Bild
Nästa artikel
Test av vägkrogar längs E4

Test av vägkrogar längs E4

Reportage

Vägkrogarna längs E4:an mellan Stockholm och Jönköping bjuder på flera bottennapp men – faktiskt – ett par överraskningar. Vägkrogspatrullen på vår systertidning Vi Bilägare har ätit sig igenom tolv krogar. En får högsta betyg.

Förväntningarna var måttliga när testpatrullen gav sig av. Våra tidigare erfarenheter av vägkrogarna på den 32 mil långa motorvägssträckan mellan Stockholm och Jönköping har väl inte direkt varit överväldigande, tvärtom har vi tappat räkningen på alla matbesvikelser längs den här delen av E4:an.

Över huvud taget är det häpnadsväckande svårt att hitta bra mat längs de svenska vägarna. Vägkrogspatrullen har testat hundratals vägrestauranger genom åren, några har fått oss att jubla men allt som oftast har vi fått göra tummen ner eller bara rycka på axlarna.

Därför är det roligt att några restauranger överraskar positivt den här gången. Tre av de granskade vägkrogarna på teststräckan vill vi höja en extra gaffel för. På de kommande sidorna finns fullständiga omdömen och betyg.

Albackens Trädgårdsskafferi imponerade allra mest. Bara namnet antyder att restaurangen utanför Mjölby är något annat än en vanlig vägkrog. Här lagar ägaren Charlotta Nyman husmanskost som den alltid borde vara, med erfaret smaksinne och med bra råvaror. Hit skulle vi gärna skicka stora delar av landets vägkrogskrögare på studiebesök.

Med det sagt – över till det mindre roliga.

Återigen tvingas vi konstatera att många vägkrogar svajar betänkligt. Det är något av ett mysterium att de här restaurangerna fortsätter på samma gamla inslagna bana och därmed upprätthåller vägkrogarnas, sedan decennier tillbaka, dåliga rykte. Bland annat hänger vi upp oss på följande:


Den låga ambitionsnivån. Krögarna verkar helt enkelt inte bry sig och nöjer sig med slarvigt tillagad, smaklös och allmänt oengagerad mat.

Den nonchalanta serveringen. Måste maten skyfflas upp på tallriken utan någon som helst finess? Tänk om lunchen skulle kunna läggas upp så att man blir hungrig när man ser den, på vägkrogen är det ofta tvärtom.

Den stabbiga maten. Många rätter innehåller mer fett än man behöver på flera dagar. Det hade varit tacksamt med lite mindre flott eller åtminstone några lättare alternativ.

Den eländiga potatisen. Ett ständigt tillbehör och problem på vägkrogen, ofta med ett obehagligt skinn. Ska det vara så svårt att koka vettig potatis?

Det usla kaffet. Ytterligare ett sorgligt kapitel när det gäller vägkrogar. Att kaffet är beskt och blaskigt och av billigaste sort är mer regel än undantag.


De testade krogarna

Daisy's Sillekrog (S)

Betyg: 1
Öppettider: 9-21

Här har vägkrogar i olika regi funnits så länge vi kan minnas, numera är det kedjan Daisy's som sköter restaurangen. Inredningen ska ge 50-talsvibbar, en tjusig gulröd Shellpump pyntar entrén och en Elvisfigur hälsar välkommen. Särskilt välkomna känner vi oss däremot inte, vi får ringa i klockan för att påkalla personalens uppmärksamhet.

Menyn klingar grillkiosk, kött mellan bröd i olika former dominerar utbudet, men där finns också lövstek (99 kr) och thailändsk kycklingwok med grön, röd eller gul curry (95 kr).

Den tunt utbankade lövbiffen är högst oinspirerad och fullkomligt dränkt av industri-bearnaise. Rödcurryn är ett bättre val, kryddningen är överraskande generös men frysgrönsakerna är trista och som helhet är rätten alldeles för oljig och slafsigt upplagd.

Drycken serveras i pappmugg och endast plastbestick finns att tillgå, vilket säger en hel del om ambitionsnivån. Städningen är sådär, golvet är skitigt. Kaffe kostar en tia extra. Toaletterna är okej.

Utanför finns laddare för eldrivna Tesla och en bensinstation. En korv med bröd borta på macken känns plötsligt väldigt lockande.


