Bild
Nästa artikel
Kurt och Kerstin Karlsson.
Kurt och Kerstin Karlsson.

Karlssons knallar och mår

Reportage

SEMESTER. Ända sedan 1985 har Kurt och Kerstin Karlsson rest runt som marknadsknallar. Inte undra på att det mobila livet har blivit nästan som ett ”gift”. Under årens lopp har gemenskapen på marknaderna skänkt ljus till livet – även i de svåraste av stunder.

Första gången de såg ­varandra var utanför ­Reijmyre Glasbruk år 1970. Året därpå blev Kurt och Kerstin ett par och två år ­senare byggde de ett hus bara ett ­stenkast från glasbruket.

Det är i detta fina hus som vi får äran att träffa makarna Karlsson, över en enastående köttbullelunch. Färskpotatisen är skördad i den egna träd­gården och Kerstin har lagat hela måltiden från grunden – inklusive lingonsylten och pressgurkan.

– Vi gillar riktig husmanskost och äter aldrig halvfabrikat. Därför värdesätter vi husvagnen när vi är ute på marknader, vi har ju köket med oss och kan laga vad vi vill, säger Kerstin.

Så här fullastad är skåpbilen inför avfärd. Tack vare att den rymmer både marknads­ståndet och alla artiklar ­fungerar husvagnen helt och hållet som bodel.
Så här fullastad är skåpbilen inför avfärd. Tack vare att den rymmer både marknads­ståndet och alla artiklar ­fungerar husvagnen helt och hållet som bodel.

När maten ligger på tallrikarna börjar 69-åringarna berätta om hur deras liv som ”knallar” började. Startskottet kom 1985, då några vänner från Helsingborg hade öppnat ett litet tryckeri och börjat sälja startpaket för tröjtryck.

Plötsligt frågade Helsingborgsparet: ”Att ni inte börjar trycka t-shirts?”.

– Vi var lättlurade redan på den tiden, säger Kurt med glimten i ögat. Vi köpte ett startpaket tillsammans med ett annat par och började med tröjtryck i liten skala här nere i vår källare. Första gången vi testade att sälja tröjorna var på Ramundermarken i Söderköping. Hela sommaren -85 stod vi även med ett litet marknadsstånd utanför Kolmårdens Djurpark.

Ett år och några marknader senare, insåg Kurt och Kerstin att en husvagn skulle passa deras rörliga livsstil perfekt. Första vagnen var en Constructam Comet -69. Det tre meter långa marknadsståndet fick lastas in genom framrutan.

– All utrustning till marknadsståndet förvarade vi på husvagnsgolvet. ”Cometen” blev inte så långlivad i vår ägo, den hade ingen isolering och det blev svinkallt inne i vagnen på höstarna. Gasolkaminen gick för fullt och ibland fick vi ha extra täcken om nätterna, berättar Kerstin.

Det som hade börjat som en kul grej, vid sidan om Karlssons ordinarie heltidsarbeten, växte snart i omfattning. Inte minst tack vare Kurt och Kerstins finurliga tröjtryck.

Bland storsäljarna fanns ”Rädda skogen, ät bäver”, ”Bättre överviktig än skitviktig” samt ”Livet börjar vid 40!!!”. Och efter sprintkungen Ben Jonssons dopningsskandal på OS i Seoul 1988, hängde snart en ny tröja i Karlssons marknadsstånd.

”Vem fan behöver anabola steroider?” stod det på den. Men den största hävstångseffekten kom när kassören i Rejmyre Idrottsförening, som jobbade åt Bingolotto, hörde av sig.

Trycket som fick verksamheten att skjuta i höjden. År 1997 ­beställde Bingolotto 3 000 sådana här t-shirts.
Trycket som fick verksamheten att skjuta i höjden. År 1997 ­beställde Bingolotto 3 000 sådana här t-shirts.

– Vi fick en order på 3 000 t-shirts till Bingolottos 200:e program. Vi tryckte allt manuellt nere i källaren, med gnuggbokstäver som vi hade köpt nere på bokhandeln.

Kerstin tryckte och jag ”gräddade” t-shirtarna i de två ugnarna. Eftersom vi jobbade heltid på andra jobb fick vi hålla på under kvällar och nätter. Det var mycket arbete men väldigt roligt, berättar Kurt.

