Bild
Nästa artikel
Spitzkoppe är en serie med sockertoppskullar mitt ute i platta Namibia.
Spitzkoppe är en serie med sockertoppskullar mitt ute i platta Namibia.

4 månaders campingäventyr i södra Afrika

Resa

Att resa i Afrika är spännande, exotiskt och utmanande. Många skräms av skräckhistorier kring besvärande kriminalitet – glöm det! Vi njöt i fulla drag under fyra månader i de södra delarna av kontinenten.

Det är lätt att älska Afrika. Har man en gång satt sin fot på den afrikanska kontinenten är man snart tillbaka på nytt. Värmen är beroendeframkallande liksom djuren, människorna och alla fantastiska naturscenerier som etsar sig fast likt en tatuering.
Att åka bort länge som vi gör har sina fördelar. Dels känns flygbiljetten billigare när man slår ut flygpriset på 120 dagar snarare än 14, och den eftertraktade semesterlunken tycks infinna sig av sig själv. Däremot blir övernattningar och hyrbilskostnader knappast billigare av att resa länge.

Tvärtemot alla andra, som hyr bil på plats bestämde vi oss för att skeppa ner en bil från Sverige. Sagt och gjort, drygt fem veckor senare var bilen – en Land Rover – på plats i Kapstaden, längst ner i Sydafrika. Med hjälp av ett logistikföretag blev pappershögen med nödvändiga dokument inte mycket värre än att fylla i deklarationen hemma i Sverige. Dessutom fick vi ut bilen genom tullen på bara några dagar. Pris på plats: 6 000 kr.

Att hyra husbil eller husvagn i Kapstaden är enkelt och det finns mängder med olika uthyrare. Campinglivet är populärt i Sydafrika och i samband med skollov gör man bäst i att hålla sig långt från både campingplatser och semesterhus då allt och lite till blir uppbokat i rekordfart.

I och med att vi skulle ha en lång resrutt, många gånger till avlägsna platser långt ut i nationalparker och öknar var en klassisk husbil inget alternativ för oss. Istället sneglade vi på en offroadtältvagn, en slags hopfällbar Kalle Anka-husvagn som fälls upp till en praktisk husvagn med förtält, kyl, spis och alla moderniteter, till och med en liten vattentank på 90 liter. Det som saknas är däremot toalett och dusch. Den ursprungliga tanken var att utrusta själva bilen på plats med taktält, takräcke, förvaringslådor, campingutrustning och elanslutningar, men när allt kom omkring var det lika billigt att köpa en färdig tältvagn, som dessutom kan säljas när resan är över.

På spaning efter geparder ”The African way” – med utmärkt utsikt från ett pickupflak.
På spaning efter geparder ”The African way” – med utmärkt utsikt från ett pickupflak.
Trailerns kök fungerar utmärkt i värmen. Är solen besvärande kan man sätta upp en köksmarkis som ger skugga och eftertraktad svalka. Markisen är förstås också ett bra skydd om det regnar.
Trailerns kök fungerar utmärkt i värmen. Är solen besvärande kan man sätta upp en köksmarkis som ger skugga och eftertraktad svalka. Markisen är förstås också ett bra skydd om det regnar.
Det tar bara ett par minuter att fälla upp trailern och få ”husvagnen” klar.
Det tar bara ett par minuter att fälla upp trailern och få ”husvagnen” klar.
Ägaren Anande med personal på Village Café i Swakopmund.
Ägaren Anande med personal på Village Café i Swakopmund.

Fulla av energi, med släpet på kroken, fulltankade med både vatten och diesel rullar vi rakt norrut mot Namibia. Så här på västsidan är vägarna riktigt bra, klassiska asfaltsvägar helt utan potthål och boskap som envisas med att traska över vägen. Trots att det inte är mycket mer än 70 mil till gränsen tar resan nästan två hela dagar i anspråk. Vägarbeten hindrar det klassiska flytet och stundtals står vi stilla i flera timmar. Först i Springbok blir vi överraskade av det fantastiska lilla kaféet Caffe Bella där vi äter dagens spenatfyllda kyckling för 60 kronor.

Med rätt papper är det enkelt att korsa sydafrikanska gränser. Med hyrbil (sydafrikanska, namibiska eller botswanska skyltar) behöver man inte ens betala trafikförsäkring. För oss med utlandsregistrerad bil krävs en ”Cross border charge permit” för rätt och slätt 220 namibiska dollar (140 kronor).

