Bild
Nästa artikel
Frukost på Luspe­bryggan och myggorna är spårlöst borta.
Frukost på Luspe­bryggan och myggorna är spårlöst borta.

Simon och Amandas taktält på bilen

Resereportage

Norrlandsresan med taktält på personbilen blev så lyckad att Simon gick ner på knä framför sin Amanda. Om du läser vidare så får du veta vad hon svarade…

Tanken på att bygga sig en egen ”campervan” har nog slagit en hel del av oss. Kruxet är att man måste sätta såg och borr i inredning och väggar. Där någonstans tar det emot hos många av oss.
     Taktält då? Tänk en ”husbil” i ett kompakt och harmlöst format, som att köra runt i vanlig bruksbil men när natten kommer är det bara att svänga åt sidan och krypa till kojs uppe på taket. Det inbjuder verkligen till ett äventyr utanför de ­traditionella ramarna...
     Sagt och gjort. Med ett nytt taktält från Autohome på biltaket gav vi oss iväg och efter en härlig vecka på våra vänners lantställe i hjortrontäta Harrsjö utanför Strömsund gav vi, jag och min sambo Amanda, oss av med fullpackad bil för att njuta av Norrland i en hel vecka i slutet av augusti.

Första natten tillbringas intill nödkapseln på Stekenjokk.
Första natten tillbringas intill nödkapseln på Stekenjokk.
Solnedgång ses helst genom myggnät.
Solnedgång ses helst genom myggnät.

Första etappen blir Vildmarksvägen via Hällingsåfallet och sedan vidare upp till Stekenjokk längs en svepande landsväg 876 meter över havet, uppe på kalfjäll med vackra vyer.
     Vi får syn på en hyfsat plan yta intill en ”nödkapsel” gjuten i betong. Platsen är lite upphöjd från omgivningen och ger en fin utsikt mot Jetnemsälven i dalen nedanför och med några välplacerade stenar får vi bilen att stå helt plant, toppen! Sen kom regnet...
    Vilken tur att vi tänkt på den risken, det finns nämligen inget förtält, eller absid, som på ett traditionellt tält. Innan vi åkte köpte vi en rektangulär tarp, tarppinnar och snöre. Vi fäster duken i bilens takräcke och sen spänner vi den över taktältet ut över öppning och med pinnarnas hjälp blir det ett skärmtak. Bättre än inget men blött blir det oavsett.
     Vi lagar mat på vårt Trangia-kök, upptäcker att vi glömt brassestolarna hemma i hallen så måltiden intas tätt stående under tarpen med regnvattnet skvalande runt oss.
     Fjällen är ändå vackra och maten god. Efter maten klättrar vi upp i tältet och tittar på en film i datorn innan vi somnar till älvens bakgrundsbrus.

Hällingsåfallet är mäktigt med sina 42 meter.
Hällingsåfallet är mäktigt med sina 42 meter.
De objudna middagsgästerna hålls borta med myggnätshuva.
De objudna middagsgästerna hålls borta med myggnätshuva.

Påföljande morgon och dag avverkar vi många mil så att vi nästa kväll redan är norr om polcirkeln, i Porjus när solen är på väg ner. Vår tilltänkta tältplats är upptagen av en husbil men vi hittar istället en övergiven bro i närheten av Luspebryggan som vi trixar upp den lilla bilen på.
     - Aj som f-n… det var den största myggan jag sett! Utbrister jag där jag står på den övergivna bron.
     Myggor brukar jag inte störa mig på men den här muterade myggan stack som en nål i armvecket. Som tur är, är taktältet utrustat med myggnät i alla öppningar, så det blir vår frizon. Där ligger vi och kikar på solen som går ner bakom bergstopparna på andra sidan Lulevattnet.
     Dagen efter är det dags för vandring i Muddus nationalpark. Vi parkerar vid Skádjje och håller oss nära den djupa ravin som (om vi skulle fortsatt) leder upp till det 42 meter höga Mottusfallet. Det dånande fallet är en stor kontrast till resten av nationalparken som räknas som en av landets tystaste platser.
     Muddus är Sveriges största skogliga nationalpark och ett av få väglösa skogsområden. Därför trivs många djur här; björn, älg, lo, järv, örn, tjäder och storlom är bara några. Vi nöjer oss med ett gäng lavskrikor på nära håll och en tretåig hackspett.
     Med Muddus i backspegeln siktar vi mot Nikkaluokta där vi bokat övernattning i en stuga på Nikkaluokta Sarri. Vi ser fram emot en varm dusch efter de kalla nätterna som varit.

För de som vill finns båttransport för att korta vandringen till Kebnekaises fjällstation.
För de som vill finns båttransport för att korta vandringen till Kebnekaises fjällstation.
Morgongymnastik efter en kall natt på taket.
Morgongymnastik efter en kall natt på taket.

