Frankia F-Line I 840 TD – långsiktigt boende

Den tyska tillverkaren Frankia är historiskt sett specialister på individuella lösningar och den testade bilen är inget undantag. Frankia tillhör franska koncernen Pilote och till 2017 har ägarna stramat upp utbudet en aning. I grundutbudet är modellserierna mindre omfattande och planlösningarna färre, vilket delvis beror på att alla modeller omdesignats på ett fundamentalt sätt både utvändigt och invändigt.

Vi testar en Frankia F-line I 840 TD. F-line betyder att bilen är baserad på Fiat Ducato, i Frankias utbud finns även husbilar baserade på Mercedes Sprinter, och TD betyder att bilen har ett rymligt tvärställt badrum längst bak. Denna planlösning specialbyggdes tidigare för den skandinaviska marknaden men nu ingår den även i det tyska utbudet, kanske har även tyskarna fattat fördelen med låga sängar och ett väl tilltaget badrum?

Exteriört har bilen helt ny design. Fronten ger ett helt nytt intryck och även bakpartiet har setts över. Dekaleringen är uppdaterad med ett modernare snitt. Vi väljer en modell som är silverlackerad, i grundutförande är den vit. Den gör sig onekligen bättre i silver men ögonfägringen är ett tillval som kostar 75 000 kronor.

Vi börjar med en provtur och en granskning av förarplatsen där sikten är bra.

Jag som är ganska kort (170 cm) kan kika under de busshängda backspeglarna och A-stolpen är relativt smal så det är enkelt att parera de döda vinklar som kan besvära vid exempelvis infart i rondeller. Precis som många andra bilar är det svårast att se snett bakåt åt höger, därför är en co-driver bra att ha.

Närsikten, hur nära man kan se något framför bilen är ca 4,5 m för mig. Det är betydligt längre än en halvintegrerad bil.

En längre person har givetvis lite bättre närsikt. Som hjälp vid backning finns en högt placerad backkamera på bakstammen, displayen sitter till vänster om ratten. Det finns två kameravinklar att välja på, uppifrån eller bakåt, den senare är bra under färd så man ser om någon nosar en i häcken.

Fick jag önska något så skulle det vara en kamera som visar vad som händer framför bilen, det skulle vara bra när det är trångt. Det finns en outnyttjad kanal på displayen så det är fullt möjligt att montera en kamera fram för den som vill.

Under displayen finns reglagen för de tvådelade backspeglarna. Endast den större överdelen kan regleras. Den undre vidvinkelspegeln är främst avsedd för den döda vinkeln och kan inte vridas, en vanlig lösning som även i denna bil känns lite konstig.

På både förar- och passagerarplatsen finns steglöst reglerade solskydd som inte rullar upp med en smäll. Ett likadant solskydd sitter monterat till vänster om förarplatsen.

Testbilen är rikligt extrautrustad med bland annat med klimatanläggning i förarhytten. Det finns även en dubbel-DIN stereo med gps. Exakt hur den funkar kräver nog en egen artikel, men jag lyckas ganska enkelt få fram basgrejer som radio och navigering. Ljudet är riktigt bra och levereras av fyra högtalare, två på instrumentbrädan och två på undersidan av överskåpen bakom hytten.

Mellan framrutan och instrumentpanelen finns det nio värmeutblås som förmodligen håller rutorna imfria, under testperioden fick vi inte chans att testa det.

Det är en ren njutning att ratta denna bil. Färden är helt skrammelfritt och då menar jag verkligen det. Inte ett ljud eller gnissel. Den har bara rullat 12 mil så det är ju så här det ska vara, men som det tyvärr inte alltid är.

Treaxlad som den är och med långt axelavstånd ligger bilen tryggt på vägen och är väldigt kursstabil. Eftersom bilen är byggd på ett lågt chassi från AL-KO är den även ”ovinglig”. I motorvägsfart är den väldigt lätt att ha att göra med.

När det kommer till fin-manövrering är den givetvis lite bökigare i jämförelse med en mindre bil med kortare axelavstånd. Men det är en vanesak.