Sille Vägkrog Öst (N)

Betyg: 1
Öppettider: 7-20

Vägkrog är sedan länge ett negativt laddat begrepp, restaurangerna utmed teststräckan kallar sig i stället värdshus eller något annat som ger mer positiva kopplingar. Det är bara här vid Sillekrog som ordet används.

Vid avfarten hänvisas det fortfarande till nedlagda kedjan Carestel och restaurangen ger ett likaledes stängt intryck. Vi kommer fram efter mörkrets inbrott, ändå är skyltarna på fasaden och taket släckta. Lokalen är tom på gäster, det luktar stekos och ventilationen bullrar högljutt.

Någon dagens rätt finns inte men likväl sju olika menyalternativ, bland annat pytt-i-panna (85 kr), rödspätta (114 kr) och schnitzel (129 kr).

Trots att vi är ensamma tar det en kvart att få in maten. Rödspättan känns söndermikrad, potatisen smakar inte kul alls. Pytten är stekt ”à la minute” med tärnad falukorv och väl stora potatisbitar. Var är löken? Smaken är ändå bättre än den sorgliga fisken.

Kaffet påminner om bränt trä. Toaletten luktar illa. Sofforna i lek-

hörnan är solkiga med vita fläckar av okänt ursprung.

Ett besök här är en påminnelse om varför vägkrogar fått sitt dåliga rykte.


Rasta Nyköpingsbro

Betyg: 2
Öppettider: 11-21

Dryga timmen från Stockholm ligger sträckans mest spektakulära vägkrog, åtminstone när det gäller själva byggnaden, som uppfördes i mitten av 80-talet som en bro över E4:an. Restaurangen är en av 24 inom kedjan Rasta.

Dagens rätt kostar 89 kronor och vid vårt besök är det stekt fläsk med bruna bönor eller pasta med kyckling och baconsås som står till buds. På menyn finns också pannbiff (87 kr), raggmunk (97 kr) och en buffé med den moderna svenska husmanskosten tacos (99 kr).

– Vi lagar all mat enligt konstens alla regler och framför allt med mycket kärlek och omtanke om gästerna, berättar Rasta-
chefen Dan Tervaniemi i kedjans tidning.

Den där kärleken syns inte i uppläggningen men smakmässigt är det svårt att misslyckas med fläsk och bönor. Potatisen har dock ett olustigt skinn. Raggmunkarna hade gärna fått vara frasigare men de är helt okej. Kaffet är blaskigt och extremt hett. Toaletterna är hyfsat rena och doftar starkt av rengöringsmedel, hand-

torken fungerar inte.

Maten må vara godkänd men lever inte upp till den strålande utsikten över motorvägen. Lite mer av den utlovade omtanken, tack!


Stavsjö Krog & Kafé

Betyg: 4
Öppettider: 7-21

Stavsjö värdshus vid gamla Riksettan har blivit asylboende men den familjeägda restaurangen på höjden intill motorvägen är en god anledning att svänga av.

Att det här är en vägkrog som anstränger sig lite extra märks omedelbart innanför tröskeln, bara en sådan sak att det finns blommor och hemtrevliga löpare på borden. Vi kommer precis före en busslast med hungriga passagerare, snart ringlar sig kön lång i den ombonade lokalen. Planer finns på att bygga ut så småningom.

Dagens rätt ger två alternativ: panerad strömming med potatismos och skirat smör, eller fylld frukostkorv med tomatsås och stekt potatis (89 kr). Gös med potatisstomp lockar från à la carte-menyn men kostar också en bra slant (195 kr).

Strömmingen behöver salt men smakar fint efter några stänk med karet. Moset är lagom grovt men varför är ärtorna kylskåps-kalla? Korven är saftig och ganska mild, tomatsåsen har i gengäld lite extra sting.

Stjärna i kanten för gott knäckebröd. Kaffet är klart över snittet.

Toaletterna är välstädade.

Här stannar vi gärna igen. Stabil fyra i betyg.


Wärdshuset Tuppen

Betyg: 2
Öppettider: 7-20

Är det verkligen öppet? Vi är nära att vända men provar ändå att öppna dörren – jodå. Tidigare har restaurangen vid Herrbeta rastplats skyltats som Route 66 och Stop1 men nu är det värdshus med w som gäller.

