Bild
Nästa artikel
Dubrovnik i Kroatien var ett uppskattat resmål under parets resa.
Dubrovnik i Kroatien var ett uppskattat resmål under parets resa.

Bröllopsresa i husbil

Reportage

Anna och Debbie Burston, reste på bröllopsresa i husbil. Under en månad cruisade de Europa runt. För Husbil & husvagn berättar de om sin fullspäckade resa, fylld av dramatik och vackra platser.

Det var tack vare Debbies husbil som paret möttes i Malmö hösten 2012. Debbie, 61 år, som är före detta bankdirektör från Bath i England fick lämna sitt jobb som 50-åring på grund av den ekonomiska krisen. Med hjälp av avgångsvederlaget köpte hon sina drömmars husbil.

– Det finns så många märken och stilar på husbilar, så det krävdes en hel del efterforskningar innan jag slog till. Efter att ha läst flera husbilsmagasin och webbsidor bestämde jag mig för en ett år gammal Peugeot Auto Cruise.

Anna och Debbie åkte på bröllopsresa med husbilen i Europa. Här i Prag.
Anna och Debbie åkte på bröllopsresa med husbilen i Europa. Här i Prag.
Venedig är ett måste på en bröllopsresa, enligt Debbie och Anna.
Venedig är ett måste på en bröllopsresa, enligt Debbie och Anna.
Anna i en av Tivolis vackra trädgådar.
Anna i en av Tivolis vackra trädgådar.

Det finns gott om plats i Debbies husbil. Vardagsrummet som nattetid också tjänstgör som sovrum med två sängplatser har fönster åt alla håll. Här ryms också en rejäl garderob, tv, badrum med separat dusch och toalett, ett kök med kyl, frys och fyra spisplattor.

– Min plan när jag skaffade husbilen var att resa runt i Europa, oberoende av väderlek och tid, säger Debbie.

Efter flera år på vägarna anlände Debbie till Malmö. Vid en lunch hemma hos gemensamma bekanta mötte hon Anna, sitt livs kärlek och numera fru. Det blev ögonblicklig förälskelse och efter en del pendlande mellan Sverige och England blev paret bofast i Malmö. När Debbie föll ner på knä för att fria sex veckor efter deras första möte svarade Anna, idag 35 år, ett bestämt ”ja” och arton månader senare blev det kyrkbröllop med brudparet helt klädda i vitt. Sedan bar det av på bröllopsresa i husbilen.

– Jag såg fram mot att få följa med Debbie till de platser hon redan hade besökt med husbilen och att också få upptäcka nya resmål tillsammans med henne, säger Anna som aldrig någonsin suttit bakom husbilens ratt.

Eftersom den är tillverkad i England är den vänsterstyrd och den engelska försäkringen kräver att det bara är Debbie som kör.

 

Planen för Europa-resan var att göra en rundtur med södra Italien som sydligaste punkt. De lämnade svensk mark med färjan från Trelleborg.

– När vi kom fram till Sassnitz, i Tyskland, var det natt och mörkt så vi bestämde oss för att övernatta på en parkeringsplats för att sova ut, säger Debbie.

Resan gick vidare genom det forna Östtyskland. Efter ett antal mil gjorde de en avstickare in i Polen. Vid en vacker strand nära den forna färjeöverfarten intill floden Oder, som tillsammans med bifloden Neisse bildar gräns mot Tyskland, stannade de för natten.

– Vi parkerade husbilen intill floden och njöt av den vackra naturen. Efter en god barbecue gick vi och lade oss, säger Anna.

Följande kväll stannade de i Zittau i Tyskland.  Och just den platsen kommer de aldrig att glömma. Mitt i natten vaknade de av att husbilen rörde sig. Debbie hade glömt lägga i handbromsen. Vikten av deras kroppar i den bakre änden av husbilen fick plötsligt bilen att börja rulla.

– Som väl var befann vi oss på plan mark. Det som hände var att husbilen sakta rullade bakåt tills den stannade mot en elstolpe, säger Debbie.

