Bild
Nästa artikel
Knivig jakt på god vägmat

Knivig jakt på god vägmat

Resa

Går det att stanna på vilken vägkrog som helst och förvänta sig en vällagad tallrik mat? Vår systertidnings vägkrogspatrull har provat 15  restauranger längs E4:an mellan  Uppsala och Örnsköldsvik.

Inummer 11.2017 testade vi vägkrogar mellan Jönköping och Stockholm. Nu har vägkrogspatrullen ätit sig vidare norrut längs E4. Vad har hänt med gamla E4:ans krogar sedan alla omläggningar är en fråga vi börjar med att ställa oss.

 

Som vanligt när vägar dras om finns vinnare och förlorare. Tyvärr gör den nya sträckningen att två gamla vägkrogsfavoriter hamnat avsides: det gäller Svartviks Herrgård och Dingersjö Wärdshus som tidigare varit goda alternativ längs vägen.

Svartviks Herrgård har tappat många besökare men håller alltjämt öppet för lunch. För Dingersjö Wärdshus är det värre ställt, den tjusiga byggnaden står i vägen för ett planerat dubbelspår och väntar på rivning.

Vägkrogarna strax norr om Uppsala drabbades på liknande sätt när E4 fick ny sträckning 2006–2007.

När vi gör en avstickare till det som var Svista Värdshus, dryga milen norr om Uppsala, sitter skylten fortfarande uppe men det gamla motellet har lämnats att förfalla. En mil norrut, i Björklinge, ligger Röde Orm. Vägkrogen med vikingaprofil har stått tom i många år och är ytterligare ett exempel på konsekvenserna av ruckade trafikflöden.

Vad har då hänt med maten sedan sist?

I många fall är rätterna som serveras ungefär desamma och vi klagar på ungefär samma saker nu som då: skinn på potatisen, slafsig uppläggning, smaklös mat, bränt kaffe …

Flera av de testade vägkrogarna får oss att undra: varför måste maten vara sämre bara för att restaurangen ligger vid vägen?


Som tur är finns några ljus i vägkrogsmörkret. På de kommande sidorna finns fullständiga omdömen och betyg som förhoppningsvis kan fungera som vägledning på bilresan.

Ett ställe vi såg fram emot att prova var Dragon Gate, den jättelika anläggningen som ska ha kostat uppemot 250 miljoner att bygga. Det är en egendomlig plats som är värd ett besök, men trots två besök under ordinarie öppettider var grindarna tyvärr stängda.


Kocken och Kallskänkan
Öppet:
9–19, lunch mån–fre 9–14
Betyg: 2/5

Det har varit ont om vägnära restauranger norr om Uppsala sedan E4:ans nya sträckning, men nu finns ett matställe intill trafikplats Fullerö.

I den avlånga vita byggnaden serveras frukost, lunch, smörgåsar, pizza och à la carte. Tre olika dagens går att beställa redan vid kl 9. Innan kl 10 är priset lägre.

Namnet antyder att här finns någon som kan laga mat men det som landar på våra tallrikar väcker snarare minnen om dyster skolbespisning. Falukorven smakar nystekt men de stuvade makaronerna är en helt smaklös anrättning som ropar efter kryddor, om än bara lite salt och peppar eller kanske lite muskot.

I kontrast är den panerade flundran det saltaste vi ätit på länge, någon har gått loss med, eller tappat, saltkaret. Att fisken är mosig och potatisen torr och eländig gör inte saken bättre. Dillmajonnäsen har dock en tydlig dillsmak.

Lokalen är ljus och fräsch. Det senare gäller också toaletterna. Salladsbordet är över snittet med bland annat picklade grönsaker. Kaffet är blaskigt men smakar okej. Nja, första bekantskapen med ”Kocken” lämnar oss tämligen besvikna.


Dinners Gävlebro
Öppet:
10–21, lunch 11–14
Betyg: 5/5

Det är svårt att missa vägkrogsbron tvärs över E4:an. Restaurangen är en av fem som ingår i kedjan Dinners och vi känner igen serveringsdelen som pyntats med citroner, ananas och annat färgglatt. Bekant är också ordningen med att brickan ska flyttas mellan olika diskar, vilket kan bli rörigt vid hårt lunchtryck.

Vid kassan kommer en överraskning: de varma grönsakerna kostar en tia extra.

