Bild
Nästa artikel
Italienska vingårdar med husbilen

Italienska vingårdar med husbilen

Nyheter

En resa bland italienska vingårdar står högt på många husbilsåkares önskelista. Lasse och Anneli Samuelsson från Vendelsö förverkligade sin dröm. De tog sin nya S-Liner till Valpolicelladistriktet norr om Verona och njöt av livets goda.

Dalgångarna öster om Gardasjön – Lago di Garda – är förutsättningarna de bästa för att göra vin i världsklass. De svala vindarna som blåser från Dolomiterna i norr möter slättens varma vindar från söder och ger vindruvorna en bra balans mellan syra och sötma. Här växer framför allt corvina veronese – druvan som är basen i både vanlig valpolicella och det finare amaronevinet.Vingårdarna i Valpolicellaprovinsen är många, fler än man hinner med vid ett besök. Lasse och Anneli bestämmer sig för att pröva en väletablerad firma – Masi – och ett mindre ställe – Redoro. Det sistnämnda har bara en blygsam vinproduktion men är desto mer känt för sina fina olivolja.

Adresserna knappas in på gps:en och Lasse och Anneli lämnar sin plats på den trestjärniga campingplatsen Camping du Parc i Lazise. För att ta sig till vindistriktet från Gardasjön är de tvungna att runda bergskedjan som löper parallellt med sjöns östra sida. Att köra över själva bergskammen med husbil är inte att rekommendera, där är både trångt och kurvigt. Motorvägen mot Verona är avgiftsbelagd men Lasse och Anneli hittar en alternativ väg utan att behöva betala.Norr om Bussolenga skiftar landskapet karaktär. Städerna blir mindre och charmigare, vägarna smalnar och vindruvsfälten breder ut sig.Vackra, venetianska villor kröner topparna i det böljande landskapet. Masi ligger inbäddat mellan vinodlingarna i dalgången Vaio dei Masi. Det är inte långt till byarna San Pietro in Cariano och Sant'Ambrogio.Masi förknippas starkt med amaroneviner och är en av de mest anrika vintillverkarna i Italien. Huset producerar en ansenlig mängd vin i sitt eget namn men äger dessutom andra vinmärken som Serego Alighieri.Vingården ligger på en egendom som tillhör släktingar i rakt nedstigande led till poeten Dante Alighieri. Dante, författare till "Divina Commedia", blev förvisad till Veneto och levde några år i exil i trakterna av Verona. Hans son Pietro bestämde sig för att stanna i området och köpte godset med tillhörande mark 1353. Sedan dess har familjen levt och odlat vin på gården.Villan omgärdas av en mur och höga grindar. Husbilen är för hög för egendomens alla gamla kastanjeträd och parkeras utanför.Lasse och Anneli har bokat sitt besök i förväg och blir genast omhändertagna av Vittoria som visar dem runt på engelska.


– Normalt sett jobbar jag inne i butiken, säger hon. Det är första veckan som jag guidar runt själva villan så jag är lite nervös.

Helt i onödan visar det sig. Vittoria klarar uppgiften med den äran och berättar livligt om både vinfält, druvsorter och villor.

– Där, i den gulrappade byggnaden, bor fortfarande Dantes släktingar, säger hon.

Lasse och Anneli lyssnar andäktigt. Det är ett stycke historia som breder ut sig i renässansträdgården framför dem. De stannar och njuter länge av den visuella prakten.Bredvid villan ligger de gamla byggnaderna där vinproduktionen skett i hundratals år. För att få en uppfattning om processen och hemligheten bakom amaronevinets karaktäristiska fyllighet visar Vittoria hur druvorna torkas på bambuhyllor på en torkvind. Metoden uppfanns av Masi och kallas apassimento. Just nu är ställningarna tomma men om några månader ska de fyllas med årets vinskörd.

– Druvorna plockas och torkas sedan på bambuställningarna i fyra månader. Då ser de mer eller mindre ut som russin och har en väldigt hög sockerhalt, säger Vittoria.

Nästa steg i processen är att jäsa ut sockret ur druvjuicen. Kvar blir ett kraftigt och torrt rödvin med hög alkoholhalt.Inne i vinkällaren visar sedan Vittoria de stora faten där Serego Alighieri-vinerna lagras. Den första perioden får vinet vila på vanliga ekfat men de sista tre till fyra månaderna tankas vinet över till fat gjorda av körsbärsträ.

