Detta är en krönika skriven av er webbredaktör.

Det här med semester är inte alls så lätt som det låter när man inte är mitt inne i den. Alltid är det något krav som ska tillfredställas.

Visst visar sig vädret från sin bästa semestersida. Faktum är att vi inte har haft så fruktansvärt hett här i Dalarna, till och med lite för mycket regn just där jag är. Men så är det ofta, mitt lokala regnmoln överger mig sällan. Just nu är jag trots allt glad för att jag inte är i Tyskland.

Det har varit ont om måsten den här semestern. Och det gnager. När mina vänner undrar vad jag har gjort blir jag svaret skyldig. De tittar lite misstänksamt på mig medan jag till slut får fram att jag har njutit av att koppla av.

Koppla av? Så vad gjorde du då?

Ingen kan riktigt förstå mig när jag inte springer runt bland upplevelser hela tiden. Men måste jag verkligen använda tiden till det jag inte vill för att det ska låta bra i andras öron?

De berättar om att de går på meditationsövningar. Men inte under semestern förstås. Då har de inte tid för sådant. De betalar hellre för det som en kvällskurs efter jobbet.

Min meditation kommer utan extra kostnad för jag hittar alltid någon fantastisk plats när jag fricampar. Här i Dalarna finns nämligen otaliga små sjöar där jag kan förlora mig in i drömmarnas värld. Tänk vad en vattenspegel och en sakta sjunkande sol kan göra för sinnet.

När jag tycker det blir dags äntrar jag husbilens säng och kvar på näthinnan finns kvällens solnedgång.

Inte mycket att berätta för andra om.

Men min själ njuter mer än någonsin och visst är det en bra idé med semester. Åtminstone när man slipper alla måsten.
 

Detta är en krönika skriven av er webbredaktör.

Jodå, jag gillar högtryck, i synnerhet under semestern. När jag sitter på kontoret får det däremot gärna regna, längtan ut i naturen blir inte lika intensiv då. Å andra sidan är det ganska lockande att försöka knåpa ihop texter om olika nyheter som dyker upp i flödet. Där är det verkligen högtryck just nu.

Ibland blir man bjuden på pressträffar men nuförcoronatiden hålls mycket digitalt vilket inte ger riktigt samma känsla. Jag är en såndär klämmaochkännatyp. Men trots allt kan det bli lite mycket av det goda när alla ska tala om att just de har uppfunnit hjulet på nytt. Om det är sant eller inte upptäcks vid första bästa provkörning och den blir det oftast inte mycket av på en pressvisning. Rediga provkörningar kommer lite senare och då kan vi ge er läsare ett mer rättvist intryck än när vi trängs i någon utställningsbil.

Ta mässorna till exempel. Då är det högtryck för alla campingfrälsta även om det regnar ute. Tyvärr har det blivit lite tunt med sådana både i år och förra året. Men nu är det som det är och bra nog att de börjar komma igång igen lite smått. Om nu inte coronan ställer till det igen. För visst har det varit lite omväxlande besked. Först skulle det bli en Elmiamässa. Kanske. I varje fall gick det att beställa camping men sedan skulle det inte bli någon. Då blev det lågtryck. Ett riktigt svart moln tornade upp sig ovanför, om inte i, huvudet på många. Men så tog Kabe tag i det och ordnade en mässa ändå. På Elmia med camping och allt. Visst visade sig solen återigen?

Under alla omständigheter blir det nog samma gemenskap på campingen som vanligt. Den är ju viktig nog och så kan man ju sitta och diskutera årets väder med gamla bekanta som man inte har träffat under året.

Då blir det till att ta fram grillen och det goda humöret. Då vill man faktiskt ha högtryck, sol och brittsommar eftersom mässor hålls när det lider mot höst. Precis som vanligt. Då har dessutom alla fabrikanter hunnit skriva om vad som komma skall. Vi har hunnit jämföra och utvärdera de största nyheterna. Sett trenderna. Det är viktigt.

Kontor på fyra hjul låter spännande. Då kan man ju verkligen njuta av att sitta och titta både på tangentbord och utsikt. Samtidigt som man på ett djupare sätt kan informera sig om nyheterna. Det är väl sådant som kallas Vanlife?