Jag brukar tänka på alla lastbilar som relativt obehindrat tar sig fram på till synes omöjliga ställen. Det beror på att förarna är skickliga och känner sina fordon helt enkelt.

Motorn har 177 dieseldrivna hästkrafter och växlingen sker automatiskt av Fiats robotväxlade låda. Den kräver lite tillvänjning och kan inte beskyllas för  att utföra växlingarna vare sig rappt eller sammetslent. Nu är det naturligtvis ingen sportbil det handlar om, men är det inte dags för Fiat att uppdatera deras robotlåda snart?

Jag kliver ur via förardörren och det är en liten bit ner till marken här. Vid bodelsentrén finns dock ett utfällbart trappsteg och två steg innanför dörren. En ledstång finns och även klädkrokar och småfack för handskar och mössor.

Ovanför dörren finns flera manöverpaneler och även reglagen till den elstyrda främre sängen och framrutans mörkläggningsgardin, det senare är väldigt praktiskt för det är svårt att nå fram till framrutan på ett enkelt sätt.

Golvet i bilen är helt plant med undantag för den sista delen mellan hyttstolarna och torpedväggen, den tröskeln får man se upp med på väg till förarplatsen inifrån bilen.

På golvet finns en tredelad figursydd matta. Mattor i bilar med djupa undergolv, som den här bilen har, kan vara lite krångliga att ha att göra med då det finns många luckor i golvet.

Vid entrén finns ett skoförvaringsutrymme i golvet som nås via en lucka inifrån. Här är mattan slitsad så den behövs inte tas bort. Ännu en lucka finns till vilken det går att komma åt färsk- och gråvattentankarna, men det behöver man ju inte så ofta och när det väl behövs får man helt enkelt ta bort mattan.

Dubbelgolvet är uppvärmt så det behövs ingen golvvärme utan ”innergolvet” håller ungefär samma värme som resten av bilen, något som våra fyrfota vänner uppskattar, de kan nämligen lida av heta golv.

Sittgruppen är rymlig och det är enkelt att ta bort dynorna för att stuva in last under sofforna. Sofforna är mycket bekväma och testbilen är utrustad med lyxig svart skinnklädsel.

Mellan köket och sittgruppen kan en tv dras snett nedåt så att den hamnar ovanför ena soffan, nackdelen är givetvis att de som sitter i den soffan inte kan se skärmen. Bäst ses den från de vridbara hyttstolarna. Två överskåp finns att tillgå för tallrikar och glas och i taket finns en stor taklucka som skänker ljus.

Till 2017 har Frankia lagt mycket tid på att utveckla sina olika kök. Resultatet är något av ett mirakel av mångsidighet. Dessutom är det snyggt gjort.

Till vänster på köksbänken finns två synliga lågor och bredvid finns en elplatta i ett nedsänkt fack med täcksiva, en bra lösning. Ett extra plus är att det finns en liten avloppsbrunn i facket vilket gör det enklare att hålla rent och fräscht.

Det finns även en infälld sophink och urfräsningen är fuktsäkrad vilket naturligtvis är bra. Diskhon är i minsta laget men till dess fördel talar två täckskivor varav den ena är mindre. Den större kan placeras i en utdragbar del precis under bänkskivan. Diskhon är i vägen för en vanlig låda så normalt sätt brukar detta utrymme inte kunna användas.

Underskåpen är två till antalet och det finns tre lådor i varje. De översta är grunda och de andra lagom djupa, skönt att slippa jättelådor som är svåra att stuva. Köksfläkt saknas men i taket finns en kraftig fläkt som funkar år båda hållen.

För småprylar finns en kryddhylla av metall och två utrymmen i väggen, de senare kan vara luriga att göra rent.

Överskåpen har högblanka vita luckor och fasta hyllplan. På motsatt sida, vid entrén finns ett stort kylskåp med separat frys, gasoldriven ugn/grill och ett högt apotekarskåp.

