Visst är lupinerna vid vägkanterna vackra men egentligen hör de inte hemma där.
En invasiv art är en främmande djur- eller växtart som har introducerats i en miljö där den inte finns naturligt. I den nya miljön riskerar den att spridas snabbt, exempelvis för att den inte har några naturliga fiender. Exempel i Sverige inom växtriket är lupin och jätteloka men även djurarter som mårdhund.
– En invasiv art kan orsaka stora problem för den biologiska mångfalden, men även för näringsliv som fiske, skogs- och jordbruk och kan leda till stora kostnader för samhället, säger Georg Tschan, forskare på VTI.
I Sverige fanns inför undersökningen ett stort antal delvis mycket problematiska arter som utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Av 2000 främmande arter i Sverige anses cirka 20 procent vara invasiva, vilket är många jämfört med andra EU-länder. Vissa av dessa är en fara för hälsan, exempelvis jättelokan, och kan orsaka kostnader för många miljoner kronor per år. Ett annan invasiv växt är lupinen.
Många vägkanter i Sverige hyser stor biologisk mångfald och fyller en viktig funktion. Etablering av främmande arter sker oftast först vid vägar, men inför undersökningen konstaterades brister i kunskapen om hur mycket trafiken bidrar till spridning och etablering av arterna. Man visste dock att infrastrukturen och trafiken är spridningsbärare och att flera faktorer talade för att problemet kan öka.
– Det är viktigt att noggrant identifiera hur arterna sprids: om det är med bilar, genom underhåll eller via något vi inte vet om än. Dessutom behöver vi utreda vilka faktorer som tillåter att en invasiv art kan etablera sig på ett ställe, sade Georg Tschan 2015 inför starten av arbetet 2015.
Regeringen presenterade i februari 2018 nya lagförslag om invasiva främmande arter. Målet är att sätta igång ett kraftfullt arbete mot invasiva arter i Sverige. Förslagen ska också se till att Sverige lever upp till de skyldigheter som finns enligt en EU-förordning som trädde i kraft 2015.
Transportinfrastrukturen är en av de viktigaste spridningsvägarna för invasiva växtarter. På uppdrag av Trafikverket har VTI granskat den internationella litteraturen inom ämnet, identifierat forskningsbehov och rekommenderat strategier för framgångsrika motåtgärder.
– Spridning i transportrelaterade miljöer sker mest genom underhållsarbeten, förflyttning av massor och motorfordon, men i vilken utsträckning och hur detta kan åtgärdas behöver utredas vidare, säger Georg Tschan.
Det behövs nya, mer systematiska studier i Skandinavien som undersöker hur trafiken, samt drift och underhåll av transportinfrastrukturen bidrar lokalt till spridning. I rapporten presenteras och diskuteras tre arter i detalj: jätteloka, blomsterlupin och malörtsambrosia.
I rapporten listas rekommenderade punkter för ett effektivt åtgärdsarbete, exempelvis:
- Det behövs en regelbunden övervakningsverksamhet som listar problematiska och potentiellt invasiva arter.
- Alla fynd av främmande och invasiva arter bör registreras i en lättillgänglig och användarvänlig databas, vilken koordineras med liknande databaser i grannländerna.
- Större populationer av främmande och invasiva arter måste karteras. Populationerna ska följas upp för att kunna spåra förändringar.
- Grundläggande kunskaper om invasiva och svartlistade arter måste förmedlas till allmänheten. Det är också ett utmärkt tillfälle att värna om naturen kring oss.
- Biologiska invasioner gynnas särskilt av de ökande trafik- och transportvolymerna. För att ta itu med invasioner måste man också ta itu med trafiken.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.