Bild
Nästa artikel
”Det gick ju bra ändå!” Kerstin Holmberg och Sven Lagergren såg sitt nya hem gå upp i rök på E18, men nu är de på rull igen.
”Det gick ju bra ändå!” Kerstin Holmberg och Sven Lagergren såg sitt nya hem gå upp i rök på E18, men nu är de på rull igen.

Husbil upp i rök!

Dramatik

Kerstin och Sven hade just bestämt sig för att sälja allt och bosätta sig i husbilen för gott, först skulle de bara åka iväg till barnen med lite arvegods. På E18 blev de stoppade av en personbilist: ”Ut ur bilen, den brinner!” En kort stund senare låg deras nya hem i förkolnade spillror.

Det var den 12 september klockan 17.34 förra året, säger Sven Lagergren med ett snett leende. Nog för att han har varit med om mycket, men husbilsbranden var ändå i värsta laget, den händelsen har etsat sig in i detalj. De senaste fem åren har varit motiga för Kerstin Holmberg, 76 år och Sven Lagergren, 86 år, med senaste fasta adress i Surahammar. Först fick Kerstin en stroke när paret var på husbilsresa i Österrike.
  – Men jag blev väl omhändertagen och repade mig snabbt, säger Kerstin som är helt återställd.
Paret höll sig ändå hemma ett tag eftersom Sven behövde byta en höft. Det blev starten på flera års svåra smärtor som så småningom visade sig bero på att metalldelar hade lossnat från sitt fäste och börjat vandra i Svens ben.
  – De far fortfarande omkring därinne och kan göra ont som satan, men inte så ofta som förr så det går an. Inte mycket att göra åt.
Dock blev Kerstin lite fundersam när Sven dessutom åkte på en prostatacancer. Hon kände att det var dags att sätta sin plan B i verket.

Ja det var inte min idé, kom ihåg det, ­påpekar Sven som är en reslig karl.

 – Vi har alltid haft stora och bekväma husbilar som Sven har kört. Men eftersom han trots allt är tio år äldre än jag har jag haft i bakhuvudet att om han blir lite skröplig så byter vi till en plåtis och jag kör.
Och så blev det för ett par år sedan. Deras Morelo Palace, ­utrustad med en Smart-bil, ­byttes mot en Carthago Malibu.
  – Ja det var inte min idé, kom ihåg det, påpekar Sven som är en reslig karl.
Kerstin skrattar.
  – Jag föreslog att vi skulle skaffa Sven en sån där mjuk hjälm som barn har när de lär sig gå, men det gick inte alls hem.

Första Morleon köptes för fem-six år sedan och gav mersmak.
Första Morleon köptes för fem-six år sedan och gav mersmak.

Kerstin erkänner utan omsvep att även hon ångrade sig snabbt.
  – Jomen där stod jag och lagade mat och Sven ville gå på toa. ”Det får du vänta med tills potatisen är klar!” Det gick ju inte i längden.
Nu har paret Holmberg/Lagergren aldrig haft svårt att ångra sig. Under sina 19 år som husbilsåkare har de haft ett tiotal husbilar. Efter äventyret med Carthagon svängde det ordentligt. De började kasta blickar på en amerikanare. En rejäl en.
  – Den var väl tolv meter lång och vägde arton ton, säger Sven.
  – Och vi började fantisera om hur mycket vi skulle få plats med, för den hade tre slide outs också, glittrar Kerstin.
Sagt och gjort. De åkte norrut och köpte amerikanaren och lämnade kvar plåtisen i utbyte.
  – Jag lärde mig mycket om amerikanska lastbilar och Cumminsmotorer under den där tiden, konstaterar Sven. Alltid något.

Sen när gasoltubernas munstycken släppte sköt det upp som svets­lågor på femton, tjugo meter rakt upp i luften.

Ekipaget drog iväg till Småland för att få experthjälp med amerikanaren, och längst inne i de djupa skogarna var det Svens tur att få en stroke.
  – Det var verkligen inte kul, säger Kerstin. Men det gick ju bra det också till slut.
Värre var det när jättehusbilen skulle baxas in i verkstaden och det blev problem med både höjden och bredden. Så nu bestämde sig Kerstin och Sven för att återgå till sitt mest vinnande koncept dittills, nämligen en Morelo Palace med all den utrustning de ville ha.
  – När vi hade bestämt oss för att sälja huset i Surahammar och bosätta oss i Morelon fyllde vi den med grejer som vi tyckte att barnen skulle få, och så åkte vi iväg för att fördela arvegodset.

Det saknas aldrig en hund i Kerstins och Svens familj. Numera är det Nadja som vaktar husbilen.
Det saknas aldrig en hund i Kerstins och Svens familj. Numera är det Nadja som vaktar husbilen.
Den dramatiska branden blev stort uppslagen i medierna och köerna på E18 blev långa.
Den dramatiska branden blev stort uppslagen i medierna och köerna på E18 blev långa.