Under den mest intensiva perioden besökte makarna omkring 60 marknader per år, plus ett ­tjugotal torgförsäljningar. Tack vare husvagnen kunde de tre sönerna, Johan, Björn och Peter följa med på de spännande resorna.

– Peter älskade att fiska. När vi var på Öland och Färjestadens marknad satt han på bryggan och metade. Abborrarna nappade konstant och de var så stora att han inte orkade bryta nacken av dem. Den kvällen åt vi grillad abborre i husvagnen, minns Kerstin.

När verksamheten var i sin linda mätte Karlssons marknadsstånd tre meter på längden. Idag är den siffran 12 meter.

T-shirtar, joggingdressar och haklappar har bytts ut mot trädgårdsartiklar såsom figurer, amplar, solcellslampor och väggfästen.

De hundratals kartongerna och marknadsståndet lastar Kurt i en Peugeot Boxer, som i sin tur drar parets Kabe Safir TDL. Att rigga upp all utrustning på en marknad tar ungefär tre timmar. Sedan ska allt packas ner igen.

– Innan vi åker hem skriver vi upp vad vi har sålt och vad vi behöver fylla på med. Sedan börjar vi riva marknadsståndet från varsin ände och efterhand börjar ”Kurre” lasta in kartonger i bilen.

Sist av allt monterar vi ner ställningen. På hemmaplan fyller vi på bussen igen, från lagret i källaren.

Det börjar kännas att man inte är 20 år längre, men vi tycker det här är så roligt så det går inte att sluta, säger Kerstin och ler.

Marknadsståndet i sin fulla längd med Karlssons Kabe Safir TDL i bakgrunden. Presenningen är vikt fyrdubbel och kan vikas upp och fästas i taket vid oväder. || Skåpbilen rymmer cirka 100 kartonger liksom marknadsståndet som mäter 12 meter på längden när det är monterat. || Lagret finns nere i Karlssons huskällare. Här hämtar Kurt nya artiklar vid hemkomst från en marknad.
Marknadsståndet i sin fulla längd med Karlssons Kabe Safir TDL i bakgrunden. Presenningen är vikt fyrdubbel och kan vikas upp och fästas i taket vid oväder. || Skåpbilen rymmer cirka 100 kartonger liksom marknadsståndet som mäter 12 meter på längden när det är monterat. || Lagret finns nere i Karlssons huskällare. Här hämtar Kurt nya artiklar vid hemkomst från en marknad.

Faktum är att den glädje som Kerstin beskriver är och har varit livsviktig, även i en djupare mening. Under 2015 förlorade Kurt och Kerstin sin yngste son, Peter.

Mitt i den djupa sorgen blev marknaderna, och gemenskapen bland knallarna, ett sätt att få livet att gå vidare.

– Vi tyckte det kändes bra att komma hemifrån och träffa folk, för att kunna få lite andrum och möjlighet att tänka på annat. Det var också skönt att berätta för våra vänner på marknaderna vad som hade hänt, så att de visste om det direkt. Så här i efterhand tror jag vi gjorde rätt som fortsatte leva, säger Kurt.

På marknaderna är det inte ovanligt att knallarna tänder grillen och umgås vid sina fritidsfordon efter dagens slut. Det är något som Kurt och Kerstin verkligen saknar under vintern.

– Den här livsstilen är lite som ett gift; vi ligger ju ute de flesta helger från tidig vår ända till veckorna före jul.

När solen börjar värma igen på vårkanten, då längtar man verkligen ut!

Att spela kort i husvagnen är ett trevligt tidsfördriv under kvällarna.
Att spela kort i husvagnen är ett trevligt tidsfördriv under kvällarna.

Det blir en och annan semesterresa med husvagnen också, vi har exempelvis släkt i Mönsterås och Hunnebostrand som vi hälsar på ibland.

Vi älskar att bo i husvagn och i vår nya Kabe har vi det så bekvämt med långbäddar, air condition och stort badrum med dusch, säger Kurt.

Nu har husvagnslivet inte alltid varit så smidigt som med den nuvarande vagnen. Karlssons andra husvagn i ordningen var en Cavalier 530, som med tiden blev fuktskadad baktill.