Måndag morgon och vi vandrar mot Láddjujávri, sjön där båttransporter vidare till Kebnekaises fjällstation utgår.
     Det visar sig att eventet Fjällräven Classic nyligen genomförts av tusentals fjällvandrare. Så den stig som leder upp till sjön är nygrusad och väl tilltrampad, den går genom fjällbjörksskog så utsikten mot de omgivande bergsmassiven är begränsad av de låga träden.
     Framme vid sjön äter vi varsin hamburgare på Lap Dånalds och njuter en stund av utsikten mot Kebnekaisemassivet bortom det turkosa smältvattnet i sjön. Vi inser att dagsvandringar är lönlöst här, ska man uppleva fjällvärldens vyer är det långa flerdagarsturer som gäller.
     Samma känsla förstärks då vi sitter och väntar i receptionen på Nikkaluokta Sarri för att åka med på en guidad båttur i närbelägna Vistasdalen. Det visar sig att vi är de enda som bokat turen och att båtägarna av någon anledning åkt in till staden så nu finns ingen kvar som kan köra båten.
     Snopna packar vi in oss i bilen och kör mot Kiruna. 

Kirunas nya stadshus tar form.
Kirunas nya stadshus tar form.
Butiken Carl Wennberg ­grundad år 1907.
Butiken Carl Wennberg ­grundad år 1907.

I Kiruna äter vi en fräsch lunch på Spis och besöker butiken Carl Wennberg med anor från 1907.
     Vi blir tipsade om berget strax norr om stan som ska ha en fin utsikt över Kiruna. Vägen är brant och slingrig, ”Pikes Peak-känslan” är total när Amanda accelererar ut ur en av hårnålarna på väg upp till toppen.
     Från toppen av Luossabacken har vi hela Kiruna framför oss. Det är en häftig syn med Kirunagruvan på ena sidan och stadskärnan på andra sidan av den gigantiska sprickan som håller på att klyva landskapet. Det är förståeligt att något måste göras för att en katastrof inte ska ske när sprickan närmar sig bebyggelsen.

Från Street Cruiser till Cliff Champ, MINI Countryman älskar äventyr så även Amanda.
Från Street Cruiser till Cliff Champ, MINI Countryman älskar äventyr så även Amanda.
Vid Jetnemsälven kan man stå länge och titta på de olika fallen.
Vid Jetnemsälven kan man stå länge och titta på de olika fallen.

Jukkasjärvi, en by två mil öster om Kiruna grundad vid den samiska mötesplats som en gång låg här, namnet kommer från ett samiskt ord som betyder ”mötesplats vid vattnet”.
     Här finns bland annat Lapplands äldsta kyrka och ett hotell som är byggt av is, Icehotel. Vi lockas mest av att träffa en ren på nära håll så vi åker raka vägen till Nutti Sámi Siida längst ut på den udde som byn är belägen på.
     Nutti Sámi Siida är ett samiskt expo där vi får ta del av och lära oss om den samiska kulturen. Vi lär oss massor om renar, till exempel är renen det enda hjortdjuret där både hane (sarv) och hona (vaja) bär horn.
     Alla renar tappar sina horn en gång om året. Sarven fäller sina horn först, vajan behåller sina till efter kalvningen så hon kan mota bort sarven från betet och på så vis se till att hennes kalv får tillräckligt med föda.
     Vi bestämmer oss för att köra de drygt 15 milen tillbaka till Porjus där vi var tidigare i veckan och där svänga nordväst för att köra ytterligare 10 mil mot Stora Sjöfallets nationalpark.
     Min haka slår i ratten när vi närmar oss Stora Sjöfallet. Det är så vackert, klockan är runt 18-tiden, knappt någon vind, solen står lågt men lyser fortfarande starkt på de spetsiga fjälltopparna i nationalparken och vi närmar oss snabbt.
     Det är en häftig känsla när miljöväxlingen sker så snabbt från ”traditionell svensk skog” till nationalparkens branta fjällsidor och klippväggar som stupar ner precis intill vägen.
     På ett ställe är vägen omdragen för att runda ett stort stenblock som någon gång ramlat ner längs bergssidan och spärrat vägen.
     Vi hittar en liten plan yta nära dammen att parkera på för natten, underlaget är någon typ av sprängsten så miljön känns hård, inte jättemysig.
     Utsikten slår dock det mesta och när vi fått fyr på vår brasa njuter vi av solen som försvinner ner bortom Ritsem.
     Vi sveps in i ett fantastiskt lila-rosa ljus och smälter. Likaså gör våra grillade chokladfyllda bananer. Här någonstans står jag på knä och Amanda säger, ja!

Se upp för vajarna, sarvarna, spillrenar och håll ut i vägrenen om så krävs.
Se upp för vajarna, sarvarna, spillrenar och håll ut i vägrenen om så krävs.
Lyckan är total när en påse lav tas fram, festen kan börja.
Lyckan är total när en påse lav tas fram, festen kan börja.
En fin ren vid Nutti Sámi Siida, där vi lär oss att alla renar fäller sina horn varje år.
En fin ren vid Nutti Sámi Siida, där vi lär oss att alla renar fäller sina horn varje år.

