Bild
Nästa artikel

Att finna smultronställen

BLOGG
Hur gör man för att hitta egna pärlor i dessa tider. Våra bloggare har ett klassiskt knep som håller än.
Att finna smultronställen

Ibland häpnar vi när vi smyger in på något härligt fricampingställe rakt ut i spenaten i de svenska hemmatrakterna och upptäcker att vi är sist in i den hemliga skogsgläntan. Och det är ju aldrig några lokala förmågor som sitter under sina markiser och myser, utan gärna naturälskande tyskar och holländare.
”Men hur i hela friden …”, tänker vi och undrar hur facebookgrupperna bär sig åt för att orka täcka in hela stora Sverige med djungeltrumman.
Men så funderar vi ett varv till och inser att vi själva inte ens behöver sociala medier för att hitta pärlor. Det är ju bara att titta på kartan, gärna en klassisk papperskarta som ger bra överblick, och kolla in var det finns grönt och blått. Möjligen i utkanten av gult om vi behöver proviantera.
Det var så vi tänkte när vi en vinter för längesen var på väg till Spanien och behövde göra ett sista nattstopp medan vi fortfarande befann oss i Frankrike. Strax norr om Perpignan såg vi en sån där landtunga som är så smal på kartan att man får för sig att husbilen knappt ska få plats på den. Medelhavet på utsidan och en saltvattendamm på insidan.
”Bergis att det står fullt med husbilar där på sommarn”, sa jag som var kartläsare. ”Men nu är det vinter och säkert gott om plats.”
Vi svängde in till Leucate Village, som orten heter. Hittade ingen ställplats, men ett rymligt torg tomt på bilar. Parkerade och hann precis in på den enda vinteröppna restaurangen och fick lite i magen innan vi välte oss omkull i husbilen, trötta efter en lång dagsetapp.
Klockan åtta nästa morgon vaknade vi av ett hårt bankande på dörren.
”Satan också, hur orkar de?!”, muttrade jag och kravlade yrvaket upp för att säga några väl valda ord till ordningsmakten utanför dörren.
Och där stod ett par ursöta tomtar och påpekade att damerna nog skulle behöva vakna till och flytta på sig nu, för … Och så en nick ut över torget.

Att finna smultronställen

Åh. Hoppsan då. Vi var helt omringade av byns julmarknad. Snön låg vit på kullerstenarna, marknadsstånd täckta av presenningar stod i en prydlig cirkel runt oss, röda lampor blinkade och girlander ringlade sig över hela härligheten.
Det var full aktivitet på knallarna, de packade upp halmdjur och praliner och ostar och patéer och det pratades och skrattades och dracks redan ett och annat glas ”vin chaud”, alltmedan cirkeln av stånd blev tätare och tätare.
Men det fanns ett litet hål kvar innan den skulle slutas helt. Om vi bara vore så vänliga och …
Dessa gulliga människor hade låtit oss sova så länge det gick innan de väckte oss och lotsade ut oss innan vi blev stående som byns mest centrala julattraktion.
Behöver vi säga att Leucate sedan dess är ett ställe vi ofta återvänder till – men numera står vi på den utmärkta ställplatsen på gångavstånd från torget.

MARGARETA JONILSON är journalist sedan fler år än hon vill avslöja. Tillsammans med partnern Bobo Jonilson, som gärna fotograferar, har hon åkt husbil sedan 2006 och har fram till nu betat av cirka 25.000 mil i nitton länder. De utgår från Sydfrankrike där de numera är bosatta.
MARGARETA JONILSON är journalist sedan fler år än hon vill avslöja. Tillsammans med partnern Bobo Jonilson, som gärna fotograferar, har hon åkt husbil sedan 2006 och har fram till nu betat av cirka 25.000 mil i nitton länder. De utgår från Sydfrankrike där de numera är bosatta.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.