"Vi reser till Newfoundland och Labrador"

Vi tog färjan till Newfoundland den 1:a mars efter nästan ett dygns lång försening på grund av isiga förhållanden i sundet. Färjan lade ut kl 23.45 och var framme i Port aux Basques, Newfoundland kl 06 på morgonen. Vi sov ganska dåligt under natten så ett bra ställe att vila på blev prio ett.
Första intrycket av Newfoundland var att det var väldigt blåsigt, men även väldigt fint. Bergen tornade upp sig i bakgrunden direkt efter att man kommit ut ur hamnområdet.
Vi körde norrut i ca 90 min på den största transportleden på hela ön, den är dock inte större än en landsväg i svenska mått mätt. Landskapen var enorma medan vi passerade bergstoppar, floder och vikar. Vi vek av från den stora vägen och letade oss ner mot havet för att hitta ett fint ställe att spendera natten på och hittade ett precis vid stranden.

Dagarna som följde fortsatte vi norrut via Deer Lake, det sista större samhället innan Gros Morne National Park. Parken är ett världsarv och stoltserar med unik geologi, skogsbeklädda berg, dalar, fjordar och fjäll, högsta punkten är drygt 800 möh. Att köra igenom parken vintertid var helt magiskt vackert, vi var allt som oftast helt ensamma och kunde njuta av naturen i lugn och ro, alltid med snöklädda berg i bakgrunden. Vi spenderade fem dagar i parken totalt sett, vi blev även uppehållna av en snöstorm under tiden och fick söka skydd i närmaste samhälle, Cow Head.
Därifrån fortsatte vi norrut längs den nordvästra kusten i jakten efter de vikingalämningar från Leif Eriksson som upptäcktes i L’anse aux Meadows på 1960-talet. Faktum är att sträckan mellan Deer Lake och L’anse aux Meadows heter ”The Viking Trail”, en sträcka på 435 km. Skulle man någonsin befinna sig i området borde denna rutt definitivt finnas med på din att-göra-lista! Vyerna är slående och människorna är hur trevliga och hjälpsamma som helst.

Diskussionerna som gick emellan oss under tiden i Gros Morne var om det fanns en möjlighet att köra igenom hela Labrador ner till Quebec istället för att behöva åka tillbaka hela vägen ner igenom Nova Scotia igen.
När vi nämnde denna idén i Nova Scotia skrattade dem åt oss och sa att det var omöjligt. Det fanns inte ens en väg som gick tvärs över provinsen sa dem och om det fanns en skulle det hur som helst vara omöjligt.
Nu visade det sig att det inte alls är omöjligt att köra igenom Labrador. En väg som förbinder östra Labrador och inlandet har färdiggjorts någorlunda nyligen. Detta skulle hur som helst innebära att vi måste köra upp emot 600 km på grusväg och totalt ca 1800 km igenom en av de sista stora vildmarksområden som fortfarande finns kvar i världen tills vi kommer tillbaka till civilisationen igen. 

Lite roliga fakta om Labrador: 

• till ytan något mindre än Norge, men har endast ca 27 000 invånare. 
• majoriteten av invånarna är inuiter eller av annan ursprungsbefolkning. 
• Största samhället är Labrador City som är belägen 1125 km väster om färjeläget.

En färja går från St Barbe till Blanc-Sablon, Quebec, som ligger 6 km från gränsen till Labrador. Därifrån kan vi köra hela vägen tid Labrador City och ner söderut mot Quebec. Isbrytaren som behövs är dock för tillfället på annan ort och återkommer om några dagar. Om allt klaffar har vi härmed ett jätteäventyr på ca 1800 km framför oss! Hoppas ni följer med oss!