Senare nästa dag åker vi till butiken Fjällriket i Jokkmokk. Ägarna Anneli Kråik Jannok och Lars-Ola Jannok är renskötare och därför har butiken inga fasta öppettider, butiken är öppen i mellanperioderna till exempel mellan kalvmärkningen (juni–juli) och sarvslakten i september.
     Vi verkar ha prickat rätt dag och kliver in.
     Butiken är ljus och vackert inredd med grånad panel som bryter av mot många av same­hantverkets klara färger.
     Vi köper ett renhorn för några 20-lappar och Lars-Ola berättar en intressant detalj om vårt nyinköpta horn.
     – Här ser du, säger Lars-Ola och pekar på ett horn som ser avbrutet ut.
     – En ren har gnagt på det här hornet. De gnager på sina tappade horn och får på det viset i sig protein och kalcium.

Klistermärkessamlingen bara växer och växer ju längre vi kör.
Klistermärkessamlingen bara växer och växer ju längre vi kör.
Tre varianter av taktält.
Tre varianter av taktält.

Vi hittar med hjälp av vindskyddskartan i Google Maps ett gäng lägerplatser längs Malån, alla ser ut att vara tillgängliga med bil. Vi tråcklar oss fram längs en skogsväg och slår läger intill ån. Vi klockar hur lång tid det tar att resa tältet, strax över minuten!
     Vi kommer också underfund med hur det är tänkt att man ska skjuta ut takstegen utan att klämma sig – så dags nu, efter vi klämt oss åtskilliga gånger under veckan, tänker jag.

Simon och Amandas taktält på bilen

En liten klotgrill som vi tagit med hemifrån använder vi under kvällen för att grilla vår middag, men som vanligt med smågrillar så uteblir den riktiga grillytan.
     Utsikten är som under de ­flesta kvällarna på resan, vacker. Röken från grillen svävar långsamt bort över ån och lägger sig som en strimma några meter över vattnet en bit bort.
     – Schy, schy!
     – Vad? Jag är tyst.
     – Hör du inte? Schy.
     – Nej, vad hör du?
     – Inget, det är just det, knäpptyst.
     Jag tror först jag blivit döv men nej då, vi vaknar i den tysta skogen intill Malån och det är helt vindstilla.
     Amanda sticker ut huvudet utanför tältet och ser att vi har sällskap vid vindskyddet. Två renar står drygt 10 meter bort och idisslar under en tall. De glor tillbaka och börjar sen lunka iväg.
     När jag lyfter upp kameran för att ta en bild inser jag en svaghet med taktältet. Under nätterna är det svårt att ladda sin elektronik, tänk om det gick att få sitt taktält med en inbyggd powerbank som laddas under dagen med solceller på taket. Det hade varit perfekt!
     Inte allt för svårt att fixa själv, bara att sätta sågen och borren i inredningsplasten.

Taggar: Resereportage

Tanken på att bygga sig en egen ”campervan” har nog slagit en hel del av oss. Kruxet är att man måste sätta såg och borr i inredning och väggar. Där någonstans tar det emot hos många av oss.
     Taktält då? Tänk en ”husbil” i ett kompakt och harmlöst format, som att köra runt i vanlig bruksbil men när natten kommer är det bara att svänga åt sidan och krypa till kojs uppe på taket. Det inbjuder verkligen till ett äventyr utanför de ­traditionella ramarna...
     Sagt och gjort. Med ett nytt taktält från Autohome på biltaket gav vi oss iväg och efter en härlig vecka på våra vänners lantställe i hjortrontäta Harrsj

Är du redan tidningsprenumerant? Skapa din digitala inloggning.

Registrera
Digital prenumeration
Läs allt på Husbil & Husvagn med vår Premium-tjänst

Det här är en del av vårt Premium-innehåll. För att läsa vidare behöver du starta en prenumeration eller logga in ifall du redan har ett konto.

Läs mer

TAKTÄLTET

Autohome Maggiolina för MINI Countryman
Dimensioner: 130x210 cm, höjd 33 stängt läge, 94 i uppfällt läge.
Vikt: 58 kg tillverkad i glasfiber.
Färg: Vit eller svart med kontrastfärg blå respektive grön.
Isolering: Enkelduk i vädertålig AIRTEX®, botten och tak är isolerat.
Pris exkl. takräcke: 2 837 € för vitt utförande, 3 084 € för svart utförande.
Utrustning: Bädd för två personer (madrass och två kuddar), lös utskjutsstege med tillhörande fodral, elastiskt nät i innertaket, 4 mindre förvaringsfickor (2 på var sida), batteridriven läslampa.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.