En griffeltavla med sju olika dagens rätt (85 kr) möter oss i foajén. Entrecôte med potatisgratäng och rödvinssås låter ambitiöst, ”tyvärr tog det precis slut” meddelar tjejen i kassan. Vi tar istället dillkött med kokt potatis och kotlettrad med pommes.

Dillköttet ska enligt tavlan serveras med ärtor men några sådana syns inte till på tallriken. Den sötsyrliga kryddningen är okej men vi ställer oss lite frågande till att göra rätten på fläsk. Att lamm och kalv väljs bort handlar väl förmodligen om att pressa priset. Potatisen har ett obehagligt skinn. Kotlettraden är seg värre och bearnaise-såsen gör ingen glad.

Interiören får kanske ses som en behållning, på väggarna har hundratals tallrikar, verktyg och prydnadsfiskar spikats upp.

Kaffet smakar beskt och billigt. Toaletten luktar kiss och herrarnas urinoar är så hög att den kräver 185 centimeter i strumplästen.

Betyget landar på en svag tvåa.


Rasta Mantorp

Betyg: 2
Öppettider:
vard. 7-21, lör. 7-20, sön. 8-21

Vid avfarten som leder till Mantorps racerbana ligger ytterligare en filial i Rasta-kedjan. För sådär fem år sedan höll Frasses till i byggnaden men nu finns både husmanskost och sedvanlig gatuköksmat på menyn.

Dagens rätt serveras till åtta på kvällen, vilket kan vara anledning till oro. Lång varmhållning brukar sällan göra gott för maten. Alternativen är två: stekt fläsk med bruna bönor eller stekt fläsk med löksås (89 kr).

Bland de övriga rätterna finns exempelvis pannbiff (87 kr) och pytt-i-panna (87 kr). Den som lägger till en tjuga får en ”XL-portion”. Hungriga kan också satsa på hamburgarmenyn ”Truckers Megameal” (95 kr) eller på tacosbuffé (99 kr).

Pannbiffen är torr och smakar nästan lever. Potatisen är knappt godkänd, löken piggar dock upp en del. Fläsket är ljummet och har en märklig gummiaktig konsistens, löksåsen är i fetaste laget.

Flera bord är smutsiga trots att det är glest med gäster. Kaffet är odrickbart, kanske det sämsta vi provar på teststräckan. Toan är trång och doftar starkt av rengörningsmedel.

Vi stannar hellre någon annanstans.


Albackens trädgårdsskafferi

Betyg: 5
Öppettider: v
ard. 10-18, lör. 10-15, sön. 12-16

Tegelbyggnaden ser inte mycket ut för världen – men vilken pärla det visar sig vara.

Här har restaurang funnits sedan 70-talet, först i form av klassiska Tre Snäckor, senare Birgittas Värdshus.

2009 tog en ny ägare över och bytte inriktning. Trädisken är kvar från gamla tider men matsalen har stöpts om med ljusa färger och mycket vardagsrumskänsla.

Utanför finns en ompysslad trädgård, utmärkt för utelunch om vädret tillåter. Växter och allehanda trädgårdsprylar finns till salu.

Dagens lunch är rotmos med fläskbog eller gulaschsoppa (85 kr). Bland à la carte-rätterna noterar vi raggmunk med bacon (95 kr) och östgötsk grön ärtsoppa (95 kr).

Maten är inte bara aptitligt serverad utan också tillagad med omtanke och bra råvaror. Fläskbogen är saftig och rotmoset är gjort med buljong från köttkoket, snudd på fullträff. Gulaschen är mustig och smakar pepprig paprika, äntligen en vägkrog som vågar krydda. Brödet är bakat på plats, salladsbordet är fullt av glada grönsaker, och efter maten finns egen-

bakade småkakor. Kaffet är väl över snittet. Toaletterna är rena. Tänk om alla vägkrogar skulle ha så här höga ambitioner.


 

Eataliano Mjölby

Betyg: 3
Öppet: 11-22

Vid trafikplatsen väster om Mjölby, bortom de tre stora hamburgerkedjorna, finns en nykomling i vägkrogsdjungeln. Eataliano har hittat en egen nisch och planer finns på att öppna fler restauranger och, lite överraskande får vi ändå säga, ett motell.

