Färja eller tågtunnel

Det hela började med ett snabbt beslut när vi var i Luxemburg och det var att ta en sväng till England. Efter att ha tittat lite på priser och färdalternativ valde vi färjan från franska Calais till Dover.

Rederiet vi åker med heter DFDS och ett annat som kör samma linje är P&O Ferries. Lite längre norrut, från Dunkirk (Dunkerque) seglar rederiet DFDS också. 

De har sex färjor som trafikerar dessa linjer och de är i ungefär samma storleksklass med 1 000–1 500 passagerare. Färjeturen tar bara två timmar och vi tillbringar den mesta tiden uppe på däck i den värmande solen. 

Ombord finns annars restauranger, barer, kaféer och butiker med parfym och smink samt alkohol och souvenirer. De små barnen har ett lekrum och de som är lite större har ett spelrum ombord. 

Hör du till dem som vill lyxa till det kan du för 8 pund extra åka i premium-lounge med varm/kall dryck, frukt och kaffe samt wi-fi och tidningar.

Ett tredje färjealternativ, med DFDS, är att åka från Amsterdam till Newcastle och sedan resa bilvägen söderut genom England till Dover och sen Frankrike. En bra runda men möjligen lite krävande körning på motorvägarna runt London.

DFDS kör i alla fall 10 turer om dagen under högsäsong (plus 12 turer från Dunkirk) och P&O kör ett 20-tal avgångar, så det är en väldig ­trafik både under och över engelska ­kanalen. 

På tal om under så hoppar vi nu direkt över till vår returfärd med ett av modern tids sju underverk (Seven wonders of the modern world, American Society of Civil Engineers). 

Tågtunneln under engelska kanalen utgår inte från Dover utan från grann­orten Folkestone. Det är väldigt lätt att hitta till Eurotunnel Le Shuttle som den heter. Flerfiliga anslutningsvägar och mängder av skyltar gör det svårt att missa strax norr om Folkstone vid M20.

Returresan med tågtunneln är lite dyrare men det skiljer mindre än väntat och särskilt förmiddagsturerna verkar billigare. Vi får vår biljett att hänga upp i vindrutan och åker till shoppingcentret Victor Hugo Terminal där alla väntar på parkeringen utanför. 

Shoppingen är inte så imponerande, bara ett par tax-free-butiker och snabbmatsrestauranger. De har gratis wifi och utanför finns en lekpark och en stor rastgård för hundar med konstgräs. Av förklarliga skäl är det populärare att åka Eurotunnel för hundägare. Hundarna får ju sitta i sin trygga bil tillsammans med ägarna och dels går det snabbare än färje­överfarten. Väljs färjan får hunden sitta själv i bilen på bildäcket.

Vi är på plats två timmar innan utsatt avgångstid, vilket är helt onödigt, men eftersom vi har husbilen kvittar det och vi lagar och äter lunch på parkeringen och kastar då och då ett öga mot den stora ljustavlan med avgångar. Alla fordon har en bokstav som syns på biljetten i vindrutan och personal går runt och svarar på frågor. En av dem knackar på hos oss och frågar om vi vill åka tidigare. Det gör vi så gärna!

Snabb diskning och sedan iväg. Ännu en biljettkontroll och sedan passkontroll och tullkontroll, där vinkas de flesta bara vidare men vi får åka åt sidan till en separat byggnad för ”storkontroll”. 

Där blir vi ytterst illa behandlade av vår engelska tulltjänsteman som hånar oss och till råga på allt ropar till sig kollegorna inne i tullhuset. ”Come out and take a look – they are from Sweden haha!”. 

Anledningen till hånet är att svenska herrlandslaget slogs ut ur fotbolls-VM av England kvällen innan. Tulltjänstemannen vinkar sedan iväg oss med ett brett leende utan att leta igenom husbilen. 

Djupt kränkta (nåja) fortsätter vi längs flerfiliga påfarter och når till slut perrongerna. Området är enormt och det är lite udda att köra husbil in i ett tåg.