Bild
Nästa artikel
Julafton - en gammal historia

Julafton - en gammal historia

FOLKTRO

Som ingen annan dag omges julafton av magi. Natten till juldagen regerar allehanda otäcka väsen men allt upphör vid julottan. Den här natten gäller det att härda ut!

I gammal nordisk folktro omges julafton och julnatten av magi och skrock. Och det var inte minst de vuxna som fann anledning att vara försiktiga. Inte kunde man göra gårdstomten på på dåligt humör för då, mina vänner, då kunde det gå riktigt illa hela nästkommande år! Likaså måste det fram änglaöl på bordet till änglarna, för att förarga dessa goda krafter vars uppgift är att tjäna som budbärare mellan människorna och Gud är inte att tänka på.

Julnatten är fylld av mystik, den natt när allt oknytt och alla övernaturliga varelser är i rörelse, som finns när mörkret är som mörkast och längst,  inte minst förr när mörkret var svartare än nu. Det var då man såg så mycket. Det var den natten som avslutas med juldagens julotta. Men det finns ett skydd mot dessa onda krafter och det är att kritmåla kors på dörrar och portar! Under julnatten talar djuren och dessutom måste gårdstomten, tomtrået, gårdens skyddsväsen enligt nordisk folktro, ha lite av julgröten, risgrynsgröten, utsatt till sig. För får han inte gröten blir han svår att tas med under det kommande året och ingen, jag säger ingen, vågar förarga tomten! Den svenska gårdstomten, ibland kallad ”goenisse”  är generös och trevlig, så länge man inte glömmer bort honom, men gör man det blir han riktigt gramse. Gårdstomten är också den tomte som belönar de snälla barnen på gården. Till julen så dyker gårdstomten upp och delar ut julklappar, men bara till de barn som varit snälla. Som gårdstomte har tomten bra koll på vad som sker på gården och om han bara får sin julgröt i ottan så dyker han upp punktligt på julafton med sin säck. Han är det väsen som ser till att gården och kreaturen sköts. Ingen ser honom, men om någon missköter djuren, då mina vänner, får denne en rejäl och välförtjänt örfil. Och det var den grå gårdstomten som senare blev vår röda jultomte.


Men det finns många slags tomtar och hustomten bor inne i huset, oftast i källaren eller på vinden. Han ser till att det är ordning och reda i hemmet och att inga saker försvinner. Ibland kan det höras hur hustomten jobbar i huset, men bara om man tror på honom, gör man inte det blir hustomten ilsken och börja gömma saker.
Skogstomten bor i skogen, ofta i gamla stockar eller i något träd. Skogstomtarna hjälps åt att ta hand om skogen och dess invånare så att djuren kan leva i lugn och ro. Skogstomten varnar djuren för ankommande faror, tar hand om dem så att de får mat och hjälper djur som blir sjuka eller skadade.

Den här natten ska också ljusen brinna hela tiden, annars kan döden våga sig fram och förebåda dödsfall och vem vill ha en sådan upplevelse? Dessutom återvände de dödas själar till sina hem och de fick inte lämna huset hungriga så det sattes fram mat till dem innan de for vidare. Det berättas en ruskig historia om en kvinna som vaknade på julnatten i tron att hon försovit sig till julottan. Hon spände hästen för släden och hastade till kyrkan. Försiktigt öppnade hon kyrkoporten och satte sig omärkligt på den bakersta bänkraden. När hon började titta sig omkring upptäckte hon att hennes bänkgranne var en avliden sockenbo och efter hand såg hon flera avlidna som hon kände igen. Hon hade inte alls försovit sig utan var i själva verket för tidig till kyrkan och hade hamnat på de dödas julotta. Men i sista stund kunde hon rädda sig ut.