Anna mitt på ett solrosfält i Toskana i norra Italien.
Anna mitt på ett solrosfält i Toskana i norra Italien.
I Italien passar det att se klassiska verk. Här i Verona såg Debbie och Anna Turandot.
I Italien passar det att se klassiska verk. Här i Verona såg Debbie och Anna Turandot.
Magnifikt i Tjeckiens vackra huvudstad Prag.
Magnifikt i Tjeckiens vackra huvudstad Prag.
Anna på en av Kroatiens alla vita stenstränder.
Anna på en av Kroatiens alla vita stenstränder.

Klockan två på natten, alldeles yrvaken, satte sig Debbie bakom ratten och körde bort husbilen från stolpen.

– När vi upptäckte att marken stupade rakt ner en liten bit bakom stolpen blev vi förskräckta, säger Debbie.

Allt gott slutet gott, stötfångaren fick sig några skråmor, men med tanke på vad som hade kunnat hända kände sig paret Burston väldigt nöjda när de lämnade Zittau bakom sig för att bege sig vidare mot Tjeckien.

– Vi stoppade för att besöka Theresienstadt, det ökända koncentrationslägret från andra världskriget. En upplevelse som både var intressant och förfärlig, säger Anna.

Dagen efter landade de i Prag där husbilen parkerades vid floden Vltava, drygt en mil utanför stadskärnan. Under tre dygn gjorde Anna och Debbie Tjeckiens huvudstad, cyklande fram och tillbaka mellan husbilen och city.

– Där var både vackert och billigt. Och jag som älskar gamla historiska platser fick mitt lystmäte, säger Debbie.

 

Att det låg en pub mittemot deras camp upptäckte de redan den första natten. Inifrån baren hördes sång och sedan ljud som av ett vilt slagsmål. Men ingen intresserade sig som väl var för det engelsk/svenska paret i husbilen intill.

– På morgonen när vi vaknade hade hjulen sjunkit ner i dyn, regnet stod som spön i backen, minns Anna.

 

På väg österut mot Österrike hamnade paret i staden Sedlec, där det vimlade av tyska turister. Här fanns något som var väl värt ett besök förstod de genast.

– Benhuset i Sedlec var verkligen något utöver det vanliga. Det är ett katolskt kapell på en kyrkogård. I källaren låg ben från mer än 40 000 människor, säger Debbie och visar en bild på sin datorskärm.

Historien säger att en abbot som besökt Golgata återvänt till Sedlec med helig jord. När detta blev känt vallfärdade människor till Sedlec för att bli begravda i den heliga jorden. När det inte längre fanns plats på kyrkogården fick en bildsnidare i uppgift att skapa ordning ibland benhögarna. I kapellet finns girlander av både döskallar och skelettben.

– Det var en makaber, men väldigt intressant upplevelse, säger Debbie.

Ännu en i raden av Tivolis vackra oaser värd ett besök.
Ännu en i raden av Tivolis vackra oaser värd ett besök.
Berior sin nobis ipit magnate stibus et aut as unt laut et ut.
Berior sin nobis ipit magnate stibus et aut as unt laut et ut.

I Slovenien är reglerna för campare stränga. Fricamping är sällan tillåten. Men när Anna och Debbie slogs av den sköna naturen i ett av landets naturreservat kunde de inte låta bli att slå läger intill ett vattendrag. Debbie som alltid har sina fiskeredskap inom räckhåll bestämde sig för att försöka få upp en fisk till middagens grillning.

– Det borde hon inte ha gjort, säger Anna och fortsätter:

– När jag stod och fixade lite i köket fick jag syn på en polis utanför fönstret.

Debbie som hade fått en öring på kroken hade lockat till sig en vakt, som i sin tur hade ringt polisen.

– Jag var tvungen att slänga tillbaka öringen i vattnet igen, säger Debbie.

