Ta englands minsta bil och konvertera den till en husbil. Jo, precis så. Det blev inte gott om plats, knappast praktiskt och ingen försäljningsframgång. Men väldigt charmigt. Läs mer!
60-talet var en helt annan epok. Camping var något annat än idag och det var oftast tält som gällde. Men redan då fanns den här galet modiga varianten. Mini Wild Goose, en brittisk husbil i miniformat. Självklart byggd på den bil som gjorts till sinnebilen för småbilar, kultbilen Mini. Någon stor succé blev aldrig konstruktionen de innovativa lösningarna till trots.
Med sina knappa fyra meters längd är det svårt att tänka sig att denna husbil, åtminstone annat än i teorin, var tänkt att ha tillräckligt med plats för fyra personer. För att det skulle vara möjligt, fick bodelen ett tak som gick att höja men känslan av trångboddhet lär nog ändå ha varit påtaglig med alla på plats.
De få, det såldes ungefär 60 fordon, som blev förälskade i det minimala formatet fick punga ut med ungefär 500 pund för ombyggnaden utöver själva bilen. En ansenlig summa på den tiden kan tilläggas och den kunde dessutom ökas på med upp till 150 pund om utrustningen lyxades till lite.
Men var nu 60-talets tak-slide-up äkta? Här var det inte fråga om någon elmotor utan ett ingenjörsmässigt mästerverk med ett handvevat kedjesystem vid förarsätet. Några likheter med dagens "tryck på knappen" versioner fanns inte på den tiden.
Men trots de minimala yttermåtten är The Wild Goose är en hel lägenhet eller kanske bättre uttryckt ett allrum som även inkluderade ett gasolkök. Och i den mån bagaget inte fick plats samtidigt med de boende i detta allrum fick prylarna förvaras i en takbox över förarutrymmet. Hygienutrymmet var dock bortrationaliserat och sängarna fick byggas ihop av bordsskivor och annan inredning när natten började närma sig.
Förarutrymmet är även det minimalt. Genom klättring lär det gå att komma förbi den överdimensionerade ratten och det tunna reglaget som styr blinkersen. De gummitätade dörrarna får vid körning även en funktion som visselpipor i vinden, särskilt om någon vågar närma sig toppfarten. Den generösa ventilationen isolerar inte maximalt för vare sig värme eller buller och det är svårt att hävda att Mini Wild Goose erbjuder mer än en touch av komfort och väderskydd utöver vad du hittar i ett ranglig tält. En del omdömen från de som sett, provkört och framför allt provcampat med husbilen får vi säga inte är nådiga.
Tyvärr har tidens tand tagit ut sin tribut på de få kvarvarande exemplaren som verkar kunna falla sönder vilken sekund som helst. För oavsett om de stått oanvända eller körts har träkonstruktionen för länge sedan sett sina bästa dagar. Har den körts på kullersten eller ojämna vägar är det särskilt illa och dåliga vägar fanns det gott om på 60-talet. Den lilla 848-kubiks-motorn på 34 hästkrafter spinner dock fortfarande oftast snällt men har problem med att få upp farten. Ett tempo runt 80 skall den dock förmå medan de små 10-tumshjulen snurrar frenetiskt. Det är kanske tur att den inte går fortare, riktningsstabiliteten beskrivs knappast som strålande, snarare som en slingrande orm och det var jämfört med dåtidens personbilar. Det framstår av dessa beskrivningar som uppenbart att utvecklingspotentialen var stor. Några menar på att förundrade medtrafikanter tittade på när det skulle bytas växel och det var tur att det inte gick att se igenom de gardinförsedda fönstren i den tvådelade bakluckan.
Jo, på detta medlidsamma sätt beskrivs konstruktionen på flera ställen med tillägget att ett tält knappast är sämre.
Men jag kan inte låta bli att tycka, efter det att jag letat runt bland informationen på internet, att jag blivit riktigt sugen på att köra runt med detta charmtroll eftersom jag verkligen skulle vilja bilda mig en egen uppfattning om denna bil.
För trots att det nu blivit lätt att hitta information ersätter det inte egen erfarenhet.
Med sina knappa fyra meters längd är det svårt att tänka sig att denna husbil, åtminstone annat än i teorin, var tänkt att ha tillräckligt med plats för fyra personer. För att det skulle vara möjligt, fick bodelen ett tak som gick att höja men känslan av trångboddhet lär nog ändå ha varit påtaglig med alla på plats.
De få, det såldes ungefär 60 fordon, som blev förälskade i det minimala formatet fick punga ut med ungefär 500 pund för ombyggnaden utöver själva bilen. En ansenlig summa på den tiden kan tilläggas och den kunde dessutom ökas på med upp till 150 pund om utrustningen lyxades till lite.
Men var nu 60-talets tak-slide-up äkta? Här var det inte fråga om någon elmotor utan ett ingenjörsmässigt mästerverk med ett handvevat kedjesystem vid förarsätet. Några likheter med dagens "tryck på knappen" versioner fanns inte på den tiden.
Men trots de minimala yttermåtten är The Wild Goose är en hel lägenhet eller kanske bättre uttryckt ett allrum som även inkluderade ett gasolkök. Och i den mån bagaget inte fick plats samtidigt med de boende i detta allrum fick prylarna förvaras i en takbox över förarutrymmet. Hygienutrymmet var dock bortrationaliserat och sängarna fick byggas ihop av bordsskivor och annan inredning när natten började närma sig.
Förarutrymmet är även det minimalt. Genom klättring lär det gå att komma förbi den överdimensionerade ratten och det tunna reglaget som styr blinkersen. De gummitätade dörrarna får vid körning även en funktion som visselpipor i vinden, särskilt om någon vågar närma sig toppfarten. Den generösa ventilationen isolerar inte maximalt för vare sig värme eller buller och det är svårt att hävda att Mini Wild Goose erbjuder mer än en touch av komfort och väderskydd utöver vad du hittar i ett ranglig tält. En del omdömen från de som sett, provkört och framför allt provcampat med husbilen får vi säga inte är nådiga.
Tyvärr har tidens tand tagit ut sin tribut på de få kvarvarande exemplaren som verkar kunna falla sönder vilken sekund som helst. För oavsett om de stått oanvända eller körts har träkonstruktionen för länge sedan sett sina bästa dagar. Har den körts på kullersten eller ojämna vägar är det särskilt illa och dåliga vägar fanns det gott om på 60-talet. Den lilla 848-kubiks-motorn på 34 hästkrafter spinner dock fortfarande oftast snällt men har problem med att få upp farten. Ett tempo runt 80 skall den dock förmå medan de små 10-tumshjulen snurrar frenetiskt. Det är kanske tur att den inte går fortare, riktningsstabiliteten beskrivs knappast som strålande, snarare som en slingrande orm och det var jämfört med dåtidens personbilar. Det framstår av dessa beskrivningar som uppenbart att utvecklingspotentialen var stor. Några menar på att förundrade medtrafikanter tittade på när det skulle bytas växel och det var tur att det inte gick att se igenom de gardinförsedda fönstren i den tvådelade bakluckan.
Jo, på detta medlidsamma sätt beskrivs konstruktionen på flera ställen med tillägget att ett tält knappast är sämre.
Men jag kan inte låta bli att tycka, efter det att jag letat runt bland informationen på internet, att jag blivit riktigt sugen på att köra runt med detta charmtroll eftersom jag verkligen skulle vilja bilda mig en egen uppfattning om denna bil.
För trots att det nu blivit lätt att hitta information ersätter det inte egen erfarenhet.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.