Göta Kanal med husbil: Här är bästa tipsen

Det är exakt sjuttio minuter mellan min forna hemstad Karlstad och Sjötorp, där Göta kanal börjar. Ändå skulle det dröja tills jag fick husbil innan jag bekantade mig med kanalen – och nu kan jag och medresenären inte få nog av den. En sommar i Sverige är ingen sommar utan en tur utmed Göta kanal.

För det mesta nöjer vi oss med den delen som ligger i Västergötland. Vi börjar i Sjötorp för att komma in i den rätta kanalstämningen. Den består till stor del av… trängsel.

Liv och rörelse, glass och rökt fisk, ständiga broöppningar, ständiga rusningar till kajkanten för att se slussningen av allt ifrån de majestätiska passagerarbåtarna med namn som Diana, Juno och Bellevue till lyxiga privata segelbåtar blandade med daycruisers och små kanadensare.

Denna sommar dessutom med bonusen att ansikten som Eva ­Röses och Björn Kjellmans dök upp i vimlet, ett resultat av att filmen Göta kanal 4 spelades in.

En total kontrast till Sjötorps hektiska nerv finns vid nästa ställplats österut, nämligen Lyrestad.

En stor gräsmatta intill kanalen bjuder på sköna gröna platser i lugn och ro. Lite fiske, ett bad, en runda på bangolfen och en fika på Daisy’s place är ungefär det mest händelserika som går att åstadkomma här.

Men vi missar aldrig en inköpsrunda i Lyrestads lanthandel. Utöver väsentligheter som badmintonracketar, badbollar, myggmedel, huvudvärkstabletter, trädgårdsredskap och elementära bilverktyg, så går det även att köpa familjen Freijs egna charkuteriprodukter som tillverkas i ett kök med rökeri bakom disken. Leverpastej, falukorv, pölsa, ärtsoppa; det är bara att välja och vraka bland det hemgjorda.

Just den här gången behöver vi dock inte ladda kylskåpet så tätt, för kvällens mål är Norrkvarn, och här har vi tagit sikte på den sköna restaurangen som slickar kanalkanten. Och jodå, en utmärkt vegetarisk middag blir det och därefter lite småprat med ett gäng Carthago-åkare som har hittat kvällens sista solstrålar.
– Jag måste ha en dos Göta kanal varje år, konstaterar Anette Bentén från Stockholm, som för övrigt är ordförande i Carthagoklubben.
Nu har hon stämt träff med klubbkamraterna Carina och Janne Levin från Gävle.
– Vi siktade på Lyrestad, men det var fåfängt att tro att vi skulle få plats där så här sent på dagen, säger de.
– Men då fick vi se Norrkvarn istället och här är det ju också jättefint!
Alla tre har en bakgrund i båt och är förtjusta i att fortfarande kunna färdas i båtmiljöer och ”lägga till” i gästhamnar – men ändå ha bekvämligheten i husbilen.

Favoriter diskuteras och upp i luften bollas platser som Sjötorp, Stegeborg, Borensberg och Karlsborg.
– Jodå, vi har att göra, myser Carthago-vännerna och börjar lägga upp rutten för morgondagen när vi lämnar dem.

Efter Norrkvarn ligger de ­välbesökta kanalorterna tätt; i ­Hajstorp drar Hantverkshuset och caféet alltid mycket folk, liksom de täta inslagen av loppisar och veteran­fordonsträffar.

Men vi fortsätter till Töreboda, som håller för ett lite längre besök med till exempel en hamburgarorgie på Mandy’s, ett svep på torgmarknaden på torsdagar eller bara ett sakta strosande i gästhamnen för att kolla in roliga båtar och slicka i sig en närproducerad glass från Klings.

Givetvis finns här också möjlighet till padelspel, cykelhyra, kanotfärder och, lite mer udda, en av landets blott två specialbutiker för ­biodlare(!)

Ett riktigt trevligt sätt att ta sig mellan Sjötorp och Töreboda är att åka med turbåten Bellevue. Att följa slussningen inifrån är en speciell upplevelse och vi får veta mycket under guidningen på båten. Till exempel att kanalen påbörjades 1810 och att den grävdes under 22 år med hacka och spade av 58 000 indelta soldater. De jobbade tolv timmar per dygn, vardag som helg, och fick mat och brännvin för besväret.

Under 1800-talet var Göta kanal, tillsammans med Trollhätte kanal och Göta älv, en avgörande transportled för att bland annat föra ut industriprodukter från inlandet till kusterna och vidare ut i världen, men numera är de 19 milen i första hand en turistattraktion. Som lockar till sig över tre miljoner besökare varje år.

För oss som redan har sett Lyrestad, Norrkvarn och Hajstorp från land blir det en extra kvalitet att se kanalorterna från samma håll som båtbesättningarna.

Vi vinkar glatt till alla som står och tittar på när vi med minimal marginal glider genom slussöppningarna och iakttar fascinerat det väloljade maskineri som utförs av hoppilandkallarna på båten ihop med slussvakterna i land.

Framme i Töreboda kan vi välja mellan att ta Bellevues buss tillbaka till Sjötorp eller hyra en cykel och trampa vidare till Vassbacken eller Tåtorp. Faktum är att vi gör båda sakerna, men vid olika tillfällen, och den här gången får cykelturen vänta för den är värd en egen berättelse längre fram.

Istället får vi lite bråttom för att hinna fram till de båda sista anhalterna, Forsvik och Karlsborg. Här har båtfararna en klar fördel, för de genar över sjön Viken medan vi som färdas i ett campingfordon behöver runda sjön, vilket naturligtvis bara är en olägenhet för den som har en tid att passa.

Nu missade vi den tiden i alla fall, annars hade vi kunnat få vad vi tål av militärhistoria och en aktuell inblick i SOG-förbanden, Särskilda operationsgruppen, och deras internationella insatser. För utöver sitt vackra läge mellan Bottensjön och Vättern domineras stans profil av Karlsborgs fästning och K3, där man utbildar en lätt skyttebataljon och en underrättelsebataljon med ett kompani fallskärmsjägare. Och har ett Fästningsmuseum med guidade turer.

Fast när vi kommer fram till Karlsborg är det mer sol och bad som präglar stadsbilden. Här finns en sandstrand av ett mått som är ovanligt för en sötvattensjö. Perfekt att svalka sig vid en sista gång innan man snyggar till sig och går in till Idas brygga och softar med en öl och lite plockmat.

I Karlsborg brukar vi ha svårt att välja mellan de olika övernattningsalternativen. Ibland har vi stått på campingen, andra gånger på ställplatsen, men det är inte ovanligt att vi istället landar i Forsvik med dess trivsamma ställplats och en lite mer tillbakalutad stämning.
Då har vi dessutom slutit kanalcirkeln, för det var här det blå bandet började byggas den där gången för 212 år sedan. Då hade Forsvik redan varit en industriort i 400 år, så här talar vi om brukstraditioner av rang.

Det skulle dock bli vår nästa ­destination, Motala, som tack vare Göta kanal kom att bli säte för ­Motala verkstad, ”den svenska verkstads­industrins vagga”.
Vi ses där i nästa nummer!