Annars säljs det mindre husbilar som aldrig förr. Camparna blir yngre och yngre och släpar med sig mängder med prylar som inte står så högt i kurs hos mig. Det är kanoter, padel, mountainbike och allehanda redskap för att förgylla tillvaron. Det har blivit trendigt med Vanlife och sådant gläder jag mig åt. Det är verkligen högtryck för dessa husbilar som nu allt oftare får ett popup-tak så man kan sova närmare himlen.

Men åter till de ideligen plingande pressmeddelandena. Snart nog står det klart hur nyheterna ska förmedlas. Men inte riktigt än. Just nu står hela vår redaktion på tårna för att redovisa ett rättvist material som vi själva utvärderat.

Så det är bara att stå ut med högtrycket.
 

Äter brunch på vårt värdshus och blir mäkta imponerade: grillade tigerräkor, lammkött, rösti, färskt bröd, hembakta tårtor och läckra bakverk samt sekt, rött- och vitt vin ingår. Stället är populärt bland bussturister och personalen lotsar proffsigt in gäng efter gäng. Runt 350 personer kan stället ta emot. Vi blir bjudna på maten och tackar värden i alla tonarter innan det är dags att rulla vidare. Nu har siktet inställt på att komma längre än i går. Förhoppningsvis 30 mil.

Snart dags att ta sig över Brennerpasset vilket känns skönt, trafiken är hård här i Norra Italien, folk kör som på Gröna Lund. Parkerade mellan lastbilarna på en rastplats/mack i går kväll och vaknade med denna utsikt: en soptipp!

Hittar ett kalasställe utanför en skola i turisttäta San Gimignano. Här står redan ett gäng italienare med sina alkovbilar och de vet att platserna är okej att stå på så länge inte skolorna har börjat. En kort promenad från parkeringen ligger staden med sina medeltida torn. Dessutom hittar vi en Lavanderia där man kan tvätta kläder och soptunna nära parkeringen.

Fotar testbilen trots att vädret är sämsta tänkbara. Folk åker skidor i snö som mest liknar slush.

Stannar för välbehövlig lunch på Grotta Azurra i La lIma. Utmärkt restaurang med färska skaldjur som specialitet.

Det har ju regnat stora mängder i Tyskland och längs med A7:an ligger ytterkanterna av vissa städer och byar under vatten. Det ser rätt märkligt ut. 

I slutet av området som kallas Romantische Strasse, närmare bestämt i Lauda, stannar vi och handlar lunch. Det blir rårivna grönsaker och fetaost. Känner mig väldigt onyttig efter några veckor på vägarna...

För husbilsåkaren finns få ställplatser i Holland. Däremot massor av campingplatser, till största delen befolkade av året-runt-boende. Rätt typisk är den jag står på när detta skrivs, den heter Jagtwald och ligger några minuters bilfärd från färjeläget i Hoek van Holland. Därifrån ska superfärjan Stena Hollandica ta mig till England i eftermiddag.
Annars är det egentligen förbjudet att fricampa, dvs övernatta på andra ställen än på campingplatser. Men de som varit med förr menar att det är OK att exempelvis sova över på de stora rastplatserna längs motorvägarna.
Jag hittade dock en av de få ställplatserna. En med husbilsskylt markerad p-plats i den lilla staden Bredevoort inte långt från tyska gränsen och inte långt från Winterswijk. Där hittar du ett gigantiskt varuhus för fritidsgrejor. Inte minst för oss i campingfordon, men även ett stort sortiment med tält. Kolla på www.obelink.nl.
De två bilderna visar kontrasternas Holland. Den idylliska ställplatsen i landsbygdsstaden och de jättelika vägsystemen på väg mot Hoek van Holland. Däremellan gröna ängar med betande kossor, tulpanodlingar och växthus, mil efter mil.

