Bild
Nästa artikel
Ett köfritt Toscana under lågsäsong

Ett köfritt Toscana under lågsäsong

Resa

December är en lugn månad i Toscana. Vägarna är köfria och ställplatserna tomma. Vädret kan variera så en regnkappa kan vara bra att ha. Det är dock långt ifrån lika kallt som i Sverige. Passa på att besöka världsarvet San Gimignano och slipp köerna!

Ibland är det ganska jobbigt att testa husbilar och husvagnar. Det kan vara kallt och blåsigt och mycket kan krångla under arbetsdagen. Andra gånger är det betydligt trevligare och mer exotiskt.

Som denna resa då jag är inbjuden av Laika för att provköra några nya modeller på plats i Italien. I en av dem bor jag dessutom, en Laika Ecovip 712. I den har jag allt jag kan önska mig i fråga om bekvämlighet.

Bilen går som en klocka under min tid här, underligt vore det annars kanske. Bilen är dock drygt 7,5 meter lång 2,4 meter bred och 3 meter hög vilket inte är helt idealiskt för små vindlande vägar på den italienska landsbygden. Det är ingen slump att småbilar och trehjuliga mopedbilar är väldigt populära här.

Men med lite framförhållning och sunt förnuft lyckas jag ta mig runt utan incidenter.
 

Laikas personal rekommenderar mig en ställplats nära världsarvet San Gimignano.

Generellt sett föredrar jag mindre kända besöksmål och undviker turistmagneterna. För mycket folk och långa köer får det att krypa i kroppen på mig.

Säsongen spelar givetvis in. En tumregel vad gäller resande i Sydeuropa är att undvika högsäsongen i juli-augusti då är det fullt på campingar och ställplatser, desutom är prisnivån ofta högre. På höstkanten är september och oktober att föredra för de som fritt kan disponera sin tid.

Nu är det december och det är så lugnt att ställplatserna i flera byar är stängda och ser nästan spöklika ut. Det står att de ska vara öppna men bommen är nedfälld.


Så jag får helt enkelt åka till den rekommenderade platsen nära turistmagneten San Gimignano och trängas, tänker jag när jag rattar min Laika söderut igen.

Väl på plats blir mina farhågor allt annat än besannade. Förutom en hund är det inte en levande själ här. Jag kör in och väljer en plats. Ställplatsområdet är ellipsformat och i mitten finns en minifotbollsplan och en mindre byggnad som visar sig vara en osteria, en enklare restaurang.

På en minibuss finns en stor dekal med ett telefonnummer som jag ringer. Efter ett tag svarar en italiensk kvinna och efter några minuters total språkförbistring tror jag att hon förstår att jag är på plats. Kort där efter dyker det upp en gubbe som inte pratar ett ord engelska, tyska eller svenska, de språk jag i olika grad behärskar. Å andra sidan tycker han kanske att jag är märklig som inte pratar många ord italienska.

Efter att ha kopplat el till bilen ska det bli gott med lite mat. Tyvärr har föreståndaren redan åkt så jag får inget tips på restauranger, den på ställplatsen är inte öppen.

 

Dags att ta sig upp till det där världsarvet för en bit mat tänker jag och ger mig iväg med husbilen. Rejält hungrig nu.

Ganska omedelbart inser jag att det är stört omöjligt att köra in i stan med husbilen. Nä, bättre att åka och köpa proviant. Jag kör tillbaka en bit på den väg jag kom och parkerar utanför PAM, en stor mataffär med en förhållandevis väl tilltagen parkering.

Affärens utbud är enormt och valmöjligheterna är många så länge det är toscansk mat man är ute efter. Mer lokalpatriotisk matkultur är nog svår att hitta. Bäst är mammas mat tycker många italienare på riktigt.

Jag fyller en vagn med allt möjligt och lite till. Att man inte ska handla när man är hungrig stämmer i det här fallet. När jag är tillbaka vid bilen har jag nämligen mat som säkert skulle räcka i ett par veckor och jag ska inte vara kvar så många dagar till. Jaja, nu är det så att jag älskar italiensk mat, speciellt korv, ost och alla fräscha grönsaker och frukter.

Än idag, ungefär två år efteråt, kan jag ibland inbilla mig att det fortfarande finns lite korvrester kvar i magen efter den här resan.