Förutom tre dagens erbjuds bland annat grekisk sallad, schnitzel och rimmad lax.

Som så ofta har varmhållningen varit skoningslös mot fläskytterfilén: köttet är hopplöst torrt. Mild glaze med äppelchutney är ett försök till finess. Potatisen ser god ut men under stekglansen döljer sig ett överkokt inre.

Lasagnen sägs vara hemgjord och nog är den laddad med mycket smak. Plus för kryddningen, synd att konsistensen är i geggigaste laget.

Kaffet är starkt och lite beskt men går ner. Toaletterna är rena. Hela stället ger ett nyrenoverat intryck och utsikten är annorlunda. Personalen verkar lyhörd, när ett glas går i kras sker en snabb utryckning utan sura miner.


Rasta Hagsta
Öppet:
7–22, lunch 11–20
Betyg: 2/5

De nya skyltarna utanför det timrade vikingahuset får varningsklockorna att ringa.

Så sent som i april tog Rasta över Hakke Gård tre mil norr om Gävle. Vägkrogskedjan, som är Sveriges största, har inte direkt övertygat testpatrullen vid tidigare besök.

Stilen med inspiration från vikingatiden är dock intakt, framför disken hänger en stor vikingabåt och på väggarna sitter svärd och sköldar. Det ska tydligen ha funnits en vikingaborg här för sådär tusen år sedan.

Temat stannar vid maten, det som serveras är typiskt vägkrogsmat. På menyn finns bland annat kalops, pannbiff, dagens soppa  och tre dagens. Stekt korv med stuvad vitkål tackar vi gärna ja till men inte om stuvningen liknar glansigt tapetklister. Potatisen är bra kokad, men osaltad och totalt smaklös.

Fiskgratängen är mer fisk med sås än gratäng och får oss att tänka på frysta färdigrätter. Fisken är torr och vi misstänker att den söta såsen mest består av ketchup.

Salladsbordets fetaost och oliver piggar upp. Det brända kaffet är närmast odrickbart. Toaletterna är hyfsat fräscha men skräpiga på golvet.

Siktet verkar framför allt vara inställt på bussar och tung trafik, parkeringen är tilltagen.


Rasta Tönnebro
Öppet:
Dygnet runt, lunch 10–22
Betyg: 1/5

Om det handlar om läge och kapacitet att ta emot många gäster är Tönnebro svårslaget. I mer än 30 år har vägkrogen vid avfarten till 83:an mättat fjällfarare och E4-resenärer.

Trots att besökstrycket är hårt mest hela tiden fungerar servering, diskplockning och toalettstädning klanderfritt. Verandan som vetter mot sjön Varvs-Noran är en pärla och här går också att bada.

Problemet är maten, som på många andra restauranger i kedjan Rasta.

Antalet rätter är många och det finns även en plånboksvänlig barnmeny. Sallad med lufttorkad skinka, broccoligratäng med quorn, och pannbiff är några exempel. Tre dagens finns för samma peng.

Raggmunken med stekt fläsk är ett haveri, de stackars potatisplättarna är inte bara kremerade utan så salta att de inte går att äta. Hur kan köket lämna ut något sådant?

Gräddstuvad pyttipanna borde inte gå att misslyckas med men Tönnebro visar på motsatsen. Pytten har kokat alldeles för länge och blivit en brun gegga.

Förutom linserna är salladsbuffén torftig. Kaffet är lika bränt som raggmunken. Huja, det här är utfodring av värsta sort. Vi kan bara hoppas på en rejäl uppryckning.


Ångersjöns mat & Café
Öppet:
11–17
Betyg: 2/5

Motorvägen är nära men känns avlägsen vid lugna och natursköna Ångersjön. Rastplatsen med samma namn har korats till en av landets bästa. Restaurangen i timmerstugan ligger några hundra meter från fin badplats.

Golven knarrar och från topp till tå är det furu som gäller, ingen radio eller musik står på – det känns fridfullt.

Menyn presenteras på griffeltavlor och vi noterar bland annat revbensspjäll, älgburgare och fiskgryta med aioli. Priserna är ganska saftiga och när vi får höra att tillagningen tar en stund nöjer vi oss med dagens rätt som vid vårt besök är grädd-stuvad oxpytt med stekt ägg och rödbetor.

