En liten gångväg väckte vår nyfikenhet.
Ryska gränsen fick oss att stanna vid rastplatsen sent på kvällen.
En sagolik portal fick pulsen att höjas en aning.
Helt oförberedda hoppade vi högt när vi först kom in i Veijos cementbyggda sagovärld.
Runtom i skogen pågår en febril aktivitet där hundratals yogautövare frusit i rörelsen med sina cementerade kroppar.
En del har möjligen tagit yogan lite väl långt.
När det växer mossa på kroppen är det dags att byta ställning.
Jag vill inte va me på bild!
Förutom skulpturerna så är trädgården i sig sevärd.
Men det är svårt att ignorera de konstiga figurerna.
Det är nästan så att man hör skrattet.
Är det möjligen konstnären själv som sitter där med cementspaden?
Det är med ett leende som vi senare lämnar rastplatsen och fortsätter in i den finska natten.
I senaste laget hittade vi denna plats att sova på.