Plötsligt ändrar landskapet karaktär till sandigt, dammigt och utan en människa i sikte. Vi åker mot de varma källorna i Ai-Ais, längst in i Fish River Canyon där 65-gradigt vatten sprutar rakt ut ur jordens kärna. Tyvärr är det alldeles för varmt för att bada i källans mynning, men i den uppvärmda poolen som värms med källvatten är det behagligt under en fyrtiogradig hetta som obarmhärtigt torkar landskapet från tidig morgon till sen kväll.

Totalt är kanjonen närmare 16 mil lång och nästan 3 mil bred (27 km) vilket kvalar in den som den andra eller tredje största i världen, beroende på hur – och vem – som mäter. Som djupast är dalen närmare 550 meter djup och den som orkar, och reser under vintermånaderna (svensk sommar) kan vandra i en vecka utan att komma fram på andra sidan.

Enorma Fishriver Canyon påminner faktiskt om Grand Canyon fast på en helt annan kontinent.
Enorma Fishriver Canyon påminner faktiskt om Grand Canyon fast på en helt annan kontinent.
 4 månaders campingäventyr i södra Afrika
Roadhouse är en slags blandning av campingplats, restaurang och ett välsorterat museum.
Roadhouse är en slags blandning av campingplats, restaurang och ett välsorterat museum.

På vägen norrut, mot Aus och områdets unika vildhästar passerar vi Roadhouse, en slags blandning av campingplats, restaurang och ett välsorterat museum. Hela anläggningen andas femtiotal och varenda pryl skulle passa på vilket museum som helst. Lyckligtvis är maten bra och dieseln kostar inte mer än på vilken mack som helst i Sydafrika. Dessutom slipper man tanka själv, vilket man i och för sig aldrig behöver göra i Afrika. Här är bemannade bensinstationer en självklarhet och bortsett från drivmedel ingår också vindrutetvätt, kontroll av vatten- och oljenivå, däckgenomgång och lufttryckskontroll. Alltid.

Att resa genom avlägsna trakter i Namibia kräver såklart handlingskraft. Stundtals kan det gå dagar utan att någon passerar och man gör bäst i att proviantera upp med allt som behövs innan man lämnar allfartsvägarna. Glöm inte att tanka så fort det dyker upp en mack – det kan vara tjugo mil till nästa och lyssna på magkänslan oavsett om det handlar om vägval eller behovet av att äta. Det är absolut inte farligt att resa oplanerat i södra Afrika. Inte ens på egen hand även om det alltid är bättre att åka tillsammans med någon annan. För säkerhets skull.

Enorma hav av sand och salt i den uttorkade sjön Sossusvlei i den södra delen av Namiböknen.
Enorma hav av sand och salt i den uttorkade sjön Sossusvlei i den södra delen av Namiböknen.
Offroad på broar av stockar i 
Moremi Game Reserve, Botswana.
Offroad på broar av stockar i Moremi Game Reserve, Botswana.
Tankning all inclusive på Roadhouse bensinstation längs vägen mot Aus.
Tankning all inclusive på Roadhouse bensinstation längs vägen mot Aus.

Vi besöker Sossusvleis unika sanddyner som letar sig upp mot himlen, som mest 200 meter höga. Det är jobbigt att klättra uppför dynerna, men utsikten är magisk och ingenting slår soluppgången högt över Namiböknens enorma slätter av sand. Lyckligtvis är vägarna bra och man åker enkelt med tvåhjulsdrift och tunga ekipage överallt utom till Sossusvlei och Hidden Vleis platåer där det krävs 4x4. Trots stora skyltar försöker turister gång på gång forcera de sandiga vägarna med tvåhjulsdrivna bilar eller undermåliga suvar. En parkeringsvakt muttrar bekymrat och tvingas återigen hjälpa några turister att komma loss. Hemligheten heter lågt lufttryck i däcken. Då går det i princip att åka med vilken bil som helst.

Tack vare Namibias enorma yta tar det lång tid att förflytta sig genom landet. Totalt åker vi lite mer än 300 mil på grus. Dammiga grus- och sandvägar som får ett finkornigt damm att leta sig in överallt. Till och med inuti väskor och i matlagningsutrustning. I princip går det att åka asfaltsvägar överallt, men det kräver omvägar och långa sträckor på några få huvudvägar.

Grusvägarna går kors och tvärs genom landet och är oftast riktigt bra, även i höga hastigheter.

Trots gott om tid tvingas vi prioritera och tillbringar totalt sex veckor i Namibia utan att ens hinna se hälften av landets sevärdheter. Vi stryker motvilligt Himbakulturen uppe i norr och väljer istället att besöka Spitzkoppe med väldiga stenblock mitt ute i öknen och Otjitotongwe Cheetah Farm, där familjen Nel tar hand om tillfångatagna geparder som farmare annars skulle ha dödat.

