Restips: Christinehofs ekopark

För 500 miljoner år sedan var Christinehof havsbotten någonstans mellan ekvatorn och sydpolen. Då, under perioderna Kambrium och Ordovicium, skapades förutsättningarna för de mäktiga alunskiffrar som idag vilar under Christinehof.

Ovan mark sträcker ädellövskogar och naturbetesmarkerna ut sig mellan stengärdsgårdarna. Våtmarkerna och de stora sammanhängande skogsarealer gör Christinehof till en viktig oas i det annars utdikade skånska jordbrukslandskapet. En fröjd för mångfalden.

Verkeån löper som en pulsåder genom området. Lövträdens kronor hindrar solen att värma det friska vattnet innan det beger sig vidare mot Brösarps backar och utloppet vid Haväng.

Landskapet runt Christinehof har i stor utsträckning präglats av människan och har varit bebott ända sedan bronsåldern. Störst spår sattes under 1700-talet när alunbruket var i full drift och slottet uppfördes. Andrarum var då lika stort som Malmö med sina 2000 bofasta invånare även om kyrkan grundlades redan på 1100-talet och Hallamöllas historia kan dateras tillbaka till 1400-talet. Kulturhusen ligger tätt och det finns många fina exempel på skånsk byggnadshistoria. Missa inte Alunbrukets korsvirkesidyll och en tur i det gyllene barockslottet Christinehof.

Idag är natur- och kulturlandskapet runt Christinehofs slott en del av Christinehofs Ekopark. Hela ekoparken är cirka 1000 hektar stort och sträcker sig från Christinehof i väster mot byn Eljaröd i öster. Ekoparkens besöksverksamhet är en viktig del i arbetet att sprida kunskap och engagemang kring områdets natur- och kulturvärden men väl så viktigt är den naturtyp som nu återskapas. Det är så här som Skånes ursprungliga natur såg ut.

2002 började arbetet med att återställa våtmarkerna som omger Christinehofs slott. 100 år efter att de torrlades återvänder nu sakta de djur och växter som är beroende av vatten och fuktiga livsmiljöer. Området täcker cirka 25 hektar med öppna vattenspeglar, fuktiga och periodvis översvämmade naturbetesmarker, slingrande vattendrag och sanka skogsområden. Områdets karaktär med en mångfald av våtmarkstyper inom ett begränsat område skapar också gränszoner med utrymme för ytterligare artrikedom.

Återhämtningen har gått snabbt och idag myllrar Borstakärr av liv.

Borstakärr ligger i direkt anslutning till Christinehofs slott. Tillgängligheten har haft hög prioritet och det är enkelt att ta sig runt och uppleva Borstakärrs våtmarker. Med utgångspunkt från slottets parkering finns flera kortare promenader utmarkerade i området, en led är lämpad för barnvagnar och rullstolar. Vandra över vattnet och fortsätt upp på rullstensåsarnas rygg med utsikt över de myllrande våtmarkerna. Har du tur får du stifta bekantskap med några av våra stora rovfåglar – kungsörn, havsörn och fiskgjuse besöker nämligen ofta Borstakärr. Här genomförs flera populära naturaktiviteter, t ex Nattens navigatörer, Vattnets väg och barnaktivitetern Vattenväsen som utgår från Christinehofs slott.

Alunbruket i Andrarum grundades 1637 av danskättade Jochum Beck (1604-1682). Han förstod att alunskiffern som användes för att bränna kalk kunde ge än större avkastning vid framställning av alun. Det skulle dock dröja 100 år innan produktionen nådde sin höjdpunkt. Det var Christina Piper (1673-1752) som till slut förverkligade Jochums drömmar och alunverket utvecklades till en av landets största industrier.

De sista anställda verkarna lämnade alunbruket runt 1925, då sysselsatta med att tillverka rödfärg. De talrika högarna med bränd alunskiffer, de öppna gruvschakten, resterna efter det sista pannehuset och flera välbevarade byggnader är det som återstår av bruket idag.

Slottet

Ursprungligen uppfört 1737-1740. Slottet är byggt i tysk barockstil och kallades från början Andrarums gård men fick senare namn efter ägarinnan Christina Piper. Redan 1725 tog hon över Andrarums alunbruk, som under hennes ledning blev Skånes största industri. Slottet ligger ett par mil norr om Tomelilla. År 1725 köpte Christina Piper Andrarums gård av Jockum Beck som ruinerats av krig och dåliga tider. Christina Piper, som redan ägde ett antal slott, lät 1740 uppföra Christinehofs slott. Under Christina Pipers ledning blev det alunbruk, som följt med i köpet, Skånes största industri.
Tillverkningen utgjordes av alun, ett salt som används i garverier och som betmedel vid färgning av textilier. Vid bruket arbetade inte mindre än tusen personer och man höll sig till och med med egna mynt. Under 1800-talet började bruket förlora i betydelse och 1912 upphörde tillverkningen helt.

I närheten av Christinehof hittar man Agusastugan, ett litet småbruk på fem tunnland från 1800-talets början. Agusastugan, numera museum, visar hur de fattiga småbrukarna bodde. Idag drivs slottet av Högestad och med möjlighet till guidning och enklare kaffeservering.