Men allt var inte så ruskigt som det nyss berättade. Man kunde på olika sätt få möjlighet att se sin tillkommande under just julaftonskvällen. Om man tittar i två speglar, en bakom sig och en framför sig kan den som ska bli ens tillkommande uppenbara sig. Men den tillkommande kan också speglas i en vattenkälla och den som fick mandeln i julgröten var den som först skulle bli gift under det kommande året. De här gamla folksagorna var inget man kunde ta lätt på och ibland kunde den till tomten utställda julgröt vara uppäten på morgonen, om det sedan var katten eller tomten som varit framme var inte något som man vågade avgöra själv. Det var bara att hoppas på att tomten blev nöjd med julgröten så det var viktigt att moran skött sig i köket.
Men jultiden innebar också iakttagelser och förutsägelser om vädret. Så långt före jul som det var frost på träden, så långt före midsommar var det lämpligt att så. Om skogen under julveckan är snörik, blir det ett gott sädesår.
-Julasommar och fåglasång, påskavinter och släagång, betyder att en mild vinter innebär en kall och vintrig påsk. Och i bondepraktikan samlades allt av denna karaktär till nytta för bondens planering.

I bondesamhället var julaftonskvällen för de flesta årets högtidligaste stund. Efter många dagars hårt arbete hade gårdsfolket nu utfört de sista sysslorna inför helgfirandet. Julveden var huggen och inburen och ute på gårdsplanen var fåglarnas julkärve på plats. Redskapen var intagna och inne i fähuset var det snyggt och prydligt. Julbordet dukades och extra fin halm, julglädjen, lades på golvet i det nystädade huset. Jultomten har efterhand blivit en blandning mellan St Nicolaus och den svenska gårdstomten. I den mån julklappar delades ut förr i tiden, så överlämnades de av julbocken. Julafton påminde i stället om Jesu födelse och då skulle allt vara förberett för julefriden.

Julafton kallas även doppareda'n, det vill säga den dag då man doppar bröd i grytan och nedräkningen hade pågår under hela december. Seden att samlas kring grytan fylld med det spad skinkan kokat i är sannolikt en kvarleva från gamla hedniska offermåltider, men har säkert även praktiska orsaker. Under de sista julförberedelserna fanns det inte så mycket tid att laga vardagsmat och det bröd som ännu fanns till hands mitt på julaftonsdagen var sannolikt både torrt och hårt. Det gick snabbt att mjuka upp brödet genom att doppa det i spadet från skinkkoket och så slapp man att spadet skulle förgås. Den medeltida julfastan förbjöd kött, men på det här sättet kunde man ändå få lite köttsmak i munnen.

Det mer kommersiella julfirande som vi idag ser har sin upprinnelse efter industrialiseringen började. Julgranar började i högreståndshem på 1700-talet men inte förrän för ungefär 100 år sedan började det bli vanligt i arbetarhem. Innan dess fanns julruskan. Den jultomte som vi under 1900-talet vant oss vid som julklappsutdelare härstammar från legender om den fromme St Nicolaus. Han framträdde på kontinenten i medeltida mysteriespel den 6 december, medförande en get i koppel. Geten var en bild av Djävulen, som St Nicolaus symboliskt tämjde. I högreståndsmiljöer – där julklappar delades ut från 1700-talet, var utdelaren en person utklädd till bock. Bockens roll övertogs under slutet av 1800-talet av jultomten och de första bilderna av Santa Claus dök upp i engelsk press på 1840-talet. Den svenska jultomten är en sammansmältning av en europeisk tradition om en gåvogivare vid jul och den svenska gårdstomten. När Jenny Nyström under senare delen av 1800-talet målade vykort av jultomten, inspirerades hon av gårdstomten, som gav drag åt den svenske jultomten.

Att de tre vise männen kom med gåvor till Jesus är en av anledningar till att vi delar ut gåvor på julafton, men det finns även en äldre bakgrund till julklapparna som kommer från julbocken inom asatron. Julbocken var asaguden Tors bock som han sände ut med gåvor till människorna under julen. Ibland lämnades dessa gåvor över genom att någon klappade på ett fönster eller en dörr i huset, kastade in paketet och därefter sprang iväg. Denna klappning kan vara en orsak till namnet julklapp, vars ursprungsord även lever kvar i begreppet klappa till någon.

Den senaste svenska jultraditionen är naturligtvis att titta på Kalle Anka, som sänts sedan 1960, som avslutning på ett traditionellt julbord. Sedan blir barnen extra glada när pappa går till kiosken och tomten i stället kommer med julklapparna.

God Jul på er allihop!
Taggar: Reportage
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia
Julafton - en gammal historia

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.