Den brittiska campingsäsongen inleds med The National Motorhome Show I Peterborough 15-17 april.
Arrangör är Warners Group, det förlag som bland annat ger ut ett antal campingmagasin, exempelvis MMM: Motorcaravan Motorhome Monthly. Mässan i Peterborough är den första av sex liknande mässor som ordnas runt om i landet under säsongen. Det går att läsa mer om det här på sajten www.outandaboutlive.co.uk.
Mässorna är mest utomhus, lite vågat i det här regniga landet...
Ett antal återförsäljare av campingfordon fyller gräsmattorna med både nya och begagnade fordon som är till salu, totalt ett tusental. Och det säljer bra, intygar flera handlare. Priserna verkar för övrigt rätt förmånliga, med svenska mått mätt.
Mellan alla fordon är det presentation och försäljning av alla prylar som behövs. Förtält, möbler, köksutrustning och allt annat.
Runt mässområdet finns mässcampingen.Med bortåt 3000 campande ekipage, som ofta stannar hela helgen och som festar och umgås ungefär på samma sätt vi gör på Elmia i september.
Det finns mycket att berätta från mässan. Det mesta får du läsa i en artikel i majnumret av tidningen och kanske på den här sajten.
Men kort om engelska ställplatser.
Ett fenomen som ses med stor misstänksamhet av de flesta. Men som givetvis är på gång eftersom antalet husbilar ökar snabbt även här.
Ett annat fenomen i Storbritannien är CL och CS. Som hänger ihop med att där finns två jättelika, konkurrerande, klubbar. Caravan Club och Camping and Caravan Club. Båda påminner om CC hemma, äger en massa campingplatser, exempelvis.
Det finns också ett par nya klubbar/företag som erbjuder något som påminner om ställplatser.
Om mina bloggläsare är intresserade kan jag utveckla det här lite till. Om CL (Certified Locations) och CS (Certified Sites), exempelvis. Annars kommer det i tidningen.
På bilden en spännande lösning av hur man får med en liten personbil. Man hänger den helt enkelt på husbilens dragkrok! Vad tycker Transportstyrelsen?
Nu drar jag sakta genom the Hearth of England mot Devon och Cornwall.
 

Det pirrar lite extra i magen så här när säsongens första skälvande minuter har anlänt. Samtidigt som vårvädret verkar komma med stormsteg kan det ju tilläggas och sådant ska man inte underskatta.

Runt om i landet skuttar påskharar runt och gömmer ägg, kycklingarna ser vilsna ut men vill inte vara sämre, kanske är de skrämda av alla påskkärringar som är på väg till Blåkulla. Nog är det väldigt många färger inblandade i påskfirandet, en skär torsdag, vita harar, gula kycklingar, gröna gräsmattor och så det blå med häxorna. Så visst är paletten härlig?

Dessutom öppnar campingarna och aktiviteterna har tagit rejäl fart i synnerhet i landets södra ände. Men ändå. Sommaren ligger framför oss med sol, bad och spännande upplevelser. Vi vet, jo så är det nog, att det blir varmare allteftersom och dessutom blir inte bara livet ljusare, även kvällarna får det härliga nordiska ljuset och beger vi oss norrut kan vi njuta av ljuset dygnet runt.

Visst vill vi väl alla passa på att njuta denna speciella helg?

Så er webbredaktör passar på att önska alla läsare en Riktigt Trevlig Påsk!

Detta är en krönika skriven av er webbredaktör.

Hur många har inte önskat sig en spåkula? En sådan där som spågummor brukar ha när de siar om framtiden bakom något mystiskt draperi. Några magiska formler och kanske lite dramatisk musik och vips framträder framtiden. Åtminstone för de troende.

Nu står vi återigen på randen till den. Lite mer dold i år än de flesta andra år eftersom coronan gör att färre får ta del av den på mässor. Just det, sådana blir det färre av i år än vanligt men trots det fler än i fjol. Vem kunde anat detta för ett par år sedan? Den tog även resandet ifrån oss, vi som varit så vana vid ett nästan gränslöst Europa. Plötsligt stod vi där i gränslandet och vände blickarna mot hemester, swemester och andra ord som inte fanns i framtidsperspektivet. Då. Det verkar faktiskt som framtiden inte alltid är så förutsägbar, den är lite ostyrig skulle man kunna hävda.

Det blev ett bryskt uppvaknande för husbilisterna, husbilandet har ökat enormt de senaste tio åren, kanske några år till om man ska vara ärlig. Även om det känns som om husvagnar har funnits sedan tidernas begynnelse. Vem hade bedömt framtiden så för säg tjugo trettio år sedan? Att husbilar skulle lyfta campingintresset och även husvagnsintresset till nya rekordnivåer? Kommer framtiden någonsin ikapp? Det går ju ungefär tre husvagnar på varje husbil men då har ju förstås husvagnarnas framtid varat så mycket längre.

Före den senaste framtidens ankomst fanns det de som vågade bryta det invanda och bytte ut svenskt vinterruskväder mot ljumma vindar i Spanien. Där, i den allra sydligaste delen av Europa har sällan Kung Bore något att säga till om. Det är sådant som sätter lite guldkant på tillvaron.