Maten är enkel, troligen halvfabrikat, men kommer direkt från stekpannan och smakar bra. ”Salladsbordet” är lika enkelt med isbergssallad och rivna morötter.

– Det finns hårdbröd också, flikar den vänliga servitrisen in när vi förser oss med grönsaker.

Kaffet är nybryggt men blaskigt. Toaletterna är fräscha och har utsikt över grönskan.

Vi kan absolut se oss själva stanna här igen men kanske nöjer vi oss med en fika.


Värdshuset Glada Hudik
Öppet:
8–22, lunch 9–13.30
Betyg: 2/5

Vad innehåller viltskavsgrytan? Frågan orsakar förvirring och kräver inblandning av tre köksanställda för att komma fram till svaret: älg, hjort och ren.

Portionen är grotesk, tallriken svämmar nästan över. Maten är lika stabbig som den ser ut men viltsmaken är tydlig och ganska god i lagom mängder. Potatismoset är antingen gjort på pulver eller så är det en perfekt imitation av pulvermos.

Den andra dagens är en enkel spaghetti och köttfärssås med massor av riven -hushållsost över. Pastan är osaltad och kokad till förbannelse, köttfärssåsen trist och alldeles för söt. Salladsbordet sticker ut med bönor och olika oliver.

Den övriga menyn är lång och omfattar bland annat rödspätta, tacotallrik, ”Tradarmacka” med korv och ägg och paradrätten med fläskfilé som går under namnet ”La Grand Caruso”.

Lokalen ger viss nostalgikänsla och alla växter och blommor bidrar till trivseln. De fula Jack Vegas-maskinerna som finns på nästan varenda vägkrog numera hade vi dock klarat oss utan.

Kaffet är bränt och beskt och gör ingen glad. Locket hänger på sniskan på en av toaletterna.


Värdshus Toppsnäckan
Öppet: 
8–21, lunch 10–14
Betyg: 1/5

Det kombinerade hotellet och vägkrogen tre mil norr om Hudiksvall kallas också ”17 rum och kök” och det beskriver vad det hela handlar om. De säljer även fiskekort.

En storbildsteve står påslagen och i barnhörnan har brickställen rullats in. Olika bord och stolar är blandade hipp som happ och lokalen ger ett nergånget intryck.

Tre dagens finns att välja mellan och under lunchtid kostar hamburger- och kebab-tallrik lika mycket. På menyn finns också husmanskost, entrecôte och plankstek.

Fläskkarré är ett bra val av kött som klarar varmhållning bättre än filé. Tyvärr dryper köttet av fett som skär sig med gräddsåsen, som i sin tur fått ett olustigt skinn. Den tillhörande potatisen är överkokt så det skriker om det.

Den panerade rödspättan består av mer panering än spätta. Remouladen är helt okej men kan inte rädda helheten. Varmhållningen har gett potatisen ett otäckt skinnlager.

Salladsbordet är helt okej och har hygieniska lock. På kaffeplattan ligger ett mynt men likväl är kaffet bränt och beskt. Toalettgolvet är skräpigt.

Följ vårt råd: kör förbi!


Highway Hotel
Öppet:
11-–19, lunch 11–15
Betyg: 3/5

Två bensinpumpar utanför minner om tiden när det kombinerade hotellet och restaurangen var ett Esso Motorhotell.

Om utsidan ser sliten ut är insidan desto fräschare och inredd som en diner med lång bardisk och bås med lädersoffor. Väggarna är friskt pyntade med affischer på jänkarbilar och med skivomslag från framför allt 1950- och 60-talet.

Två olika dagens ska finnas att välja mellan men de fetaostfyllda färsbiffarna är slut vid vårt besök. Det får bli kycklingburgare och dagens vegetariska alternativ som är pasta med grönsaker.

Luncherna är prisvärda och burgaren framstår som extra prisvärd. Mellan de lätt rostade bröden finns krispig sallad, stark rödlök, currymajonnäs och en hygglig kycklingbit. Tillbehören är generösa: kalasgoda sötpotatispommes, riktig saltgurka och två dippsåser.

Den vegetariska pastan är tjusigt serverad med mycket ”parmesan” och persilja men rätt slätstruken i övrigt, burkmajs och frysgrönsaker är lagom spännande.

Kaffet är nybryggt och smakar helt okej. Hallongrottor ingår.

Toaletterna är inte så många men välstädade.