Inte heller var det tillåtet att övernatta i husbilen invid floden, så det var inget annat att göra än att köra vidare. När tröttheten slog till stannade de på en parkeringsplats, som när de vaknade på morgonen visade sig vara en kyrkogård.

Efter alla strapatser var det skönt att nå den istriska halvön i Kroatien. Här stannade paret en tid för att njuta av bad och strandliv. En av dagarna bar det av med båt till Venedig.

 

Utan ett enda missöde och i strålande sol cruisade Anna och Debbie genom hela Kroatien, tillbringade några dagar Dubrovnic, en storfavorit, fortsatte sedan med färjan till Italien. Italiens södra spets blev en skön upplevelse. Och så vändes husbilen mot norr igen.

– Vi körde genom vingårdarna i Toscana, stannade några dagar i Verona där vi avnjöt ”Turandot” på operan i Colosseum. Det var romantiskt, minns Anna.

Bröllopsresan blev en månad av fullspäckat, romantiskt och äventyrligt innehåll som paret Burston alltid kommer att minnas med stor glädje.

6 KORTA FRÅGOR TILL ANNA & DEBBIER

Vad är bäst med att ha husbil?
Debbie:
Känslan av frihet att åka dit vi vill och besöka intressanta platser och möta nya människor.
Anna: Varje dag är ett äventyr och man vet inte var man ska hamna eller vad som kan hända.

Vilka var resans bästa platser?
Debbie och Anna:
Det är väldigt svårt att säga vilken som är den bästa platsen eftersom vi besökte så många intressanta och vackra platser. Men vi tyckte särskilt mycket om Prag och våra dagliga cykelturer längs floden Vltava in till stan. Och så Porec, vid den Istriska halvön, vår dagsutflykt till Venedig – ett måste för vilket romanistiskt par som helst speciellt på bröllopsresan.  Vi tyckte också om Dubrovnik med allt sitt historiska innehåll hopträngt innanför sin stadsmur, den breda vita stranden i San Illario del Juni på Italiens sydligaste tå,  de vackra trädgårdsoaserna i Tivoli, och när vi såg Turandot i den gamla amfiteatern i Verona. Båtresan mellan Dubrovnik och Bari var underbar, vi fick höra våra italienska medresenärers sång och musik medan vi solade på däcket.

Vilken var den största överraskningen på er resa?
Debbie:
I Tyskland, när husbilen rullade bakåt och fångades upp av en elstolpe precis innan ett dike, eller vårt möte med lagen i Slovenien för att vi parkerade och fiskade olagligt.

Resans bästa badställe?
Anna:
Från stadsmuren i Porec i Kroatien eller ”vår” strand i San Illario i Callabrien, Italien.

Var fick ni den bästa maten?
Debbie:
En romantisk fiskmåltid i Porec efter att ha varit i Venedig. Vi fick en flaska av den lokalproducerade likören av servitören eftersom det var vår bröllopsresa. En grillad entrecôte till ljudet av vågorna som slog mot stenarna vid stranden. Eller en nygjord pizza direkt från stenugnen på stranden i San Illario och en romantisk middag i Tivoli Gardens på en terrass över den vackra trädgården.

Bästa stoppet?
Debbie och Anna:
Solnedgången vid floden Oder, vårt camp vid Vltava i Prag, San Illrio beach.

Taggar: Reportage

Det var tack vare Debbies husbil som paret möttes i Malmö hösten 2012. Debbie, 61 år, som är före detta bankdirektör från Bath i England fick lämna sitt jobb som 50-åring på grund av den ekonomiska krisen. Med hjälp av avgångsvederlaget köpte hon sina drömmars husbil.

– Det finns så många märken och stilar på husbilar, så det krävdes en hel del efterforskningar innan jag slog till. Efter att ha läst flera husbilsmagasin och webbsidor bestämde jag mig för en ett år gammal Peugeot Auto Cruise.

Är du redan tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Husbil & Husvagn med vår Premium-tjänst

Det här är en del av vårt Premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.