Bo mobilt

Husbilen är cirka tio meter lång och tre och en halv meter hög. Det är en Concorde Liner 990 M, årsmodell 2008, och den är Kurt och Margot Nilssons fjärde husbil. 

– Innan vi bestämde oss för att bo i bilen permanent hade vi en Charisma, en något mindre Concorde, säger Kurt. Den funkade också bra men nu uppskattar vi ytorna i den här större modellen. Vi får ofta gäster – både barn och barnbarn – och då är det skönt att ha ett gästrum ovanför förardelen. 

Beslutet att bosätta sig i husbilen var en konsekvens av hur yrkeslivet utvecklade sig. Kurt, som sedan 2005 veckopendlat från småländska Tingsryd till sina uppdrag som expert i Stockholm, blev erbjuden en tjänst som undervisningsråd på Skolverket. Paret Nilsson bestämde sig för att flytta och Margot satte igång med att söka nytt jobb. Hon fick snabbt en tjänst som gymnasielärare.

– När vi körde upp till Stockholm för att börja våra nya jobb var planen att bo i husbilen under tiden vi letade lägenhet, säger Margot.

 

Efter några månader i bostadskö blev de erbjudna en lägenhet i Upplands Väsby. Men trots att lägenheten var både stor och fräsch antog de inte erbjudandet.

– Känslan när vi tackade nej var så skön, ett livets vägval, säger Kurt. Vi älskar ju att resa och lägenheten skulle ha kostat oss 8 500 kronor i månaden. Eftersom det nya livet i husbilen fungerade bra bestämde vi oss för att göra det till en permanent lösning. 

Sagt och gjort. Sedan augusti 2007 står husbilen på Ängby camping väster om Stockholm. Här är Kurt och Margot skrivna. 

– Vi får vår post i brevlådan där borta, säger Margot och pekar mot campingplatsens reception. Det är som att bo i villa men med enorm frihet. Vi kan resa när vi vill och vart vi vill och ändå vara hemma.

 

På campingplatsen finns totalt 15 bofasta personer. De flesta bor i husvagnar. Kurt och Margot har satt upp ett lågt staket mellan sin husbil och husvagnen bredvid.

– Våra grannar är jättetrevliga, säger Kurt. Vi språkas vid men springer inte över till varandra och dricker kaffe. Däremot råder här en slags grannsamverkan. Vi håller koll på varandras fritidsfordon så att inget händer. 

Kurt reser ofta i tjänsten men Margot är inte rädd för att bo ensam i husbilen.

– Nej, en gång glömde jag till och med att larma, säger hon.

Campingplatsen ligger bara några kilometer från Drottningholms slott. Genom husbilens fönster skymtar Mälaren. På sommaren är Ängbybadet en av de mest välbesökta badplatserna i Stockholm. 

– I slutet av sommaren är det mycket folk här på campingen, då har ju många tyskar och holländare semester, säger Margot. Men vi störs inte, trots att bilen står nära lekplatsen. Lekande barn har ju som tur är inte några sena vanor, så det går bra.

 

I arbetsveckorna står husbilen parkerad på campingplatsen. Kurt går cirka 600 meter till närmsta tunnelbanestation medan Margot kör till jobbet i en liten Citroën C1. På helgerna under vår, sommar och höst reser de gärna iväg – ofta för att träffa kompisarna i Husbilsklubben eller för att göra trevliga utflykter.

 

I juli lämnar de sin campingplats en hel månad. Då reser de runt och hälsar på släkt och vänner i Sverige och utomlands. 

– Det härliga med det här livet är att vi så snabbt är resklara, säger Kurt. Det är bara att säkra knapparna på skåpen i kök- och bodelen, och dra iväg. Det är inget stuvande som i en båt. 

Favoritdestinationen är Tyskland. Margot, som har undervisat i tyska, talar varmt och målande om platser de besökt; Franken, Rheinland Pfalz, Mosel, Sachsen, Nordheim am Main.

– Vi är helt enkelt störtförtjusta i Tyskland, säger hon. Vi gillar både det tyska folket och de tyska vinerna. Att resa runt i de tyska vindistrikten är härligt. Och att bada och flyta med strömmen i vattnet utanför Nordheim am Main är fantastiskt. I sommar planerar vi att resa längs Die Romantische Strasse, och besöka vinfestivalen i Nordheim i juli.

 

Även jul och nyår firas gärna i Tyskland. Flera år i rad har paret firat nyår på ställplatsen i Heiligenhafen, så även vid senaste årsskiftet.

– Vi var fem husbilspar som åt en god middag på restaurang Seestern, säger Margot. Tyvärr hade krogen två sittningar så vi fick inte stanna kvar till tolvslaget. Nästa gång ska jag se till att vi har bord även när klockan slår tolv.