Blå Ängeln Älandsbro

Öppet: 11–21, lunch 11–14

Betyg: 1/5

Tio spänn hit eller dit men det ger ett dåligt första intryck när skylten vid vägen säger en sak och det i själva verket kostar en tia mer.

Att det gulvita huset på den gropiga asfaltsplanen mitt emot skolan i Älandsbro är fullkomligt marinerat av flott och stekos gör inte saken bättre. Som tur är finns en stor veranda.

Tre dagens står till buds. Kycklingfilén är slut så vi tar stekt kolja och pasta carbonara. Det finns också à la carte med bland annat schnitzel, black and white och 45 olika pizzor. Dricka på flaska ingår i lunchpriset.

Filéerna är rejäla men fisken är typiskt vägkrogstorr och den stabbiga vitvinssåsen har skinn. Potatisen är pressad och bra mycket bättre än de flesta kokade.

Carbonaran är gjord på färsk bandpasta som tyvärr kokat för längre och i osaltat vatten. Trots mycket bacon och lök är helheten smaklös.

Rivet hushållspapper fungerar som servetter. Salladsbordet har pizzeriastuk. Kaffet är bränt.

På toagolvet ligger en tygmatta och lukten är ett potpurri av urin och rengöringsmedel.


Hotell Höga Kusten Nyadal
Öppet:
11–20
Betyg: 4/5

Att jämföra hotellrestaurangen vid Högakustenbrons norra fäste med andra vägkrogar är egentligen orättvist. Här är det bordsservering som gäller och det billigaste på menyn är köttfärslimpa. Den typiska bricklunchen känns avlägsen. Här finns panoramautsikt mot bron och kuperad natur.

Å andra sidan ligger restaurangen precis intill vägen och kanske kan det vara värt att betala lite mer om maten är något extra?

Köttfärslimpan är saftig och har rätt -stekyta. Svampsåsen är gjord med finess och smakar utmärkt tillsammans med den välkokade potatisen som har skalet kvar. Det senare kommer närmast som en chock efter alla eländiga vägkrogspotatisar. Saltgurka och rårörda lingon är trevliga tillbehör.

Den stekta inlagda strömmingen ska vara fiskad vid Höga kusten och serveras som matigt smörrebröd. Rödlök, gräddfil och dill lyfter anrättningen och ett perfekt kokt ägg visar på känsla för detaljer.

På menyn noterar vi även ugnsbakad kycklinglårfilé, moules frites och stekt fjällröding. För barn upp till 12 år finns en billigare meny.

Kaffet är nybryggt men tunt och kostar extra. Toaletterna är fräscha.


Pink Ladies Diner
Öppet:
8–20, lunch 11–14
Betyg: 3/5

Rosa och mintgrönt dominerar. Varenda pinal flörtar med amerikanskt 50-tal. Restaurangen i Njurunda, ett par mil söder om Sundsvall, anstränger sig verkligen för att få till en speciell inramning.

– Alla möbler är specialdesignade. Det är inte Ikea direkt, berättar servitören stolt.

Kronans Vägkrog fanns tidigare i samma lokal men känslan av klassisk vägkrog är bortblåst.

Vi missar dagens lunch och får botanisera i den övriga menyn. Flera alternativ visar sig vara slut men inte fish and chips och falukorvsburgare med stekt ägg.

Med de väl tilltagna priserna är det tur att maten håller måttet. Burgaren är en enkel men god ”parisare”. Lagom flottig och med färskt bröd och mycket rostad lök.

Fisken kommer direkt ur fritösen och har frasig yta och saftigt kött under. Väldigt fett men det är väl poängen?

Tillbehör till båda rätterna är hårdfriterade chips.

Vi provar också en överdådig -milkshake med strössel, -smågodis, marshmallows och en minimunk. Barnsligt gott men i dyraste laget.

Pink Ladies gör mycket rätt men den påkostade inredningen märks på prislappen.


Ullånger Hotell & Rest.
Öppet:
11–14, 17–20
Betyg: 2/5

Mycket av vägkrogsmaten är samma lika, därför blir vi glada när köket gör något som är lite annorlunda.

På hotellet i Ullånger, serveras blodbröd (paltbröd) med stekt fläsk och vitsås till lunch. Det mörka, mjuka "brödet" skänker karaktär och är garanterat järn- och proteinrikt. Fläsket är krispigt och höjs av lingonsylten och den feta vitsåsen.