Upplägget är buffé med såväl asiatiska som italienska och svenska rätter, något för alla smaker och viljor. Bredvid woken finns allt från vårrullar, sushi, pasta, pizza och pannkakor. Priset är 99 kronor (11–16) eller 139 kronor på kvällar och helger.

Vi plockar på oss lite av varje. Sushin är för kall men annars helt okej, bara att det serveras på en vägkrog är en smärre sensation. Inlagd ingefära och sjögrässallad är gott vid sidan om. De friterade vårrullarna är krispiga och nudelwoken har rätt hetta. Tjockpizzan med burkananas är degig och smaklös.

Till kaffet, som är godkänt, finns gratis mjukglass. Toaletterna är rena trots stor omsättning på gäster.

Restaurangen lockar E4-resenärer men också lunchare från trakten. Maten är väl ingen sensation men fullt godkänd och framför allt något annat än det vanliga vägkrogs-käket.


Rasta Ödeshög

Betyg: 2
Öppettider: alltid

Raderna av lastbilar på parkeringen säger något om kundkretsen på Rasta i Ödeshög, kedjans tredje restaurang på teststräckan.

– Det är mat som man äter hemma, säger en chaufför som är återkommande gäst.

Här är det i huvudsak buffé som gäller och den serveras ända till midnatt på vardagar och söndagar samt till sex på lördagskvällar. Självserveringen med matbyttor under rostfria lock påminner om skolbespisning. Fyra rätter finns att välja bland: stekt fläsk med raggmunk, falukorv med potatismos, dillkött med kokt potatis, och wok med grönsaker (92 kr).

Falukorven är smaklös och ljummen. Trevligt nog är moset kryddat med muskot men den slemmiga konsistens lämnar mycket att önska. Dillköttet är sönderkokt och i den simmiga sörjan på tallriken finns gott om fettbitar, det är inte vackert att se. Fläsket som används till rätten smakar kyckling. Potatisen har skinn och är allmänt eländig.

Lokalen är stor och det går att hitta ett eget avskilt hörn. Kaffet är beskt.
Toalettgolvet är smutsigt och det luktar häst, en lista visar att städning ägde rum för fem timmar sedan.

En vägkrog utan krusiduller. Svag tvåa.


Dinners Ödeshög

Betyg: 4
Öppettider: 8-21

Utanför står två bilvrak men intrycket blir genast bättre innanför dörren. Frukt och grönt ligger framme som dekoration.

Det här är en av fem restauranger inom kedjan Dinners. Maten införskaffas i ett inhägnat område med lite rörig logistik. Brickan ska flyttas mellan olika diskar och när många gäster kommer samtidigt finns risk för trafikstockning.

Framme vid varmdisken tar en dam i kockmössa emot beställningen och anpassar portionen efter önskemål. Dagens husman är kålpudding, strömming eller fläskytterfilé (89 kr). Dagens soppa (69 kr) och rimmad lax (99 kr) står också på menyn, bland annat.

Maten är klart bättre än snittet. Kålpudding är en udda rätt som gör oss glada, särskilt när den är saftig och kommer med föredömligt vitpepparkryddigt potatismos. Att broccolin är kall känns däremot onödigt. Strömmingen är bra tillagad och faller fint isär, smöret lyfter smaken ytterligare. Potatisen är oskalad och den bästa vi äter på teststräckan.

Kaffet är nybryggt och smakar okej. På toaletten finns rosa rosor som gör gott för luften.

Sammantaget en välskött vägkrog som precis når upp till betyget fyra.


Restaurang Brahehus

Betyg: 2
Öppettider 7-22

Läget blir inte mycket bättre. Utsikten över Vättern och den gamla slottsruinen, dit en promenadstig går, är uppiggande efter några timmar monoton motorvägskörning. Dessutom är lokalen luftig och trivsam.

Dagens rätt serveras från 11 och så länge maten räcker. Två alternativ finns: skomakarlåda eller gulaschgryta (79 kr). Den övriga menyn omfattar bland annat pannbiff (105 kr), fisksoppa (105 kr), entrecôte (145 kr), och ugnsbakad laxfilé (145 kr).

Avigsidan med långa serveringstider är att kött riskerar att bli torrt. Fläskytterfilén i skomakarlådan är seg som en skosula och borde det inte vara nötkött förresten?