– När familjen Alighieri började tillverka vin för flera hundra år sedan växte det många körsbärsträd här i dalen, säger hon.

Då blev det en tradition att låta vinet lagras på körsbärsfat. Processen ger vinet sin karaktäristiska ton av mogna körsbär.Vittoria erbjuder Lasse och Anneli att provsmaka några viner. Olika viner kostar olika mycket att smaka, priserna varierar mellan två och fem euro. Dyrast är de fina amaronevinerna. Anneli provsmakar medan Lasse smuttar, det är han som ska köra nästa sträcka. En flaska recioto amabile – Italiens motsvarighet till portvin – inhandlas för 34 euro. Inget prisfynd men ett trevligt minne från den exklusiva vingården.

Nästa smakstopp ligger en knapp timme bort och Lasse och Anneli tar sin gps till hjälp igen. Nu gäller det att hitta fram till olivoljeproducenten Redoro. Gården och butiken ligger precis vid infarten till staden Grezzana, öster om San Pietro in Cariano och norr om Verona.

Redoro startades i slutet på 1800-talet av nonna (mormor) Regina och nonno (morfar) Isidoro, därav namnet Redoro.I dag sköts firman av barnbarnsbarnet Daniele och hans familj. Även här är besöket bokat och Lasse och Anneli blir visade runt i de svala, luftkonditionerade lokalerna. Hyllorna är fyllda av olivoljor av olika slag, filtrerade och ofiltrerade, smaksatta och naturella. Redoro tillverkar också annat smått och gott – som handkrämer och tvålar – baserat på olivolja. Själva olivpressen demonstreras av Daniele

– Av alla oliver vi pressar blir bara 14 procent olja. 46 procent blir vatten och resten slaggprodukter – kärnor och fruktkött.

Oliverna skördas på traditionellt vis  – för hand eller med en speciell kam. Arbetet sker mellan oktober och december.

– Det gäller att plocka oliverna precis när de skiftar färg – från grönt till svart. Då är de som bäst, säger Daniele. 

Tack vare det milda klimatet är denna period något längre i Venetoprovinsen än exempelvis i södra Italien där vädret är varmare.

– Vi har tur, säger Daniele. Oliverna ger oss förutsättningar för att göra den bästa oljan!

Inne i Redorobutiken finns också stora träfat med borsvin – vino da tavola. Hit kommer lokalbefolkningen med dunkar och tankar ur önskad mängd. Det ser festligt ut, som tankautomater på en bensinstation.

Vid provsmakningen visar Daniele äkta italiensk gästfrihet. Han dukar upp ett bord med allehanda godsaker från butiken.Mamma Isidora kommer springande med korvar och bröd som Daniele droppar den goda oljan över. Det bjuds även på kronärts­kockor, små svarta ljuvliga oliver och husets prosecco. Arbetarna på gården dyker också upp för ett glas då arbetspasset är över. När proseccon är avnjuten är det dags för husets egen amarone. Vinet är en överraskning, kraftigt men samtidigt mjukt. Och priset tilltalar – 14 euro per flaska. Daniele hjälper till att lasta in dagens inköp i husbilens garage.

– Ni kan stanna över natten här på gården, säger han. Jag har själv husbil och vet hur skönt det är att finna en bra plats.

Lasse och Anneli tackar för erbjudandet och summerar dagen:

– Vilken upplevelse, det blir något att drömma sig tillbaka till i vinter, säger Lasse. Det gäller att vara nyfiken och våga fråga. Det är då man får uppleva nya saker. 

 

Text: Carola Eklundh

Taggar: Nyheter, Hem, Reportage

Kommentarer

#1
Ingvar Hermanrud
2013-01-04 16:19

Området kring Gardasjöns syddel är mycket fint med många platser, bra för besök med husbil eller husvagn, t.ex. campingen San Fransesco i utkanten av Sirmione, längst i söder. Har man camping cheque och är där före den tyska semestern är det billigt, €15 per natt inklusive allt

#2
Therese Andersson
2013-01-11 08:45

Bra tips!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.