Coronan har flyttat gränser på fler sätt än att de inte längre självklart är öppna. Kontorslandskapen har tappat sin inledning och kan allt oftare bytas ut mot enbart landskap. Det märks i campinglandskapet. Eller kanske inte. Campingarna rullar på som tidigare och i år rullar rekordnoteringarna in som pressmeddelanden trots att jag tittar ut över fjällandskapet. Nu kommer även koncept med kontorsbilar, ta med dig datorn och telefonen och njut av friheten. Visst har de funnits tidigare, tillverkare som Nordic har sedan länge haft det som affärsidé men nu hakar fler på. Att jobba men vakna var man vill kanske har ökat friheten mer än vad de stängda gränserna tagit ifrån oss. Blir framtiden snarare att jobba i de naturliga landskapen i stället för i kontorslandskapen?

Jag sitter i varje fall som på nålar och tittar på informationen som gör att det regelbundet plingar till i mailboxen. Det blir många korta och knubbiga husbilar i år om man tror på trenden med Vanlife, något som inte framtiden antydde för sådär tio år sedan. Kanske inte ens för fem år sedan. De ska förstås ha fyrhjulsdrift om de ska fylla sin funktion. Ha plats för allehanda sportredskap, utöver ett kontorslandskap. Trenden säger vidare att taken ska gå att fälla upp för att få en övervåning med säng. Nu vet jag ju inte om det är riktigt sant eftersom vi aldrig kommer till framtiden. När man väl tror man är där har framtiden flyttat på sig. Tänk att vissa saker ska vara så ouppnåeliga.

Men en sak är säker, den ljusnande framtid är vår. Husbilismen växer så det knakar och allt fler fångas av den frihetskänsla som husbilismen har fört med sig. Tillverkarna anställer folk som aldrig förr och nya fabriker byggs. Ändå räcker inte produktionskapaciteten till. Vem hade trott att det var framtiden för tio år sedan? Det var nog många som hoppades på den utvecklingen men hur många visste att det skulle bli så?

Nu drömmer vi återigen om framtiden och det som står närmast på tur är vad vi får se för spännande nyheter på de digitala pressvisningarna. Det var nog knappast någon som såg att digitala mässor skulle bli dominerande så sent som för ett par år sedan när antalet mässbesökare hela tiden slog rekord. 300 000 väntade på att uppnås i Düsseldorf, en siffra som man nog inte kan komma upp till i år heller. Med 20 000 som besökstak per mässdag går det helt enkelt inte ens teoretiskt att nå upp till det även om intresset för husbilism och husvagnar aldrig varit större.  

Jag ska inte ge mig in i spåkulans värld, jag är inte tillräckligt troende för att kunna se framtiden i en sådan men det ska ändå bli spännande att se vad som visas upp. När den framtiden är här låter vi den bli dåtid så du kan läsa om den. Men visst är den dåtiden ganska färsk. Förhoppningsvis den färskaste du kan få tag på.
 

Detta är en krönika skriven av er webbredaktör.

Jag har just slagit mig ner i paradiset. Det är lagom varmt jag har haft omväxlande regn och sol. Allt borde vara perfekt när jag slår mig ner i stolen med en favoritbok och en kopp kaffe. Det är då det händer. Det börjar surra, gärna runt ansiktet. De tycker också vädret har varit perfekt. Lagom mycket med stillastående vatten i skogen. När jag slår mig ner ser de det som om måltiden är serverad. Jag är inte ett dugg intresserad av att bli deras måltid.

Ännu värre är det om jag tar en promenad i den härligt uppfriskande skogsluften. Dofterna från människor väcker mängder av myggors nyfikenhet för dofter är viktiga händelserna i en stickmyggas liv. Alltför viktig kan tyckas. Både myggor och människor verkar tilltalas av samma dofter, mandel, citrus och grön frukt. Något vi alla doftar i mer eller mindre hög grad. Men min näsa behöver betydligt högre koncentrationer för att få min hjärna att triggas. Jag hoppas innerligt på att nya forskarrön ska lösa gåtan om hur myggornas luktsinne fungerar. Tänk att kunna njuta av sommarens grillkvällar och skogspromenader. Utan myggor.

