i ett reseprogram. Vad som däremot är dumt är att bara ta motorvägen mot bron och sedan vidare till Danmark utan att ha tagit sig tid att titta runt i detta speciella landskap som passar så bra till mobilt boende. Skåne är väl värt att utforska.