Goda vännerna Ulla och Kent, även de boende i sin husbil när de jobbar, passade också på att gifta sig på julafton. Vigseln förrättades i Svenska kyrkan i Hamburg, med Kurt och Margot som enda vittnen. Bröllopsmiddagen intogs på en restaurang i Stade, en stad utanför Hamburg. 

– Där finns en trevlig ställplats som vi parkerade på, säger Margot.

 

Kurt och Margot brukar fira jul även i Sverige, men inte på själva julafton.

– Vi har tre barn var i våra tidigare äktenskap. Tre av dem bor på östkusten och tre på västkusten. Tillsammans har vi 10 barnbarn. Med en så stor familj var det svårt att få plats även när vi bodde i villa för några år sedan. Nu gör vi så att vi bjuder barnen och alla barnbarnen på ett julfirande med övernattning någon av dagarna före jul. Det funkar bra och uppskattas av alla i familjen. Efter firandet fortsätter vi med husbilen söderöver.

Kurt har C-körkort och är 
oftast den som kör. Margot klarar både att köra och parkera, men att manövrera den stora bilen på campingplatsen gör hon helst inte.

– Nej, här är lite för trångt, säger hon.

Bilen drar 1,8 liter diesel per mil. Om de kör i 88–90 kilometer i timmen vill säga. Motorn i Man-chassit drar en del. Mer miljövänliga är solcellspanel-erna som sitter på husbilens tak. 

– Sommartid står vi aldrig på el, säger Kurt. Vi har två solcells­paneler som tillsammans ger oss 240 watt. Det räcker gott och väl för våra hushållsbehov. 

Bilen är utrustad med ugn och stor kyl med frys, två tv-apparater – en flatscreen i sovrummet och en i salongen, men ingen mikrovågsugn och ingen diskmaskin. Golvvärme finns inte heller, men väl dubbelgolv och vattenburen centralvärme. I det rymliga badrummet i bilens mittsektion finns en stor handdukstork och toalett med rinnande vatten. Stora vattentankar gör att Kurt och Margot klarar sig i cirka två veckor innan de måste tömma och fylla.

– Badrummet är en av de bästa delarna i bilen, tycker Kurt. Det är många som inte har den här dimensionen ens i en villa eller lägenhet.

 

Bilen har tre bodelsbatterier på 140 amperetimmar var. Sammanlagt ger de 450 ampere-timmar. Här finns också en omformare.

– Det är en Mass Combi som ger oss 230 volt och  4 500 watt. Med den kan vi alltid vara oberoende av el, säger Kurt. 

Concordens förardel är extra isolerad och den stora rutan mörkläggs enkelt med en elmanövrerad jalusi i plast. När paret är ute och kör erbjuder stolarna god komfort. Sammanlagt finns 13 reglage för att få rätt sittställning. 

Lastutrymmet i sin tur är isolerat och hela 3,5 kubik stort. På taket finns en självsökande helautomatisk parabolantenn.

 

Vad kostar då hela kalaset?

– Som bilen står här med solcellspaneler och allt – 2,6 miljoner kronor, säger Kurt. Därtill betalar vi 3 600 kronor i månaden i campinghyra, men då ingår kabel-tv och elförbrukning. Försäkringen går på 6 400 kronor om året, och skatten kostar 5 400 kronor om året. 

 

Hur får de då plats med allt – kläder, skor och prylar?

– Det är den första frågan alla ställer till oss när vi berättar att vi bor i husbilen, säger Margot. Alla tror att vi måste magasinera våra saker. Men det gör vi inte.

Hon öppnar klädskåpen i sovrummet. Där förvaras kläder i prydliga högar. I lastutrymmet har de inrett med smarta lösningar där allt mellan himmel och jord förvaras. På campingtomten står ett litet tält som bland annat rymmer utemöblerna under vintern. Det är välordnat och verkar funktionellt.

 

Kurt och Margot beskriver en livsstil där allt som är onödigt har rensats bort. 

– När vi sålde fritidshuset i Sölvesborg i höstas gjorde vi oss av med de sista möblerna och pinalerna. Vi lämnade bohaget till ett auktionsverk, säger Margot. För ett ögonblick kändes det tråkigt. Men så fort jag tänkte på allt underhåll som krävdes för denna sommarstuga 57 mil bort, kunde jag släppa saknaden. 

– Nu funderar vi inte bakåt, säger Kurt och Margot. Vårt sikte är inställt på framtiden. &

 

CAROLA EKLUNDH (text) MIKAEL KRISTIANSEN (foto)