Efter köket följer sovrum och badrum, det går att dra för två skjutdörrar för att göra bakre delen privat. Innan sängarna tar vid finns det garderober på var sida i bilen.

De är bra upplysta och bägge är 50 cm breda och ungefär 60 cm djupa. Inredningen kan varieras mellan hyllplan och klädstänger.

Båda sängarna är 200 cm långa och 75 cm breda vilket är generöst. Sängarna är riktigt sköna och gedigna och det går att resa respektive huvudände.

En hel natt hann jag inte sova i sängen men väl en skön middagslur.

Sängarna kan resas och under är det tydligt att det är kunniga snickare som stått för bygget med riktigt virke som fogats noggrant.

Det finns gott om plats här under och utrymmena nås även utifrån. Under vänster säng hittar vi bilens största enskilda utrymme som är 90 cm djupt som och lika långt som sängen. Luckorna till utrymmet är dock ganska små så exempelvis matbord kan vara svåra att få in.

Förvaringsfickor finns vid båda sängarna och usb-kontakt finns vid vänstra sängen. På andra sidan finns ett 12V-uttag som är tänkt till en tv, då det finns tv-arm och framdragen antennkabel.

Badrummet är väl tilltaget och snyggt och elegant. Här hittar vi dock några undantag från den genomtänkta känslan som präglar resten av bilen.

Jag tänker på handfatet som är en sån där skål som är svårt att hålla ren. Ovanför finns tre grunda överskåp vars luckor är täckta med speglar. Problemet med dem är att det inte finns knoppar så det är lätt hänt att man tar tag i spegelns underkant för att öppna luckan, vilken naturligtvis blir kladdig efter ett tag.

Rent spontant känns det som att de textilier som klär hela taket och merparten av väggarna i bilen kunde skippats i badrummet, det är ju ändå ett våtutrymme det handlar om där det kan stänka en hel del.

Duschen har måtten 63x72x190 cm och dörrarna är av riktigt glas och duschblandaren av metall.
 

Det brukar finnas många utvändiga luckor på en Frankia och denna bil är inget undantag. Gasolfacket är tröskelfritt vilket gör det enkelt att byta gasolflaskor. I den svenska standardutrustningen ingår Truma Duo Contol vilket gör det enkelt att byta från den ena till den andra flaskan.

Bakom en lucka bredvid dörren finns en extra toakassett, en typisk Frankiagrej. En annan praktisk detalj är ett serviceutrymme där bland annat vatten kan tömmas och el kopplas in på ett stöldsäkert sätt. Skidfacket längst bak har luckor som är 66 cm breda vilket är i smalaste laget för bord såvida de inte har vikbar skiva.

Dubbelgolvet är 34 cm djupt, lika djupt som tyska ölbackar för övrigt.

Det är svårt att inte bli lite kär i den här bilen. Kvalitetskänslan är grundmurad och bilen är på det stora hela väldigt genomtänk. Bilen är långt ifrån billig, men ha i åtanke att det i snitt rullar ut två bilar om dagen i fabriken där 130 personer jobbar. Testbilen är dessutom extrautrustad för 335 000 kronor, och det drar givetvis upp vikten en hel del. Men det finns lastvikt så det räcker och blir över ändå.

Stilen i testbilen är ganska lågmält mondän. Det svarta lädret ger en aningen tung känsla. Nu finns det naturligtvis alternativa klädslar i olika färger att välja på.

Planlösningen med toaletten bak gör att egenskaper som annars är typiska för Frankia inte får plats. Jag tänker i första hand på stort garage med lucka på bakstammen och andra förvaringslösningar.

Det man däremot får med denna, i Sverige så populära planlösning, är en fantastisk innemiljö med tydlig ”hemmakänsla”, och ett stort badrum så klart. Det finns gott om stuvutrymmen ändå, men fullstora cyklar får inte plats innanför bilens skyddande skal, det är kompromissen man får ta. En kompetent och genomtänkt bil som väcker ha-begär får bli slutbetyget.