Potatismoset smakar ingenting och någon bacon finns inte som tillbehör på tallriken, trots att menyn säger så. Gulaschen är bättre och ovanligt kryddstark för att vara på vägkrog. Potatisen är kall och nästan oätlig. ”Vi nöjer oss inte med det näst bästa”, skriver krogen på sin hemsida men det kan inte gälla maten.

På kaffeplattan står en nybryggd kanna – gott! Toaletterna är exemplariskt rena.

Egentligen borde det här vara en klockren vägkrog, läget är värt bättre mat.


Restaurang Vätterleden

Betyg: 2 
Öppettider: 7-22

När första etappen av E4:an norr om Jönköping blev färdig 1962 invigdes Motell Vätterleden med vidhängande krog. Det var en av de första anläggningarna i sitt slag och fortfarande lyser neonskylten över Vättern.

Restaurangen ligger en trappa upp. Inredningen går i 60-talsstil och är värd nostalgipoäng. Många gäster får plats men strax efter elva är det helt öde vid vårt besök.

Dagens lunch är den här dagen kalvfärsbiffar med svampsås, gröna ärtor och kokt potatis (89 kr). Spagetti med köttfärssås finns som alternativ varje dag och kostar lika mycket. På menyn finns också stekt ungnötslever (99 kr), stekt lax (145 kr) och ryggbiff (172 kr).

Biffen är gjord på plats men är ganska menlös. Vad hände med kryddorna? Potatisen är överkokt och har ett plastigt skinn, svampsåsen är däremot gräddig och god. Pastan går ju inte att misslyckas med och det gör man heller inte, köttfärssåsen är pepprig och serveras med riven ost.

Kaffet är nykokt och smakar bra. Toan en trappa ner är fräsch.

Vi önskar bättre mat med mer smak, annars är det här en vägkrog med potential.


Matlagning på samma sätt som hemma

Charlotta Nymans hemlagade mat gör Albackens Trädgårdsskafferi till bäst i test. Vägkrogsägaren utgår från sig själv när hon gör maten till restaurangen vid trafikplats Mjölby Östra.

– Jag försöker laga maten som jag gör hemma. Det handlar om att laga från grunden och göra bra mat som man själv vill äta, säger Charlotta Nyman och fortsätter:

– Det är inte buffé som det ofta är på vägkrogar. Vi gör en tallrik till just dig när du kommer. Maten står inte och varmhålls på det sättet.

Miljön i restaurangen är också viktig, betonar Charlotta Nyman.

– Jag vill att det ska vara en hemkänsla när man kommer hit. Man ska kunna koppla av och känna att det är en hemlik miljö. Det är många som återkommer och tycker att det är speciellt att sitta i den soffgruppen eller vid det bordet.

Restaurangen har funnits sedan början av 70-talet. 2009 tog Charlotta Nyman över.

– Då var det en ganska nergången vägkrog. Den hade inte så bra rykte och var inte renoverad sedan 70-talet. Vi har försökt att behålla lite av inredningen men vi blåste ut i princip hela matsalsdelen och gjorde om på ett helt annat sätt. Det var mycket slit i början.

De första åren var kämpiga men sedan började ryktet sprida sig och de sista två åren har verksamheten fått skjuts.

När det gäller andra vägkrogar tror Charlotta Nyman att många är för stora för sitt eget bästa.

– Jag är en ensam företagare som kör med hjärtat på ett annat sätt. Mitt mål är inte att tjäna massor av pengar utan jag vill göra det här för att jag verkligen tycker att det är roligt att driva restaurang på det här sättet och göra något bra.

Folk ska kunna komma och äta på samma sätt som jag vill göra när jag är ute längs vägen.


Stjärnkock vill öppna vägkrog

Maten längs vägarna är förfärlig, tycker kocken och krögaren Leif Mannerström som söker samarbete för att starta en ny vägkrogskedja. Redan för fem år sedan gick Leif Mannerström ut med att han ville öppna vägkrog. Planerna har ännu inte blivit verklighet men idén finns kvar.

– Om en kedja, till exempel något av de stora bensinbolagen, skulle vara intresserad kunde vi göra ett samarbete och bygga upp några stycken vägkrogar. Det skulle kunna vara en på E6 mellan Göteborg och Malmö, två på E4 mellan Malmö och Stockholm, och kanske en mellan Stockholm och Göteborg, säger Leif Mannerström och konstaterar:

– Jag har mycket annat att göra men det hade varit väldigt rolig att ha en vägrestaurang. Då hade det varit fullt.

