CI Elliot E 759

Bäddmadrasserna i båda dubbelsängarna är klassiska skumgummimadrasser men de fungerar relativt bra och framför allt ligger de helt stilla. Alkoven är i vanlig ordning besvärlig att bädda men det följer med stege till båda sovplatserna. Den bakre sängen är ganska högt placerad för att garaget skall få plats under och det finns en dörr så att man kommer åt det inifrån bilen.

Ska alla sex som har sovplats med på resan måste bilen klassas med en tjänstevikt på 3 850 kg för att kunna godkännas med sex bältade platser. Den framåtvända soffan i sittgruppen har två trepunktsbälten och den bakvända har ett eller två midjebälten.

 

Det samlade intrycket från oss som kört bilen är att den är förbluffande rymlig och samtidigt har en praktisk planlösning som gör att man lätt kan bo och röra sig även om man är två vuxna och två-tre barn. Sex personer blir lite knöligt i och med att sittgruppen får dubbeljobba både som säng och matplats. Mycket att flytta på varje morgon och varje kväll. Fyra vuxna fungerade också riktigt bra.

Små detaljer som förgyllde tillvaron gjorde sig påminda efter några dagar och det var saker som klädkrokarna vid sängplatserna eller hyllorna och skåpen i det relativt rymliga toalettutrymmet. Inga problem med funktionen men materialvalet i toaletten kändes väldigt plastigt och simpelt. En gardin som dras runt de vända framstolarnas ryggstöd mörklägger förarutrymmet. Enkelt, billigt, skrammelfritt men lite av en utrymmestjuv. I vart fall för den som värderar luften över instrumentbrädan högt.

Den som reser med barnen lär sig snabbt att det blir fler hungriga munnar att mätta. Otåliga hungriga munnar, och då är det bra med det rejäla kylskåpet på 141 liter med separat frysskåp. Överhuvudtaget känns det som om köket är optimerat för snabba enkla rätter i större volymer. Här finns trelågig spis men inte några större avläggningsytor för kryddburkar och andra av matlagningens finesser.

Den italienska tillverkaren har utrustat bilen med en panna som heter Truma Combi 6EH. Den jobbar med gas eller 230 volt el och distribuerar värmen via luftvärmekanaler i bodelen. Den innehåller även en 12-liters varmvattenberedare. Värmen kom fort men tyvärr lite ojämnt även om vi jobbade med att reglera utsläppen. Alkoven och golvet under bordet tog längst tid att värma upp.

 

CI Elliot 759 är en alkovbil byggd på ett bakhjulsdrivet Ford-chassi. Låter lite som stenåldern och är egentligen än mer stenålder om man tittar på den tekniska grunden. T-Forden byggdes precis på samma sätt i grunden och det betyder motorn fram, klassisk ram under karossen och bakhjulsdrift med stel bakaxel. Volvo Duett hade också en liknande konstruktion.

Den här tekniska lösningen betyder i personbilskretsar sämre väghållning, inga deformationszoner att tala om, sämre fjädringskomfort och lägre underhållskostnader. Något som stämmer även på husbilar men det finns fördelar också. En av dem det bättre fästet på halt underlag tack vare de tvillingmonterade bakhjulen med bakhjulsdrift.

 

Bakom ratten upplever jag den andra stora fördelen med den här bilen. Ford är förarens bil ur många aspekter bortsett från stolarna som tyvärr saknar svankstöd. Instrumentering och förarmiljö är flera år modernare än konkurrenter som Fiat och Renault. Bra stereo och frostvarnare är standard. För mig är det obegripligt att inte konkurrenterna orkat peta dit en frostvarnare. Här finns också förvaringsfack överallt, mugghållare i överflöd, flaskhållare och en utfällbar hylla för allehanda prylar överst på instrumentbrädan.

Utöver det ordinarie handskfacket finns två fack ovanpå instrumentbrädan och de är idealiska att ha exempelvis den klassiska bilkartan i. Jodå, jag vet att det finns GPS men med den vet jag inte mycket om vad som finns längs vägen. Därför vill jag gärna ha en tryckt karta med mig för att söka spännande resmål längs färdvägen. 

Den här bilen är också tystare i förarutrymmet än de Renault- och Fiat-baserade bilar vi kört. Se bullermätningen i faktarutan. Där bak bullrar det dock ganska friskt och ljuddämpningen av de bakre hjulhusen är direkt dålig. Det är ingen njutning att köra den här bilen på grusväg, i snö eller regn.

Strålkastarna är definitivt bättre än konkurrenterna och det är framför allt helljuset som är riktigt bra med en låg, bred och jämn ljusbild. Backspeglarna däremot får inte mer än godkänt. Framför allt dör att de är relativt små och inte tillräckligt konvexa för att man skall se taket utan att hålla på och justera om vid backning. Sämre än Fiat men bättre än Renault.

Motorn är som väntat en optimerad dieselmaskin med relativt liten cylindervolym. Det betyder att den går utmärkt mellan vissa varv men också att den är helt orkeslös innan turbon skickat in sin vitamininjektion. I klartext är det här en bil som det är ganska lätt att få tjuvstopp med innan man lärt sig att vara mjuk med kopplingen. 

I andra änden av fartregistret så är det bara att konstatera att man har mycket att tjäna på att ha ett ägg under gaspedalen, en god cappuccino i mugghållare och en extra lång skiva med lugnande ballader i stereon. Den här bilen ska egentligen inte köras fortare än 90-100 km/tim. Bränsleförbrukningen ökar dramatiskt samtidigt som omkörningar blir ett äventyr eftersom motorn tappar orken efter 95 km/tim. 

Jämn fart i 90 km/tim kan resultera i en förbrukning på 1,05 liter/mil under gynnsamma förhållanden men 120 på motorvägen betydde i vår provkörning 1,5 liter/mil. Det är en skillnad i förbrukning som är lika stor som skillnaden på förbrukning mellan en snål VW Polo Bluemotion och en Volvo XC90 D5.

Föraren sitter väldigt långt fram i Ford-hytten. Så långt fram att vänsterfoten vilar på vänster hjulhus. Skönt eller inte. Det är något som du som eventuell köpare måste testa själv. Alla har vi olika långa ben.

Det här är bilen för den lite större familjen som inte ger sig iväg på stressade långresor samtidigt som det är en utmärkt lösning för de som har specialintresse typ mountain-biking i och med garaget bak.