De låg i åttio kilometer i timmen på E18 strax utanför Örebro när en personbil stoppade dem genom att tvärställa sig framför nosen på dem. Ut hoppade en kvinna och skrek: ”Ut ur bilen, ut ur bilen, den brinner där bak!”
Sven hann kasta ett öga i backspegeln och såg en blå låga slå ut framför bakdäcken. Han klev ur bilen tomhänt och skyndade på Kerstin, som tvekade inför det höga trappsteget vid bodelsdörren.
”Hoppa, hoppa!”, manade Sven och kvinnan från personbilen.
”I helvete jag gör”, sa Kerstin och fällde lugnt ut trappan innan hon gick ner.
Sedan gick allt i en rasande fart. Husbilen var övertänd på nolltid och svart rök vällde ut över vägen. En person till hade stannat och larmat räddningstjänsten som snabbt var på plats och spärrade av vägen. Sociala medier och radions trafikinformation kablade omedelbart ut att E18 var blockerad, och köerna växte.
På säkert avstånd från husbilen stod Kerstin och Sven och tittade på när deras tilltänkta heltidshem gick upp i rök. 
Som om inte materialen i själva husbilsbygget hade räckt som bränsle, så var också dieseltanken full i både husbilen och Smarten.

”Det var här, vid katalysatorn det började”, tror Sven ganska ­säkert. ”Det blåste in en sopsäck här som jag inte kunde väja ­undan eftersom jag låg i möte.”
”Det var här, vid katalysatorn det började”, tror Sven ganska ­säkert. ”Det blåste in en sopsäck här som jag inte kunde väja ­undan eftersom jag låg i möte.”

  – Det var sannerligen en syn, säger Sven. Först exploderade däcken med otroliga smällar. Sen när gasoltubernas munstycken släppte sköt det upp som svetslågor på femton, tjugo meter rakt upp i luften.
De tillskyndande personbilsförarna tog hand om Kerstin och Sven, som fick pusta ut i varsin bil. Efter en stund blev Kerstin orolig och bad sin välgörare att han skulle gå över till den andra bilen och se så att hennes livskamrat inte hade fått en ny stroke av dramatiken.
”Det behöver du nog inte bekymra dig för”, sa mannen när han kom tillbaka till Kerstin. 
”Din make har lånat en telefon och sitter just nu och beställer en ny husbil …”
  – Jo, skrattar Sven, men jag förstod att det var bråttom, för detta var när återförsäljarna var på Elmiamässan med sina orderböcker och jag ville inte hamna för långt bak i beställningskön.

Huset såldes och bilen levererades i mars – sedan slog pandemin till. ”Annars hade vi varit på väg till södra Europa nu”.
Huset såldes och bilen levererades i mars – sedan slog pandemin till. ”Annars hade vi varit på väg till södra Europa nu”.

När Husbil & Husvagn träffar paret har det gått nästan ett år sedan branden inträffade och huset i Surahammar är sålt och de har installerat sig i den nya Morelon som på grund av pandemin har en långtidsplats på Westerqwarns ställplats i Västeråstrakten. Annars skulle den ha varit i södra Europa för längesen.
  – Nu får vi, som alla andra, se hur det blir. Vi har det bra där vi är och åker runt i Sverige och hälsar på vänner och bekanta. 
Kerstin och Sven är själva lite förundrade över att händelsen med husbilen inte satte några djupa känslomässiga spår.
  – Nej, det kom aldrig någon chockreaktion. Vi har inte blivit knasigare än förut i alla fall.
  – Det var inte så kul att bli av med allt vi hade stuvat in i husbilen, både all den utrustning vi ville ha med oss och de föremål vi skulle skänka till våra barn, men samtidigt … Vi pratar om saker, materiella ting. Ingen av oss kom till skada och ingen annan människa heller.

Ordningen återställd, en rejäl husbil på plats och alla ­rimligen friska! ”Det är lite höfter och skit, men det får gå”, säger Sven, som är förvånad över att dramat inte har satt större spår mentalt.
Ordningen återställd, en rejäl husbil på plats och alla ­rimligen friska! ”Det är lite höfter och skit, men det får gå”, säger Sven, som är förvånad över att dramat inte har satt större spår mentalt.

Orsaken till branden då, vad var det som hände egentligen?
  – Åh, det kan du gå ut på Facebook och se, flinar Sven. Där var brandutredningen klar några minuter efter olyckan. Antingen berodde det på att handbromsen låg i eller också att det var en slang i motorrummet som hade lossnat. Jodå, det var solklart …
Men den teori som de själva tror mest på är att den gröna plastsäck som virvlade in framför bakhjulen precis när de hade ett möte och Sven inte hade en chans att väja, antändes av den heta katalysatorn.
  – Det gjorde att vi en tid efteråt kunde känna ett visst obehag när vi körde med lånehusbilen från Husbilslandet och fick se något skräp vid vägkanten. Då for det genom huvudet ”Tänk om det där blåser hitåt.” Men det gick ganska snart över. &

Taggar: Reportage, Malibu

Det var den 12 september klockan 17.34 förra året, säger Sven Lagergren med ett snett leende. Nog för att han har varit med om mycket, men husbilsbranden var ändå i värsta laget, den händelsen har etsat sig in i detalj. De senaste fem åren har varit motiga för Kerstin Holmberg, 76 år och Sven Lagergren, 86 år, med senaste fasta adress i Surahammar. Först fick Kerstin en stroke när paret var på husbilsresa i Österrike.
  – Men jag blev väl omhändertagen och repade mig snabbt, säger Kerstin som är helt återställd.
Paret höll sig ändå hemma ett tag eftersom Sven behövde byta en höft. Det blev starten på flera års svåra smärtor som så småningom v

Är du redan tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Husbil & Husvagn med vår Premium-tjänst

Det här är en del av vårt Premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.