Fasaderna har olika stil i San Gimignano. Köp en guidebok!
Fasaderna har olika stil i San Gimignano. Köp en guidebok!
Mörkret faller och butiksfönstren tar vid som ljuskälla.
Mörkret faller och butiksfönstren tar vid som ljuskälla.
Detta är Laikas hemmaplan för fabriken ligger bara några mil bort.
Detta är Laikas hemmaplan för fabriken ligger bara några mil bort.

Åter vid ställplatsen lagar jag till en brakmåltid med pasta, oliver och allt möjligt annat gott. Och se där! Ytterligare en husbil parkerar en bit bort och en stund senare ännu en. En tysk och en österrikare, det ska bli kul att höra var de har varit och är på väg.

Morgonen efter är jag dock mol allena igen för de åkte vidare riktigt tidigt. Istället inspekterar jag ställplatsens faciliteter och så värst imponerande är de tyvärr inte.

Hygienutrymmena var kanske fräscha när Reagan kom till makten en gång i tiden. Nu är han död och frågan är om inte servicehuset är det med? Men ibland är det ju läget man betalar för brukar det heta.

Läget här är att det är ungefär tre kilometer med branta vägar in till San Gimignano och även om det inte ser långt ut är det inte gjort på en kvart.

Eftersom jag inte har moped eller cykel kontaktar jag föreståndaren och kommer överens om att bli skjutsad in till stan lite senare. I dyngspriset på 22 euro ingår nämligen gratis skjuts i skåpbilen med telefonnummer utanpå, och under högsäsong går den enligt ett fast schema.

 

När jag väl kommer fram till San Gimignano är det eftermiddag och hittills har dagen varit grå och trist. Nu spricker molnen upp och solen tittar fram och värmer en aning.

När jag går in genom en av stadsportarna försvinner solen för nu tar vindlande gränder och praktfulla torg kantade av höga hus över stadsbilden.

På väg mot stadens mitt möter jag många turistgrupper som förmodligen ska bussas vidare till nästa sevärdhet. Staden börjar tömmas med andra ord vilket passar mig utmärkt.

Huvudgatorna kantas av souvenirbutiker och exklusiva matbutiker säljer lokala specialiteter som vildsvin i alla dess former.

 

Givetvis finns det en hel del restauranger som jag dock hoppar över. Min erfarenhet av mat i Italien är att priset för mat och dryck är korrelerade till hur nära sevärdheter de serveras.

Det värsta jag varit med om var en strut med två kulor glass för 22 euro på Ponte Vecchio i Florens. Normalt sätt brukar kvalitén på maten vara bra, oavsett pris, så går det att välja ett billigare ställe föredrar jag det.

Ett bra tips om man är på dyra orter är att välja pizza som säljs bitvis i enkla lokaler eller kiosker. Det smakar bra, är billigt och det tar inte en evighet att få det serverat. Det italienska ”slow-food”-tänket är sympatiskt men kan vara påfrestande om man vill se och uppleva annat än insidan på restauranger.

 

I takt med att turisterna försvinner med sina bussar tittar lokalbefolkningen fram och sätter sig ute och tar ett glas vin, en glass eller bara småpratar lite. Många dras till en glasskiosk inhyst i ett stenvalv.

Enligt devisen att de lokala vet vad som är bra följer jag strömmen. Det visar sig att glassen är egentillverkad och att den faktiskt vunnit vm i glass flera gånger, bara en sån sak. Citron är min favorit så det blir två kulor vm-glass. Jag blir nästan knäsvag – godaste glassen jag ätit!

Sen tar jag en tur i kvarteren som ligger mer avsides i jakt på vardag. Fina torg och museer i all ära, men jag föredrar det mindre turistiga och det som de bofasta förmodligen tycker är trivialt.

Jag hittar små mysiga uteplatser där jag gärna hade satt mig och läst en bok och druckit en espresso. En dam hänger tvätt på linor utanför fönstret, det hela påminner om en svartvit film.

Efter ett tag hamnar jag på en fantastisk utsiktsplats där det toscanska landskapet breder ut sig i all sin prakt med cypress-alléer, små gårdar och blånande berg i fjärran.

När solen går i moln ser det ganska grått och trist ut men när solen tittar fram exploderar färgerna och djupet i landskapet framträder. Jag är inte ensam om det hela för både de kvarvarande turisterna och några invånare samlas här och säger adjö till solen för i dag. Flera kärlekspar finns på plats, mest amorösa är duvorna som kurtiserar på en mur.