Det borde vara enkelt att göra bra vägkrogsmat, menar Leif Mannerström.

– Det behöver inte finnas så många olika rätter, bara det är vällagat. Ta reda på topp 15 så kan man ha de rätterna hela tiden och göra dem hur bra som helst. Folk kommer säga: där ska vi stanna. Tänk alla chaffisar som kan få goda schnitzlar och hemlagad pannbiff. Det går inte att få i dag. Jag tycker att det är tråkigt.

Leif Mannerström har inte mycket till övers för svenska vägkrogar.

– Det är ju förfärligt på vissa ställen. Det är samma problem med mat till äldre. Man bryr sig inte för man tjänar pengar ändå, säger han och jämför med vägkrogar utomlands:

– Titta i Italien och Frankrike, i Belgien och Holland, och i Tyskland. Det är riktigt, riktigt bra mat på en del ställen. Sverige är ett stort matland, titta på Stockholm, Göteborg och Malmö, titta på vilka restauranger vi har. Det är synd att det inte sprider sig ut på motorvägarna.

Själv brukar Leif Mannerström söka alternativ till vägkrogarna.

– Jag försöker leta upp en golfklubb. Där är det alltid bättre käk än på vägkrogen.


Matskyltar leder till nedlagda krogar

Flera vägkrogar har bommat igen men skyltarna med besticken finns kvar.

Vägkrogspatrullen svänger alltid av vid åsynen av vägmärket med de korsande besticken. Vid fyra tillfällen möttes dock patrullen av stängda restauranger.

Järna Värdshus, Wärdshuset Svanen (i Norsholm) och Stavsjö Värdshus har lagts ned. Vida Vättern (söder om Ödeshög) har bara öppet på sommaren. Ändå sitter skyltarna fortfarande uppe.

Trafikverket, som är väghållare, ska se till att anvisningarna är aktuella men det är uppenbarligen si och så med den saken.

Till skaran av nedlagda vägrestauranger hör också Brunstorps Wärdshus strax norr om Jönköping.

Varför denna vägkrogsdöd? En bidragande orsak måste vara hamburgerkedjornas etablering utmed E4:an. Vägkrogspatrullen räknade till nio McDonalds, sju Max och sju Burger King längs teststräckan – totalt 23 restauranger!

Taggar: Reportage

Förväntningarna var måttliga när testpatrullen gav sig av. Våra tidigare erfarenheter av vägkrogarna på den 32 mil långa motorvägssträckan mellan Stockholm och Jönköping har väl inte direkt varit överväldigande, tvärtom har vi tappat räkningen på alla matbesvikelser längs den här delen av E4:an.

Över huvud taget är det häpnadsväckande svårt att hitta bra mat längs de svenska vägarna. Vägkrogspatrullen har testat hundratals vägrestauranger genom åren, några har fått oss att jubla men allt som oftast har vi fått göra tummen ner eller bara rycka på axlarna.

Därför är det roligt att några restauranger överraskar positivt den här gången. Tre av de granskade vägkrogarna på teststräckan vill vi höja en extra gaffel för. På de kommande sidorna finns fullständiga omdömen och betyg.

Albackens Trädgårdsskafferi imponerade allra mest. Bara namnet antyder att restaurangen utanför Mjölby är något annat än en vanlig vägkrog. Här lagar ägaren Charlotta Nyman husmanskost som den alltid borde vara, med erfaret smaksinne och med bra råvaror. Hit skulle vi gärna skicka stora delar av landets vägkrogskrögare på studiebesök.

Me

Är du redan tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Husbil & Husvagn från endast 1 kr

Det här är en del av vårt premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

SÅ GÅR BEDÖMNINGEN TILL

Vägkrogspatrullen besöker vägkrogarna anonymt och beställer minst två rätter. Vi tar alltid dagens rätt när det är möjligt. Vi provar även salladsbordet, smakar kaffet och undersöker hur toaletterna ser ut.

Omdömet på maten vägs ihop med det allmänna intrycket av restaurangen och ger ett betyg mellan 1 och 5. Betyget gäller just vägkrogar, inte restauranger i allmänhet. Betygskala: 5: Utmärkt. 4: Bra. 3: Medel. 2: Mindre bra. 1: Dåligt.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.