Tillfälligt avbrott – pumpen måste räddas!

Drömmen om Nordkap på vintern i redaktionens plåtis upphör redan halvvägs till målet. Morgonens mindre roliga uppvaknande blir en hand på vattenkranen, en kran så iskall att den nästan bränner mot fingrarna. Sensmoral: en iskall vattenkran är ett dåligt omen.

Och mycket riktigt, inget vatten kommer ur kranen, trots en arbetande vattenpump.

Snabbt skyfflar jag undan soffdynan och dyker ner i lådan där frostvakten huserar. Vakten har inte sovit på passet utan gjort sitt jobb och akuttömt varmvattenberedaren. Bra jobbat! På bilden syns värmepannan nederst och högst upp till höger skymtar frostvakten med sitt blåa vred (i stängt läge då bilden togs vid ett tidigare tillfälle).

Som parentes i sammanhanget skiljer det tvåsiffrigt i gradantal från värmepannans direkta närhet till frostvaktens närhet vid ytterväggen. Så länge värmepannan går för fullt är vår frostvakt med andra ord i nervösaste laget och tömmer beredaren långt innan det är fara och färde.

Som information så öppnas den här sortens frostvakt automatiskt när omgivningstemperaturen är under ca +3 grader. Sedan brukar den inte gå att stänga förrän omgivningstemperaturen är över +7 grader. (Varm handpåläggning är en fuskmetod för att kunna stänga frostvakten vid tempmässiga gränsfall, observera att det inte är något vi rekommenderar...)

Efter att ha brottats med soffan går jag bak i husbilen och kollar vattentanken via rengöringslocket ovanpå. Jag sticker ner armen långt i den nästan fulla tanken och känner efter ordentligt. Vattnet är inte alls lika kallt som den varslande metallen på kökskranen.

Bra det! Men vi startar ändå upp och kör till campingens spolplatta och akuttömmer tanken och öppnar sedan alla kranar. Vi gör så att säga redo för vinteravställning, så gott det går.

Jag får nu varna känsliga läsare för mina vilda spekulationer, men jag misstänker att en ledning som löper från husbilens högra och över till den vänstra sidan, alltså under mittgångens golv, kan ha frusit. Och möjligen till kökskranen. Eller kanske nära tryckvattenpumpen.

Det lilla facket under garderobens golv är iskallt och där huserar vattenpumpen, plus den blå avtappningskranen till vår 100 liters vattentank. Allt nås via en lucka. Här finns också ett varmluftsrör från Trumapannan som nonchalant passerar utrymmet och bara blåser ut varmluft mot mittgången.

Som extra säkerhetsåtgärd värmer jag den kalla vattenpumpen med vänsterhanden och likt en akutsjukvårdare snittar jag med höger hand ett hål i storlek tiokrona på varmluftsröret intill. Då blåser det direkt mot vattenpumpen som kan vara drabbad av hypotermi. Jag blir så stolt över mitt akutsnitt att jag nästan kremerar. Eller heter det kreverar? Ett sånt hål borde finnas i originalskick, kanske shuntbart.

Det sitter också ett litet vattenfilter på själva pumpen som jag skruvar loss och inspekterar, ingen is där. Bra igen!

Vattenpumpens namn; Shurflo Diaphragm pump, känns helrätt när jag gått in i min akutvårdande roll. "Syster, diafragman är i fara, skalpellen tack!"

Förhoppningsvis har vi klarat systemet från frostsprängningar, men det är svårt att veta innan vi fyller vatten och använder systemet igen. Och som känslan är nu får det vänta en god stund in på våren detta år. Tills dess blir det dunkvatten istället, något jag själv tipsat om i diverse texter förr. Men man vill ju få det bekräftat och testa gränser!

Som en sista säkerhetsåtgärd behöver husbilen komma till akuten för omvårdnad. Eller åtminstone till ett varmgarage för lite ordentlig upptining. Rundringningen kan börja, men det är lättare sagt än gjort att hitta vårdplatser i tider när husbilsgarage och servicehallar i närområdet är fullbelagda.

Garage med hög takhöjd är en bristvara över hela landet som det verkar. Ändå kräver vi bara måttliga 2,7 meters höjd, något som till och med drive-in-restauranger brukar erbjuda.

Till slut hittar vi ett varmgarage 20 mil söderut längs samma E4 som vi körde på igår. Fritidsmetropolen i Umeå (länk) kan nämligen ge plats över natten i sin rekondverkstad som håller 20 härliga plusgrader. Yes! Vilka hjältar! Och under tiden kan vi själva övernatta hos släktingar i Björkarnas stad. Perfekt!

Med is i mage och vattenledning(?) gör vi alltså helt om. Toppförsöket må ha misslyckats, men lyckan återkommer ändå så sakteliga.

Fuskpolon får symbolisera lyckan på bild. Att klä sig i fuskpolo i varsin kulör är en ynnest vi gärna förunnar alla. Våra bästa plagg den här resan. Vår modell med dragkedja går en bra bit ned över bröst och rygg. Likt snuttefiltar bär vi dem ständigt och de räddar oss nog från både nackspärr och ryggskott!

Utblåsspåret från dieselpannan får symbolisera den fart med vilken vi blåser ner mot akuten hos Fritidsmetropolen!

Där blir det sedan rast-vila för Karmann. Men tro inte att resan är över bara för att vi inte åker längre norrut. Efter upptining väntar nya äventyr – i vilda västern!