På hösten är det högsäsong för citrus. Mandarini rekommenderas!
På hösten är det högsäsong för citrus. Mandarini rekommenderas!
En av stadsportarna som leder in till världsarvet i Toscana.
En av stadsportarna som leder in till världsarvet i Toscana.
Långt ifrån det mest kända stället i San Gimignano, men  likväl ett väldigt mysigt hörn.
Långt ifrån det mest kända stället i San Gimignano, men likväl ett väldigt mysigt hörn.
På restaurangen vid ställplatsen kan lokala viner beställas i större eller mindre partier till rimliga priser. Glöm inte paraplyet!
På restaurangen vid ställplatsen kan lokala viner beställas i större eller mindre partier till rimliga priser. Glöm inte paraplyet!

Jag skyndar till min väntande skjuts och är snart åter vid min husbil. Helt ensam nu. Lite deppigt faktiskt och mörkt blir det. Tänk om fler var här? Varför inte hela redaktionen eller familjen? Kanske några vänner? Då kunde vi tända en stor brasa med veden utanför husbilen och grilla och mysa, men nu får det vara.

Upplevelser är till för att delas heter det som sagt. Jag har i alla fall väldigt fina lokalproducerade råvaror att njuta av, till och med husbilen är producerad i närheten. När det är helt kolsvart drar jag för alla fönster, det känns lite som ett akvarium annars. Innan jag hinner med det sista fönstret blir det plötsligt ljust utanför bilen.

 

Nyfiken som jag är kliver jag ut och det visar sig att en fotbollsmatch precis dragit igång på planen i mitten av ställplatsen. Jag hämtar min jacka och en kopp kaffe och får se riktigt högkvalitativ fotboll av duktiga spelare som verkar överraskade av att ha publik.

Innan jag åker frågar jag om jag får titta in i den stängda restaurangen. Det går bra och den ser riktigt mysig ut. När den är öppen är det nog bra drag här. Menyn är givetvis toscansk och maten går att få i låda om man vill äta i eller utanför husbilen.

På väg tillbaka till Laikas fabrik bestämmer jag mig för att en dag komma tillbaka till San Gimignano. Gärna någon månad tidigare då det är ljusare och gärna med sällskap samt med cykel eller moped i bagaget.

STÄLLPLATSER

Adress: Via Di Castel San Gimignano Loc . Racciano, 53037 San Gimignano SI, Italien

Pris: 22 Euro

Faciliteter: El, toalett, dusch  Toakassett-tömning,  färskvatten, restaurang, minifotbollsplan(!)

Övrigt: Servicehuset är sunkigt.

GPS: N43°27'23" E11°02'06"

Taggar: Resa

Ibland är det ganska jobbigt att testa husbilar och husvagnar. Det kan vara kallt och blåsigt och mycket kan krångla under arbetsdagen. Andra gånger är det betydligt trevligare och mer exotiskt.

Som denna resa då jag är inbjuden av Laika för att provköra några nya modeller på plats i Italien. I en av dem bor jag dessutom, en Laika Ecovip 712. I den har jag allt jag kan önska mig i fråga om bekvämlighet.

Bilen går som en klocka under min tid här, underligt vore det annars kanske. Bilen är dock drygt 7,5 meter lång 2,4 meter bred och 3 meter hög vilket inte är helt idealiskt för små vindlande vägar på den italienska landsbygden. Det är

Är du redan tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Husbil & Husvagn med vår Premium-tjänst

Det här är en del av vårt Premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

FAKTA

San Gimignano har ungefär 8000 fasta invånare och är ett välbesökt turistmål. Inte minst sedan 1990 då San Gimignano blev upptaget på Unescos världsarvslista.

Stadsplaneringen är intakt sedan 1300-talet och den första stadsmuren byggdes redan år 998. Det som främst särskiljer San Gimignano från de flesta andra byar i Toscana är att det finns 13 försvars- och bostadstorn kvar i staden. Som mest fanns det 72 stycken men behovet av byggmaterial som funnits genom åren har lett till att merparten rivits eller byggts om. Tornen fyllde även funktionen av reklampelare för olika familjers rikedom, det var en prestigesak att ha ett högt torn.

Arkitekturmässigt är staden något av ett smörgåsbord av olika stilar i regionen. Till skillnad från exempelvis Sienna finns ingen genomsyrande stil och de som byggt har valt fritt.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.