
Jag tycker om att köra och sitter hellre vid ratten än bredvid. Det blir mer aktivt på något sätt och milen går snabbare. Speciellt på mindre, härligt slingrande landsvägar där själva körningen blir ett nöje i sig. En känsla av frihet och möjligheten att styra dit man själv vill.
Men tekniken går framåt och självkörande bilar finns redan. Kanske kommer det även självkörande husbilar så småningom. Det är inget jag ser fram mot precis. Tvärtom skulle det beröva mig en av husbilslivets grundbultar. Friheten att utforska, improvisera och i stunden styra dit man själv vill. Jag är säker på att många håller med, liksom att vissa tycker tvärt om.
I väntan på de självkörande husbilarna får alla efter bästa förmåga köra själva. En förmåga som dock kan variera och är en del av den så kallade mänskliga faktorn som teknikerna vill eliminera.
Körstilarna är många och intressanta att studera. Vilken träffar du oftast på i trafiken?

1. Den stressade
Kör om till varje pris under parollen, ”här kommer jag”. Förlitar sig på snabba accelerationer i varje läge och anser att det mesta går att lösa med en resolut kick-down. Går aldrig ur vid färjeöverfarter utan sitter kvar beredd och gasar. Tränger sig gärna före vid incheckningen till campingen men föredrar egentligen ställplats där man kan sova bakom ratten.
Sätt att hälsa på andra: En knappt märkbar nervryckning i vänster ögonbryn.

2. Den försiktige
Kör aldrig för fort men ofta för sakta. Är av naturliga skäl ytterst vaksam för köbildning och kör långa sträckor i vägrenen för att släppa förbi trafik som bilar, hästkärror och rullskidåkare. Tar rast var femte mil för att torka av backspeglarna och förordar tolv timmars sömn mellan varje körpass. Väntar tills kön vid incheckningen till campingen försvunnit.
Sätt att hälsa på andra: Det får passageraren göra. Risken finns att tappa kontroll över fordonet.

3. Den bortkomne
Hackig körstil. Gasar och bromsar om vartannat och stannar till i varje gathörn. Tittar i sin vägatlas med ena ögat medan han kör och får aldrig någon ordning på gps:en. Missar ofta avfarter och får köra tillbaka, enbart för att konstatera att det var fel avfart. Går aldrig ur och frågar efter vägen ”man vill ju inte verka bortkommen!”. Kör in till campingen via utfarten.
Sätt att hälsa på andra: ”…eh, tänkte inte på det…”

4. Den semesterslöe
Jäser lätt tillbakalutad med ratten mellan högra handens tumme och pekfinger, iförd solkig t-shirt och Foppatofflor. Spelar svensktoppslåtar på hög volym och har en lätt fladdrande gum- mibåt på taket som aldrig tas ner. Kör raka vägen till nästa camping och stannar inte för något annat än att köpa glass. Somnar vanligen i incheckningskön till campingen.
Sätt att hälsa på andra: Standard, halvslapp tjabbasläng med högerkardan, såvitt den inte håller i en glass.

5. Den pompöse knösen
Blickar ner bakom mörka märkesglasögon från sin upphöjda position i en extreme RV. Kör värdigt, men aldrig åt sidan. Ett motorvägsfenomen som någon gång förirrar sig in på småvägar där andra får maka på sig. Stannar bara till på omskrivna och prisbelönade rastplatser med underskön utsikt och stor vändplan. Köper aldrig glass och har egen fil till incheckningen.
Sätt att hälsa på andra: Hälsar enbart på andra pompösa knösar.
Krönikan är något förkortad. Vill du läsa den i helhet får du gå in i vårt arkiv och leta reda på Husbil & Husvagn nr 10 2016, där den publicerades första gången.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.