Vid en halvering av vägbelysningsstyrka sänker bilister hastigheten med 1-2 kilometer/timme på 50-väg i tätort. Konsekvensen av en olycka minskar, men samtidigt ökar risken för en påkörning av en oskyddad trafikant då synbarheten minskar.

VTI har studerat sambandet mellan spontant vald hastighet och belysningsnivå i reell trafik. Hastigheten för personbilar som inte var störda av annan trafik mättes på tio provsträckor i och nära Linköping. Provsträckorna hade valts så att de representerade en stor variation i belysningsstyrka.

En central frågeställning var om en låg belysningsnivå innebar så mycket lägre hastigheter att den kompenserade för sämre synbarhet av objekt i vägmiljön. Detta skulle i så fall innebära att synbarhetsavståndet uttryckt i tid skulle vara längre. Om så är fallet skulle den reducerade belysningen spara energi och miljö utan att ge avkall på trafiksäkerheten.

Resultaten visar att det finns en tendens till att en halvering av belysningsstyrkan sänker hastigheten, men endast med cirka 3 procent. Andra studier har visat att synbarhetsavståndet till en fotgängare under denna förutsättning reduceras från 118 meter till 95 meter (eller med 23 procent). Detta avstånd är dock betydligt längre än stoppsträckan vid 50 km/h, varför försämringen i synbarhetsavstånd i och för sig inte kan anses vara kritiskt.

Synbarhetsavståndet anger det längsta avståndet på vilket ett objekt, t.ex. en fotgängare som förväntas finnas vid övergångsstället, kan ses på. En central fråga är på vilket avstånd ett objekt, som föraren inte har någon förväntan ska finnas på eller nära gatan, upptäcks? Detta avstånd är med största sannolikhet kortare än det ovan angivna avståndet, men är det så kort att risken för påkörning av objektet ökar?