För mig skulle det räcka om honor kunde bli lite mer som hanar. De nöjer sig ju med att suga honungsdagg, nektar och fruktsaft. Men de där typerna som suger sockervatten direkt från myrors munnar har jag inget till övers för. Smarta är de också. Där sitter honorna bredvid stigen och latar sig. Ända tills jag kommer. Då kommer jag som en doftbomb för dem och räcker inte det känner de av att min utandningsluft är så koldioxidrik, runt hundra gånger mer än luften runtomkring. Jo, de rackarna förlitar sig på små förändringar i luftens halt av koldioxid för att upptäcka ett möjligt byte. Att de flesta myggor jagar i skymningen beror just på att det är lättare för dem att urskilja sitt offer när det omgivande doftbruset är mindre intensivt. Och så är det på kvällen men det är till föga tröst när de attackerar mig. De rackarna fixar doften redan på 80 meters håll när de känner av ökningen på en tiondels promille. Känsliga typer, de där. Man kan tycka att bland de tiotusentals doftämnen som finns i luften så kunde människans ungefär femhundra inte vara så lätta att urskilja för dem.

Dessa stickande rackare lär det finnas 49 olika arter av i Sverige och i världen finns det 3531. Inte undra på att man känner sig underlägsen. Allra, allra minst gäller det översvämningsmyggor. Alltså sådana som trivs som bäst där det blir mycket stillastående vatten. För de som irriterar mig mest är de som är i min närhet, de i andra länder bryr jag mig minst om. Dit är det längre än myggor kan flyga. Dessa aggressiva typer går in för direktangrepp och bryr sig inte om konsekvenserna för dem själva. De fokuserar på just mig och kör sitt race som en Kamekazepilot. Visst gör jag några tafatta försök att skicka min långsamma labb mot dem men ofta nog är de snabba på att hinna undan. Åtminstone om de inte hunnit börja sitt blodsugande och då känns det på något sätt som om det är för sent. Jag vill liksom kunna skicka upp en missil och skjuta ner dem innan de hunnit landa och borrat ner sin snabel i min hud. För mig verkar det som en effektiv metod men snart inser jag att det krävs minst ett missilförsvar jag inte är i besittning av. Det berör dem dessutom inte ett dugg om det är strålande solsken. Inte heller är de rädda för långa avstånd, två mil från kläckningsplatsen måste ju göra slut på bränslet flera gånger om.

Jodå, jag har smörjt in mig. Inte för att lukta gott utan för att slippa surret och då ska man lukta otrevligt, så otrevligt som möjligt till och med för dessa surrande stickande varelser som jag inte riktigt förstår vitsen med. Inte i dessa mängder i varje fall. Jag har prövat de mest bisarra preparat och de enda som verkar fungera är de som istället tar död på mig själv. De finns att köpa i Afrika, men i Sverige är vi mer försiktiga. De preparat som finns tar i varje fall inte död på myggorna. De skrämmer inte ens iväg dessa rackare. Andra människor rynkar dock på näsan och håller sig på avstånd. Jag förstår dem. Kombinationen av en illaluktande medmänniska omgiven av ett moln av myggor verkar inte ett dugg attraktivt. Men då får man exkludera myggans kompisar.

Skogsmyggorna är åtminstone lite mer beskedliga. Kanske. De surrar runt i bästa spionstil och tar tid på sig innan de sätter sig ner sticker. Jag vill att de sticker med en helt annan innebörd i ordet. Att de lämnar mig ifred under dagtid är ytterligare ett beskedligt karaktärsdrag liksom att de flyger måttligt långt, men även två kilometer måste ju vara en helt oöverstiglig sträcka för dem. Borde vara i varje fall. 

Att de lever i ungefär två månader är inte heller bra. Jag hade hoppats på att de kunde begränsa sin tid här på jorden lite mer. Med tanke på hur sofistikerat deras luktsinne är misstänker jag att de kanske även minns var jag är. Det är nog därför de redan är på plats när jag kommer nästa kväll. 

Visste du förresten att myggans ägg kan överleva i flera år och bara kläcks då de först utsätts för torka och därefter kommer i vatten? Så plötsligt kan flera generationer myggor kläckas samtidigt. Inte alls bra. Riktigt illa till och med. Inte minst med tanke på att det räcker med en enda för att förstöra nattsömnen. Eller den trevliga kvällsgrillningen till exempel.

Den illustrativa skylten finns att köpa här.