Hur köket kan vara så nonchalant i serveringen av det andra lunchalternativet, fisk med spenatsås och kokt potatis, är en gåta. Vätska från fisken skär sig med såsen och allt stänk på tallrikskanten ser för taskigt ut – slafsigt är en underdrift. Att såsen smakar hemlagat är en förmildrande omständighet men potatisens sura bismak är inte alls trevlig.

Maten verkar gå hem hos lokalbefolkningen och särskilt hos de i blåställ.

– Det är alltid lika gott här, säger en man i snickarbyxor.

Till lunchen ingår dricka på burk. -Salladsbordet är fräscht och det finns också färskt bröd samt kaka till kaffet, som är nybryggt och över snittet. Kvällstid finns en ganska ambitiös à la carte-meny med bland annat renfilé på planka, stekt strömming och moules frites.


Dockstabaren
Öppet:
8–20
Betyg: 2/5

En av E4:ans klassiker, känd som ”ett tradarfik i Docksta i motorvägens skugga” i Ted Ströms ”Vintersaga”, fyller 67 år i sommar. Vägkrogen öppnade 1951 och än i dag är det familjen Wallinder som är ägare.

Det goda ryktet bland yrkeschaufförer består, här stannar många för att fylla på både bil och mage. Inredningen är prydlig och 70-talstrevlig och visst används fortfarande beställningstavlan med röda knappar.

Dagens rätt serveras hela dagen och vid vårt besök finns tre olika: fläsk och bruna bönor, spaghetti och köttfärssås, och kycklingsallad. På menyn finns också rödspätta, lövbit och ”Specialare” som är en tekaka med korv och ägg.

Fläsket är precis lagom krispigt och bönorna smakar hemlagat men väldigt sött, portionen är översvämningsstor. Också köttfärssåsen smakar hemlagat, kryddningen är inte dum alls. Tyvärr är pastan överkokt. Coleslawen på salladsbordet är besk och kanske inte helt färsk? Kaffet är nybryggt och bland det bättre vi provar på teststräckan. Att vi får välja valfri ”godbit” (wienerbröd, dammsugare, mazarin och mycket annat) till kaffet känns generöst.

Toaletterna ser rena ut men nog är de lite slitna och vi ser en silverfisk pila fram över golvet.


Näske Krog Bjästa
Öppet: 
7–10, 11–15, 16–22
Betyg: 4/5

Om en restaurang nödvändigt ska ha silverfiskar ska det vara på en stolpe utanför.

Näske är en gammal testfavorit som också funnits med i White Guide. Förra året tog nya ägare över och bytte inriktning till asiatiskt och buffé.

Buffén har ett pris för vuxna och ett lägre för barn (3–11 år) men på menyn finns också rödspätta, laxplanka och rårakor med fläsk.

Priserna är höga men kvaliteten är ett tydligt kliv upp från vägkrogssnittet och på köpet ingår finfin utsikt över Skulesjön.

Utbudet på buffén är brett och kocken har känsla för smaksättning. Nudelwoken, vårrullarna och det marinerade sidfläsket, alltihop är gjort med finess.

Rårakorna med fläsk dröjer en bra stund men det är ”restaurangklass” på serveringen och några skavanker från varmhållning finns inte. Fläsket är perfekt stekt, rårakorna är frasiga.

På salladsbordet finns flera annorlunda inslag, bland annat inlagda bönor och en god sjögrässallad. Kaffet är beskt och har konstig bismak.

Toaletten doftar starkt av rengöringsmedel.

Näske bärgar testvinsten tack vare distinkta smaker och kvarstår som en av våra E4-favoriter.


Vägkrog Örnen

Öppet: 8–20

Betyg: 1/5

De flesta vägnära restauranger kallar sig inte längre vägkrogar, ordet är så pass nedsvärtat, men Örnen vid södra infarten till Örnsköldsvik är ett undantag.

I det här fallet är det en talande varudeklaration, den kyrksalsliknande restaurangen som tidigare ingick i kedjan Route 66 är en klassisk vägkrog med allt vad det innebär.

Givetvis är det ena lunchalternativet fläsk och bruna bönor. Portionen är enorm och tallriken är grovt garnerad med en lång persiljekvist. Bönorna är mosiga, såsen har skinn och de tjocka fläskskivorna dryper av fett. Doften är inte alls aptitlig, nästan härsken.

