Bild
Nästa artikel

All vår längtan bliver svår …

BLOGG
I går satte vi oss i husbilen för första gången sedan de stränga utegångsreglerna i Frankrike infördes den 17 mars.
Tjugo minuters köande utanför stormarknaden var välkommet i vårsolen.
Tjugo minuters köande utanför stormarknaden var välkommet i vårsolen.

Det är den enda bil vi har och nu behövde vi fylla på vårt förråd av vattendunkar.
Döm om vår förvåning när hela storbutiken Auchan var öppen. Vi har hela tiden trott att enbart livsmedelsdelen skulle vara tillgänglig, men det visade sig att vi kunde köpa ett nytt koppel till Cheeta istället för det vi glömde på stranden sista dagen vi hade tillträde dit.

Det saknas inte läckerheter i de franska stormarknaderna och det tillåts inte bli någon trängsel framför diskarna.
Det saknas inte läckerheter i de franska stormarknaderna och det tillåts inte bli någon trängsel framför diskarna.

Vi kunde också komplettera vårt bestånd av skruv så att vi kan fortsätta göra iordning vår lägenhet när vi ändå inte har något annat för oss.
Men framförallt gick jag loss på husgerådsavdelningen. Vi har bara fått hit ett av två planerade flyttlass och har successivt flyttat in större delen av köksutrustningen från husbilen.
Men nu fick jag syn på en stekgryta till halva priset på Auchan. Klippte till direkt, för oj vad jag har saknat en sån! Sju liter rymmer den

Stekgryta för femton? Nej, ett kramdjur!
Stekgryta för femton? Nej, ett kramdjur!

Eh, ja sju liter. Det bör betyda att jag kan göra mat till åtminstone femton gäster i den.
Man behöver knappast ha doktorerat i psykologi för att förstå det impulsköpet.
När de nya utegångsreglerna slog ner över oss för tio dagar sedan trodde jag att jag var väl rustad för det. Vi är redan ute och åker husbil i långa perioder och träffar då våra vänner mest per mejl, på sociala medier och via telefonsamtal. Pratar förstås bort en stund under markisen med tillfälliga bekantskaper emellanåt, men när vi har bråttom fram på vägarna blir det glest med den typen av mänsklig kontakt också.
Så hur stor skulle skillnaden bli egentligen?
Gigantisk, om ni frågar mig. För är det någon gång vi verkligen behöver kunna samla våra vänner runt oss så är det i kris.

”Hej mormor!” Kontakten mellan generationerna sker numera på distans i Frankrike.
”Hej mormor!” Kontakten mellan generationerna sker numera på distans i Frankrike.

Hur många gånger har vi inte hört om hur enande det är att ha en yttre fiende? Nu är fienden beskaffad så att vi inte kan enas, hur gärna vi än vill. Det är själva avståndet mellan oss som ska ge oss läkningen och ta oss genom krisen.
På sociala medier böljar samtalen och attityderna. Med sorg i hjärtat och så mycket självrannsakan som möjligt upptäcker jag vilka av mina vänner eller mer avlägsna bekanta som omedelbart blir självutnämnda poliser och vräker ur sig fördömanden över den som, i stort sett, inte sätter sig i mitten av sin bostad och enbart andas inåt tills faran är över.
Min reptilhjärna vill blocka dem, men jag pratar förstånd med mig själv och påminner mig om hur jag själv beter mig när jag ser en orm, om så bara en snok. Vi kan inte begära att alla ska vara rationella när rädslan är så stark som nu.
När jag sitter på min inglasade balkong och skriver detta fångas min blick av en mamma, pappa och en pojke i tioårsåldern som står nere på gatan. Mamman står och pratar i en mobil och hela familjen tittar upp mot fönstren ovanför våra, där jag vet att en gammal dam bor. Efter en stund vinkar de upp och kastar slängkyssar innan de sakta vandrar iväg med pojken i mitten.
Jag går ut till köket och river loss omslagsplasten på min nya stekgryta och ställer mig att handdiska den. Prövar de löstagbara handtagen ett par gånger. Gullar med den som med ett kramdjur.
Längtar.

Margareta Jonilson, text och foto

MARGARETA JONILSON är journalist sedan fler år än hon vill avslöja. Tillsammans med partnern Bobo Jonilson, som gärna fotograferar, har hon åkt husbil sedan 2006 och har fram till nu betat av cirka 25.000 mil i nitton länder. De utgår från Sydfrankrike där de numera är bosatta.
MARGARETA JONILSON är journalist sedan fler år än hon vill avslöja. Tillsammans med partnern Bobo Jonilson, som gärna fotograferar, har hon åkt husbil sedan 2006 och har fram till nu betat av cirka 25.000 mil i nitton länder. De utgår från Sydfrankrike där de numera är bosatta.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.