Bild
Nästa artikel
Stiftbyte i husvagnen

Stiftbyte i husvagnen

WUCO HUSVAGN 1950

I Claes husvagn råder det trängsel och en gnutta torftigt femtiotal. / Rapport från en man som inte riktigt kommit ut ur garderoben.

Om jag börjar med häftstiften, så kanske ni fattar. Kanske. Efter flera års sökande hade jag äntligen fått fatt i rätt sorts turistvimplar till vår husvagn, att fästa på dörrens insida. Rätt sorts. Inte bara Säffle rakt upp och ner utan Åreskutan med den rätta femtiotalsknycken. Det kan vara typsnittet eller bilden kommer an på; en torftighet, en överdrift. Ett koncentrat av det där lite små­trista svenska femtiotal som samtidigt glimmar lite matt. Sådana vimplar var det.

Så då stod jag med Orbaden, Arvika och Omberg, färdiga för montage på familjens Wuco 1950, vår älskade husvagn som troget släpat oss i hälarna i mer än 15 år nu.

Men det var fel stift.

Vi hittade vagnen halvt nersjunken i leran vid en å 1990, en föredetting som inom kort skulle eldas upp. I ren panik köpte vi den för en krona av bonden som ägde den.

Jag vet inte om jag nog har tackat min mor och far, för utan deras insatser i snickeri och syslöjd hade Wucon aldrig blivit återställd.
Men det blev den, i originalfärger, på brandkårsröda 16-tumshjul, med en inredning som består av soffa, bord, diskbänk, garderob och inget mer.

Den tillverkades i Västergötland av Wulf & Co, ett familjeföretag som såg möjligheter i det mesta i allt från tankvagnar, gengasaggregat och import av Borgward och Fiat. Men så många husvagnar blev det inte och detta var den lilla modellen, antagligen avsedd för resande försäljare.


Först rullade Wucon snällt efter en Opel Kapitän 1957, som inledde med motorras och därefter iscensatte en nästan övernaturlig rostblomning under en vinterförvaring. Den såldes med ett starkt inslag av självprut till Norge. Därmed stod endast rad extremt opassande dragare till buds de följande åren. Saab, hrm host 90, Saab 900 turbo och nu denna säsong när Wucon äntligen skulle härbärgera familjen efter några års frånvaro, vår oumbärliga VW Multivan. Familjen, ja. Räknade in barnaskaran -
fyra! Inte två som förra semestern. Den gången sov jag på golvet med fötterna instuckna i diskskåpet, halva överkroppen i garderoben och rygg mot rygg med sonen. Mor och dotter på tvären i britsen längst bak.
Det gick bra med synkroniserad andning, även om jag hade lite svårt att bryta mig loss om mornarna.

Nu var det skarpt läge. Hur vi än provlåg, vände och vred fick vi inte till det. Ett snabbygge av en dubbelsäng ändrade inte på saken, även om jag för ett ögonblick övervägde att ta platsen under densamma. Två av sex fick nyttja Multivanens överlägsna flexibilitet.

Men det var nära att semestern stupade på de där häftstiften. Wuco lyder nämligen under oskrivna men inte desto mindre strikta lagar. Inte en felgrej över tröskeln. Därför har vi en sladdrig visp med tveksam funktion men i vackra färger. Därför hänger det celldelningsmönstrade gardiner i fönstren och därför pryds huvudväggen av en trätavla med Snoddas på med hela texten till Flottarkärlek och en bild på en bandyboll.

Och därför skulle alltså häftstiften vara av rätt årsmodell. Nu har jag bara några få vänner, någon enstaka, att dryfta ärenden som dessa med. Vi diskuterade. Letade. Först på andra försöket blev det rätt.
Kopparblanka stift med spetsen utstansad och vinklad i 90 grader från själva knappen. Såå 1953!

Och jag hittade dem i en helt oöppnad kartong märkt Svenska häftstiftsfabriken!

 

Den här artikeln har vi lånat från vår systertidning Klassiker som enbart skriver om sådant som egentligen borde ha gått ur tiden.

Taggar: Reportage, Hem

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.