Nationalparken Etosha är en självklarhet och Cape Cross, femton mil norr om Swakopmund ger sälar ett helt annat ansikte. Men det är inte sanden, sevärdheterna eller de långa avstånden som vinner djupast respekt. Istället är det lugnet, förmågan att överleva och Ngepi Camp vid foten av Caprivi Strip längst upp i norr som gör starkast intryck. Var annars kan man bada sida vid sida med både krokodiler och flodhästar, i en bur som sänkts rakt ner i Okavangofloden?

Nyfikna på Botswana rullar vi över gränsen bara några kilometer söder om Ngepi Camp.

Turismen är liten i Botswana och egentligen alldeles för exklusiv för att passa vår plånbok, men genom att campa och att då och då fricampa längs vägen håller vi kostnaderna i schack. Vi åker norrut mot Moremi Game Reserve som är det enda området i det väldiga Okavangodeltat som är skyddat för sin natur. Resten är som ett ingenmansland där ingen kan bo – utom djuren som i regn-säsong vandrar över oändliga landområden, ända från Namibia i väster till Zimbabwe i öster.

Cape Cross är ett fantastiskt landområde 12 mil norr om Swakopmund i Namibia där hundratusentals syd­afrikanska pälssälar (Cape Fur Seal) går iland och föder sina ungar. Stanken är vidrig men synen imponerande.
Cape Cross är ett fantastiskt landområde 12 mil norr om Swakopmund i Namibia där hundratusentals syd­afrikanska pälssälar (Cape Fur Seal) går iland och föder sina ungar. Stanken är vidrig men synen imponerande.
Kolmanskop är en övergiven diamantgruvestad som övergavs på femtiotalet. Man kan fortfarande besöka de spöklika husen, numera under kontrollerade former sedan bebyggelsen utsatts för stor skadegörelse och plundring.
Kolmanskop är en övergiven diamantgruvestad som övergavs på femtiotalet. Man kan fortfarande besöka de spöklika husen, numera under kontrollerade former sedan bebyggelsen utsatts för stor skadegörelse och plundring.
Busiga gepardungar tar effektivt kepsen från Kalle.
Busiga gepardungar tar effektivt kepsen från Kalle.

Vi kommer fram till den första campingen i Xakanaxa tidigt på eftermiddagen och äter lunch med flodhästarna plaskandes i bakgrunden. Två buskbockar Tragelaphus scriptus lurar i snåren bara ett par meter från bilen och hela campingen andas vildmark utan stängsel och elektricitet. Priset är saftigt, trots 800 kronor natten är det inte mycket lyx som ingår. Bortsett från läget, känslan och närheten till djuren.

Kvällen efter är en hyena riktigt närgången. Hon lockas av mört kött som ligger på grillen och går rakt emot oss utan att vika undan. Jag gör ett utfall med en käpp och får tillfälligt hyenan på andra tankar, men lika snabbt som hon dök upp är hon tillbaka på nytt. Inte förrän jag kastar sten – jag vet att man inte ska kasta sten mot djur – men i valet mellan att överge maten eller att få hyenan att kapitulera är valet enkelt. Hon lommar besviket iväg, men stannar i ett buskage och är tillbaka två timmar senare då bara en tunn canvasvägg skiljer mellan hennes as-ätande käftar och min oskyddade hud. Då återstår bara benen av det som en gång var ett mört köttstycke.

Tillbaka i Maun njuter vi av lugna dagar på Old Bridge Backpackers, ett slitet paradis där varenda vägresenär fyller på depåerna med ny energi och afrikansk öl. Här träffar vi de båda tyska motorcyklisterna Stefan Klimek och Kerstin Pätzold som är ute på en två år lång resa runt jorden på en enda motorcykel. Från Maun fortsätter vi österut, i riktning mot Nata och passerar under eftermiddagen den väldiga Makgadikgadi Salt Pan på den södra sidan och Nxai Pan på den norra.

Bushcamping på Makgadikgadi Salt Pan, en av många stunder vi kommer att minnas länge.
Bushcamping på Makgadikgadi Salt Pan, en av många stunder vi kommer att minnas länge.
Kylskåpet sitter monterat på en dragskena vid sidan om köket.
Kylskåpet sitter monterat på en dragskena vid sidan om köket.
I en bur simmar man sida vid sida med vilda krokodiler och flodhästar utanför. Ngepi Camp, Okavangofloden, Namibia.
I en bur simmar man sida vid sida med vilda krokodiler och flodhästar utanför. Ngepi Camp, Okavangofloden, Namibia.
Plötsligt kommer en sandstorm över oss från ingenstans och vi hjälps åt för att hålla tältet/trailern kvar på marken. Kalle ligger i sängen och håller stenhårt.
Plötsligt kommer en sandstorm över oss från ingenstans och vi hjälps åt för att hålla tältet/trailern kvar på marken. Kalle ligger i sängen och håller stenhårt.

