Vinvägen i Sachsen, en okänd pärla

Säger man vindruvor och floder är det inte många som spontant nämner Elbe i den tyska delstaten Sachsen och långt ifrån alla kan ens peka ut var vi befinner oss på kartan. I nord-sydlig riktning är vi i mitten av Tyskland men i gränslandet mot Polen, ett område få förknippar med vinproduktion. Kanske förståeligt då dalen är det enda distriktet för vinproduktion i Sachsen.

Vinvägen i Sachsen som skapades som begrepp 1992 har inte heller den aura som omgärdar Mosel och Rhen, är betydligt kortare och har under perioder inte kunnat producera något som fått dalen att få något namn om sig. Att den dessutom hamnade bakom järnridån efter andra världskriget var inte heller det något som gynnade dess turistindustri men så är det inte längre, numer besöker allt fler denna pärla även om svenskarna är få.

För att hitta ursprunget till det som nu kommit att benämnas Vinvägen i Sachsen (Sächsische Weinstraße på tyska) får man åtminstone gå tillbaka till 1100-talet då den år 1161 för första gången omnämns i text. Vid Meissen, känd för sin porslinstillverkning, på sluttningen till Kapitelberg levde befolkningen under enkla förhållanden, kulturen var svagt utvecklad och det som kommit att bli Mosel och Rhens guldgruva, tullsystemet för de som ville utnyttja floderna för transporterna, hade inte heller samma betydelse i Sachsen.

Källorna berättar att biskop Benno själv började plantera vinrankor och 1161 ska det i Meisadalen ha funnits en välfungerande vingård vilken ägdes av kyrkostiftet Saint Egidien. Det berättas vidare att vinet skulle kunna få den fattiga befolkningen att bli kulturellt utvecklade och kanske även, underförstått, få dem positivt inställda till det kyrkliga livet.

Minnet av Benno lever i allra högsta grad vidare och i det som upplevs som en sammanhängande vinodling syns hans namn överallt blande de fyrtitalet professionella vinodlarna och otaliga som har verksamheten som hobby. På senare år har flera av de entreprenörer som återigen bygger upp verksamheten hedrats med internationella priser för sin yrkesskicklighet.

Efter 1100-talet kom klimatet att bli allt kallare vilket kulminerade på 1600-talet och de ursprungliga 5 000 hektaren vinodlingar, vilket är tio gånger mer än idag, var tvunget att ges upp för att odla grödor som var viktigare för att bekämpa hungern. Det trettioåriga kriget gjorde också sitt till men inte minst även den långa köldperioden "lilla istiden" med åtskilliga missväxtår som ända till mitten av 1800-talet gjorde livet svårt för Europas befolkning. Dessutom kom även de två världskrigen efter det att kölden släppt sitt grepp att sätta käppar i hjulet för utvecklingen av området och inte förrän vid Tysklands återförening 1989 kom verksamheten på allvar igång igen.

I vår tid har klimatet återgått till det området upplevde för ungefär tusen år sedan och mikroklimatet efter Elbe mellan Meissen och Dresden har återigen blivit gynnsamt för vinodling i detta minsta och nordligaste tyska vindistrikt mellan Diesbar-Seusslitz i väst och Pirna i öst.

Kallar vi den relativt okända staden Pirna sydöst om Dresden för vindalens startpunkt ska man passa på att besöka DDR-museumet för att få ett hum om hur livet tedde sig under en tid då åsiktskontroll hörde till vardagen. Det var även en period när vinproduktionen av andra skäl inte var i närheten av den återupplivning den nu genomgår. Där finns även annat att se, den botaniska trädgården kan ge anledning till en avkopplande promenad, likaså slottet Sonnenstein (Solstenen är väl ett härligt namn på ett slott?) och klosterkyrkan St. Heinrich. Vinvägen i Sachsen slutar vid Seusslitz och den drygt fem mil långa sträckan hinner då passera fantastiska orter som Pillnitz, Dresden, Radebeul, Weinböhla och Meissen samt idylliska byar och typiskt tyska vinrestauranger medan man kan beskåda det huvudsakligen manuella arbetet på de branta sluttningarna. Nöjer man sig inte med små byar finns även de statligt ägda slotten Wackerbarth och Proschwitz som man inte bör missa.

Livet under DDR-tiden blev inte enkelt för halvmiljonstaden Dresedens invånare då staden drabbades mycket hårt av bombningar under slutet av andra världskriget. Mellan oktober 1943 och april 1945 bombades staden närmast sönder och samman vilket kommit att prägla området och stadens historia men även invånarnas livsöden. Innan dess stod kultur och kunglighet i centrum med fantastiska byggnader som var fyllda med musik och konst. Men i Tyskland återskapas det gamla i stor skala, så även i Dresden.

Som kuriosa kan nämnas att familjen Lippe fram till 1918 räknades till kungahuset men var även väl kända för sin affärsverksamhet i Sachsen. Efter 1989 års återförening av Tyskland köpte de tillbaka det landområde som tidigare varit i familjens besittning inklusive slottet och stöpte om det till Proschwitz winery som idag är en blomstrande verksamhet. Anläggningen återfinns utanför Meissens sydvästra del och har en underbar utsikt över staden. Proschwitz winery är mest kända för sina vita viner på druvsorterna Pinot Gris, Pinot Blanc, Riesling, Elbing och Traminer.

Till Vinvägen i Sachsen ska man åka i september för ett vindistrikt i skördetid är extra festligt. Då hålls det vinfester i alla små orter och lokalbefolkningen samsas med turisterna i en sällsam blandning där grilldoften ramar in festligheterna. Så är det även vid Rhen och Mosel men i dalen där Elbe flyter finns dessutom en spännande historia att berätta.