Restips: Saue Herrgård

Saue herrgård är en av de mest besöksvärda och vackraste som finns i Baltikum och är ett fint exempel på Estlands tidiga klassicistiska arkitektur. Förutom det har herrgården en spännande historia som knyter samman den Svenska historien med Baltikums. Här härskade på 1700-talet Friedrich Herman von Fersen som inte minst satte sin prägel på herrgården genom att namnge den till Friedrichshof 1786, tolv år efter det han övertog egendomen. 1792 hade han färdigställt den nuvarande huvudbyggnaden, likaså visthuset och vagnskjulet framför huvudbyggnaden och som sig bör anlades en vacker park.

Släkten von Fersen är en betydelsefull släkt med många grenar och ett ursprung i Tyskland på 1100-talet. En familjegren flyttade till Estland i början på 1500-talet och på 1600-talet kom ättlingar till den Estländska grenen till Sverige där släkten senare fick ära och berömmelse samt friherrestatus.

Salarna i herrgårdens huvudbyggnad skiftar enligt tidsandan i stil och det är olika stämning från rum till rum med avvikande färgsättningar och stuckaturstil. Nu är inte allt i herrgården från 1700-talets överdådiga period, en del är från början av 1800-talet men inne i herrgården är dörrarna, panelerna och trappräckena i huvudtrappan i rokokostil, en stil som hade sin glansperiod i mitten av 1700-talet.

Den storslagna herrgårdsparken skulle enligt planerna bli ett som en mindre version av parken i Versailles. Parken, som anlades i en engelsk naturenlig stil, skulle ha växlande naturbilder där allt ser naturligt ut men är anlagd med minitiös precision. Gräsplaner, grupper av träd och buskar, paviljonger och skulpturer är utstuderat placerade.  Herkules, som hämtade helvetets vakthund Kerberos från underjorden, den underbart vackra skulpturen av Leda och svanen, allt är placerat längs mittaxeln och knyter ihop parken.

Men även om det är von Fersen som satt sin prägel på herrgården får vi gå tillbaka till 1500-talet för att hitta den första kända ägaren, Remmert von Scharenberg. Efter en lång rad av ägare nåddes så tiden för Sovjets ockupation då byggnader av den här karaktären fick helt andra användningsområden och en minst sagt brokig period inleddes. Saue blev använt som ålderdomshem, sjukhus, maskindepå, jordbrukskontor, daghem, stadsförvaltning för att slutligen bli fabrikslokaler. När Estland återigen blev självständigt återlämnades herrgården 1995 till den senaste ägarens släkt och en ny storhetsperiod kunde inledas. Två tredjedelar av det tusental herrgårdar som byggts i Baltikum har gått ett betydligt bistrare öde tillmötes och lagts i ruiner.

Saue är ett givet besöksmål och klart intressant att besöka för alla som har tagit sig till Tallinn!