Pastan med kyckling och currysås är gjord med noll inspiration. Överkokt bortom allt förstånd i osaltat vatten och den trådiga kycklingen verkar ha hanterats på samma sätt.

På menyn finns också pannbiff, kalvsylta och älgisterband med dillstuvad potatis. En skylt intill upplyser bryskt: ”Allergisk? Då måste ni säga till i kassan!”

Salladsbordet är okej. Kaffet är blaskigt och smakar ingenting. Toaletterna är rena.

Alldeles i närheten finns flera snabbmatsrestauranger, testpatrullen skulle inte tveka att hellre stanna vid någon av dem.

FINNS INGEN VILJA ATT GÖRA VÄLLAGAD MAT

Någon tycker säkert att testpatrullen slår in öppna dörrar: varenda kotte vet väl att vägkrogsmaten är dålig?

Någon annan tycker kanske att patrullen består av uppblåsta gnällspikar: vad är det för fel på enkel och gammal hederlig husmanskost?

Att det finns synpunkter på betygen tar vi för givet. Vi kan bara konstatera att det, som med alla restauranger, finns bra och dåliga vägkrogar.

Vad som gnager i våra huvuden efter denna testrunda är att många vägkrogar skulle kunna vara så mycket bättre. Det går att oja sig över halvfabrikat och billiga råvaror, men gång efter annan får vi känslan av att köket inte bryr sig. Okryddad och på olika sätt misshandlad mat hivas upp på tallriken och så är det bra med det.

Vi fortsätter att hoppas på bättring men stämmer tills vidare in i det som blivit en svensk folksport: klagandet på vägkrogar.

Taggar: Resa

Inummer 11.2017 testade vi vägkrogar mellan Jönköping och Stockholm. Nu har vägkrogspatrullen ätit sig vidare norrut längs E4. Vad har hänt med gamla E4:ans krogar sedan alla omläggningar är en fråga vi börjar med att ställa oss.

 

Som vanligt när vägar dras om finns vinnare och förlorare. Tyvärr gör den nya sträckningen att två gamla vägkrogsfavoriter hamnat avsides: det gäller Svartviks Herrgård och Dingersjö Wärdshus som tidigare varit goda alternativ längs vägen.

Svartviks Herrgård har tappat många besökare men håller alltjämt öppet för lunch. För Dingersjö Wärdshus är det värre ställt, den tjusiga byggnaden står i vägen för ett planerat dubbelspår och väntar på rivning.

Vägkrogarna strax norr om Uppsala drabbades på liknande sätt när E4 fick ny sträckning 2006–2007.

När vi gör en avstickare till det som var Svista Värdshus, dryga milen norr om Uppsala, sitter skylten fortfarande uppe men det gamla motellet har lämnats att förfalla. En mil norrut, i Björklinge, ligger Röde Orm. Vägkrogen med vikingaprofil har stått tom i många år och är ytterligare ett exempel

Är du redan tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Husbil & Husvagn med vår Premium-tjänst

Det här är en del av vårt Premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

SÅ GÅR BEDÖMNINGEN TILL

Vägkrogspatrullen besöker vägkrogarna anonymt och beställer minst två rätter. Vi tar alltid dagens rätt när det är möjligt. Vi provar även salladsbordet, smakar kaffet och undersöker hur toaletterna ser ut.

Omdömet på maten vägs ihop med det allmänna intrycket av restaurangen och ger ett betyg mellan 1 och 5. Betyget gäller just vägkrogar, inte restauranger i allmänhet. Betygskala: 5: Utmärkt. 4: Bra. 3: Medel. 2: Mindre bra. 1: Dåligt.

ALTERNATIV PÅ TESTSTRÄCKAN

Fler vägnära matalternativ
Porten Kök & Bar (Tierp), Bye Camping (Söråker), Wärdshuset Matglada Oxen (Härnösand), Björkudden Hotell & Restaurang (Nyadal), Björnstugan (Ullånger), Cesars Restaurang & Pizzeria (Ullånger).

Längre från vägen
Svartviks Herrgård (Kvissleby), Furuviks Brygga, Axmarbrygga Havskrog.

Golfklubbar med restaurang
Älvkarleby, Gävle, Hudiksvall, Sundsvall, Timrå, Härnösand, Veckefjärden.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.