– Vi bytte hela bakstammen och när vi en tid senare skulle köra ned för en trottoarkant så lättade hela karossen från ramen. Vi kunde aldrig få upp dörren mer och fick skrota vagnen, minns Kurt.

Därefter blev det en Cabby 470. Den fungerade jättebra ända tills innertaket lossnade så att det hängde ner likt en sämre form av hängmatta.

Cabby 470 i färjekön till Gotland någon gång på 1990-talet. || Karlssons första husvagn, en Constructam Comet -69. ”Den hade en perfekt glasveranda med världens utsikt där man kunde sitta och se allt som hände utanför”. || Kurt vid den andra vagnen, en Cavalier 530.
Cabby 470 i färjekön till Gotland någon gång på 1990-talet. || Karlssons första husvagn, en Constructam Comet -69. ”Den hade en perfekt glasveranda med världens utsikt där man kunde sitta och se allt som hände utanför”. || Kurt vid den andra vagnen, en Cavalier 530.

– I den vevan var vi inne på ett spontant besök hos en handlare i Linköping och fick syn på en Kabe Pollux 522. En stund senare hade vi bytt in Cabbyn mot den. ”Polluxen” var vi supernöjda med och den var i vår ägo i tio år innan vi köpte vår nuvarande vagn, säger Kerstin.

Under åren har det även hänt en del tokigheter ute på resande fot. Som exempelvis den gången då katten, Linus, försvann i Adelöv och hittades intrasslad i ett snår en bit från marknaden. Eller när vinden tog tag ordentligt i marknadsståndets tolv meter långa tak.

– Då fick jag mer eller mindre hänga mig fast i alltihop för att det inte skulle blåsa iväg. Det kan vara mödosamt att vara knalle ibland, men vi vill hålla på i många år till, säger Kerstin.

Dessa framtidsplaner kommer knappast som en ”knallskräll” för oss som har lärt känna Kurt och Kerstin Karlsson.

Första gången de såg ­varandra var utanför ­Reijmyre Glasbruk år 1970. Året därpå blev Kurt och Kerstin ett par och två år ­senare byggde de ett hus bara ett ­stenkast från glasbruket.

Det är i detta fina hus som vi får äran att träffa makarna Karlsson, över en enastående köttbullelunch. Färskpotatisen är skördad i den egna träd­gården och Kerstin har lagat hela måltiden från grunden – inklusive lingonsylten och pressgurkan.

– Vi gillar riktig husmanskost och äter aldrig halvfabrikat. Därför värdesätter vi husvagnen när vi är ute på marknader, vi har ju köket med oss och kan laga vad vi vill, säger Kerstin.

Är du redan tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Husbil & Husvagn från endast 1 kr

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

OM KURT OCH KERSTIN KARLSSON

Bor: I Rejmyre utanför Finspång

Gör: Pensionärer. Kerstin är fd apotekstekniker och Kurt fd glasblåsare.

Husvagn: Kabe Safir TDL

Bäst med att vara ­marknadsknalle: Gemenskapen. ”De flesta arrangörer känner igen oss, liksom en del kunder. Vissa kommer fram och säger att de handlade av oss förra året och vill prata en stund”.

Favoritmarknad: Ösmo Marknad. ”Den pågår under Mors dag-helgen och folk handlar mycket till sina mammor, bland annat våra trädgårdsfigurer.”

Fritidsintressen utöver marknader: Loppisar, auktioner och att samla på glaskonst från Reijmyre Glasbruk.

Drömmer om: Att kunna fortsätta leva som vi gör i många år till.

VISSTE DU ATT...

Knallen ursprungligen var en gårdfarihandlare från Sjuhäradsbygden i Västergötland som bar sina varor i en så kallad fässing, som hängde över axeln?

Den sortens handel var egentligen förbjuden, då mellanhand mellan produktion och kund var förbehållen städernas köpmän innan näringsfrihet infördes 1864.

Befolkningen i Sjuhäradsbygden hade dock fått en särlagstiftning som tillät dem att bedriva handel på landsbygden. Flest knallar fanns runt år 1800, då årligen 1 000–1 500 bönder tog ut handelspass från Länsstyrelsen i Vänersborg.

Knallar verksamma i Borås med omnejd utvecklade ett eget språk, kallat månsing.

Källa: Wikipedia.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.