Trots en solklar vägbeskrivning från Stefan och Kerstin kan vi omöjligt hitta rätt genom havet av sand och för första gången på hela resan förbannar vi vår snålhet att inte skaffa gps och köpa Track4Africa digitalt. Då hade det bara varit att knappa in destinationen och följa färdrutten genom sandmassorna.

Dagen efter åker vi återigen på asfalt i riktning mot Nata. Vi provar saltslättens bärighet och åker fort rakt ut i saltöknens oändlighet. Utan gps är det viktigt att ha koll på väderstrecken. Utan riktmärken och väderstreck är det i princip omöjligt att hitta rätt och när gräsbuskagen upphör längs kanterna bestämmer vi oss för att stanna. Snart är det bara vi och stjärnorna och vi slår läger i en av Botswanas allra mest förnäma vildmarker.

En gång i tiden var det här botten på en väldig sjö, men nu är det inget annat än sand, salt och oändlighet. Vi gör upp eld på hitteved och tung mörk ved från Kwai Village som brinner under hela natten. Det är helt tyst den natten. Bara någon mil inåt landet sitter sex gäster på Jacks Camp, en lyxig lodge i kanten av Makgadikgadi Salt Pan och njuter av samma himmel som oss. Skillnaden är bara priset.

Medan vår natt är gratis kostar övernattningen på Jacks Camp 1 650 USD/natt, med ett minimum av tre nätter på samma lodge. För fyra personer, når det priset samma budget som hela vår fyra månader långa resa genom Afrika. Kanske har långfärdscyklisten Lars Bengtsson rätt; Det är fanimej människans skyldighet att fricampa i Botswana. Vem har råd att betala sådana campingpriser?

MISSA INTE

Helt osannolika Roadhouse, drivs av www.gondwana-collection.com mitt ute i den Namibiska öknen.

Otjitotongwe Cheetah Farm i Kamanjab: www.cheetahparknamibia.com

Bara ett par mil in i Botswana, på andra sidan gränsen från Namibia (vid Ngepi Camp) ligger Shakawe Lodge (vänd inte, vägen är lång och svårtydlig, men du kommer fram till ett paradis) www.shakawelodge.com där pizza-bagaren Davide bakar sagolik vedugnsbakad pizza.

Lyxa till det och flyg propellerplan över Okavangodeltat. Det finns massor med flygbolag. Vi flög med Mack Air,
www.mackair.co.bw för 2 100 kronor för 4 personer.

I Kasane är en flodkryssning med Luke Riggs på Old House ett måste där du kommer nära djuren i Chobe Riverfront utan att störa. www.oldhousekasane.com

FAKTA OM AVGIFTER & SÄKERHET

Med svensk bil, tullad i Sydafrika (i vårt fall med en Carnet de Passage) kan du åka mellan Sydafrika, Namibia och Botswana utan att stämpla in och ut bilen mellan varje land. Samma sak med hyrbil. Däremot kostar det en liten avgift att rulla på vägarna: Namibia 220 N$ (140 N$ för trailern) och Botswana; 340 Pula.

Valuta: 1 N$ = 0,64 SEK, 1 Pula = 0,84 SEK (2015-08-28).

Säkerhet: Namibia och Botswana räknas som två av Afrikas säkraste länder och bortsett från i Windhoek och Gabarone är kriminaliteten nästan obefintlig. Det finns mobiltäckning, men länderna är stora och täckningen bristfällig, åtminstone utanför allfartsvägarna.

Tidsskillnad: GMT +2h.

Taggar: Resa

Det är lätt att älska Afrika. Har man en gång satt sin fot på den afrikanska kontinenten är man snart tillbaka på nytt. Värmen är beroendeframkallande liksom djuren, människorna och alla fantastiska naturscenerier som etsar sig fast likt en tatuering.
Att åka bort länge som vi gör har sina fördelar. Dels känns flygbiljetten billigare när man slår ut flygpriset på 120 dagar snarare än 14, och den eftertraktade semesterlunken tycks infinna sig av sig själv. Däremot blir övernattningar och hyrbilskostnader knappast billigare av att resa länge.

Tvärtemot alla andra, som hyr bil på plats bestämde vi oss för att skeppa ner en bil från Sverige

Är du redan tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Husbil & Husvagn med vår Premium-tjänst

Det här är en del av vårt Premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.