Bild
Nästa artikel

Europa börjar öppnas igen

BLOGG
Skulle resan genom Europa kännas helknasig eller börjar förhållandena bli lite mer vanliga nu? Husbilskartan över Europa ritas om för var och varannan presskonferens som hålls i de olika länderna, så vi var nyfikna på hur vår resa skulle bli.
Tomma gator och torg en sorglig syn i Ribeauvillé.
Tomma gator och torg en sorglig syn i Ribeauvillé.

Den 24 maj var det vår tur att ge oss av på vår resa från södra Frankrike till Sverige i en tid då de flesta husbilsåkare hade hunnit hem för längesen.
Vi hade redan smakat en aning på friheten i vårt närområde i Frankrike när vi åkte iväg. Men det är stor skillnad på en tillåten radie av tio mil och en tur på 235 mil.

Full kommers på torget i Hannoversch Münden
Full kommers på torget i Hannoversch Münden

Hur öppet skulle det vara utmed vägen? Skulle vår svenska registreringsskylt orsaka extra besvär? Vi utrustade oss med munskydd och handsprit och gav oss av.

Gränshandeln är kraftigt reducerad och de flesta spritbutiker håller stängt fortfarande under pingsten. Hur länge till framgår inte.
Gränshandeln är kraftigt reducerad och de flesta spritbutiker håller stängt fortfarande under pingsten. Hur länge till framgår inte.

Att puttra genom söta byar kändes inte aktuellt, så vi drog rakt ut på betalvägen. Där vi var rätt ensamma. Visst hade vi sällskap av tradarna, men jämfört med i vanliga fall var de få.
Och vi passerade Lyon, Frankrikes näst största stad och dess mest industriella, utan att se eller höra ett enda flygplan. När vi gjorde nattuppehåll i vinstaden Tain l’Hermitage kunde vi enkelt hitta en parkeringsplats att fricampa på, något som är otänkbart i vanliga fall. Den fina campingplatsen intill floden Rhône skulle eventuellt få öppna först en vecka senare.

Wow, caféerna i Tyskland har öppnat!
Wow, caféerna i Tyskland har öppnat!

Om vi tyckte att Tain var en sorglig upplevelse i det här tillståndet var det ingenting mot vilka känslor som väcktes när vi återsåg en av våra verkliga favoritbyar i Frankrike, nämligen Ribeauvillé i Alsace.
Den annars så charmiga korsvirkesbyn som sjuder av liv och turister som vill komma och njuta det berömda alsassiska vinet låg helt tyst och öde. Vinhusen var stängda, butikerna hade hunnit slå igen för kvällen och inga restauranger hade ju fått öppna än

En ifylld lapp underlättar spårning om den skulle behövas.
En ifylld lapp underlättar spårning om den skulle behövas.

Inte ens några hundrastande invånare kunde vi skåda. Att campingen skulle var stängd visste vi, men vi hade väl ändå trott att vi skulle kunna tömma och fylla våra system någonstans, men nej. Servicestationen strax ovanför byn var plomberad

Vi nattparkerade utanför ett nybyggt daghem intill Ribeauvillés vinkooperativ eftersom dagiset ändå var stängt. Kooperativet höll öppet ett par timmar nästa dag och vinprovning var fortfarande möjlig. Vi är trots allt i Frankrike.
”Men ni får inte spotta”, förmanade kvinnan vid disken, som också passade på att fnysa åt det orimliga i att tyskar gärna får åka in i Frankrike men fransmännen inte får åka in i Tyskland.

Munskydd anbefalles varje gång man går inomhus i Tyskland. Särskilt i dörröppningar vill man ha extra säkerhet.
Munskydd anbefalles varje gång man går inomhus i Tyskland. Särskilt i dörröppningar vill man ha extra säkerhet.

Det senare märker vi själva när vi tuffar in över gränsen. Där står inte bara ett par, utan ett helt gäng med poliser och kollar pass. Några med kpist hängande på höften och barsk uppsyn.
Vi berättar att vi ska hem till Sverige och blir enkelt framvinkade. Men nu kommer vi in i ett helt annat trafikflöde, mycket mer tyskt om man säger. Autobahn ter sig nästan som vanligt, men med färre personbilar och inga köer ens vid vägbyggena. Dock så tjockt med tradare att rastplatserna är helt igenbeckade.

En ljuvlig fisklunch på favoritkrogen i Heiligenhafen skapar en känsla av att allt är som vanligt igen.
En ljuvlig fisklunch på favoritkrogen i Heiligenhafen skapar en känsla av att allt är som vanligt igen.

Vid ett kort vägkrogsstopp lär vi oss att munskydd måste vara på så fort vi är inomhus, men att alla plockar av sig masken så fort de kommer ut. Alltså hänger munskyddet för det mesta käckt under hakan.
Vi var spända på hur det skulle se ut på husbilsfronten i Tyskland. Skulle ställplatserna vara öppna här då? Vi hade sett motstridiga uppgifter på nätet, och de flesta informationer var inte helt färska. Vi väntade oss det värsta.

Inga turistbussar att trängas med på motorvägsstoppen i Frankrike.
Inga turistbussar att trängas med på motorvägsstoppen i Frankrike.

Därför blev glädjechocken desto större när vi rullade in på ställplatsen i Hannoversch Münden och såg minst ett tjugotal husbilar. Ännu mer förundrade blev vi när vi upptäckte att restauranger och caféer var öppna sedan en vecka. För första gången på elva veckor kunde vi nästa förmiddag äta frukost på utecafé!
Nu lärde vi oss nästa rutin i Tyskland, nämligen att man som gäst lämnar sina kontaktuppgifter och fyller i vilken tid man besökte näringsstället. För att kunna spåras upp om det behövs.

Inga problem genom Danmark när vi visar våra svenska pass och lovar att vi ska åka direkt hem.
Inga problem genom Danmark när vi visar våra svenska pass och lovar att vi ska åka direkt hem.

Campingen i Hannemünde var välfylld, marknaden var i full gång på rådhusplatsen, och hade det inte varit för munskydden på folks hakor hade det kunnat vara vilken solig majdag som helst i en populär tysk by.
Den sköna känslan av begynnande normalitet fortsatte när vi senare landade i Heiligenhafen, denna klassiska husbilsdestination för inte minst svenskar. Det fanns platser kvar på ställplatsen trots att vi kom sent, men inte många.
Nästa dag njöt vi så outsägligt av vår nyvunna frihet och det otvungna turistlivet i Heiligenhafen att vi bara ville stanna där, inte åka vidare till Sverige, där vi inte vet riktigt vad som väntar oss. 
Och först ska vi ju forcera Danmark, det land alla har skrämt oss mest för. Vi kollar med en servitör om Bordershoppen vid färjan i Puttgarden är öppen och jodå, det ska den vara. Det är den inte, och på färjan är allt stängt utom baren som serverar grillad korv och pommes. Fordonsdäcket gapar tomt förutom på oss och några långtradare. Den öppna och positiva känslan från Tyskland överger oss igen. Men Danmark utgör inget hinder i alla fall. Passkontrollanten vinkar glatt iväg oss och önskar trevlig resa hem.

Första tecknen i skyn kom i Tyskland.
Första tecknen i skyn kom i Tyskland.

Väl i Sverige nås vi av nyheter från Frankrike. Efter pingst öppnar krogar och caféer, campingplatser, stränder och parker, och om allt går som det ska kommer Europas gränser att öppnas samordnat den 15 juni. 
Det ser ut att kunna bli en sommar i år också.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.