Bild
Nästa artikel

Europa i Corona-karantän!

CORONARESA
Hur är det att vara i Europa med husbil dessa tider? Husbil & Husvagn rapporterar från ett Frankrike som försätts i karantän.
Europa i Corona-karantän!

Människan är anpassningsbar, brukar vi säga. Ja, nåt så otroligt!
I lördags, alltså den 14 mars, var det mesta som vanligt i vår stad Sète i södra Frankrike. Visst, vi hade tagit in det viktigaste av president Macrons tal till nationen några kvällar tidigare, då han uppmanade sina landsmän att ta ansvar och bete sig klokt ute på gator och torg och även i mer familjära sammanhang. Inga kindpussar, inga handslag (jag har varit på fabriker i Frankrike där det går bort en bra stund varje morgon när alla medarbetare går runt och handhälsar på varandra), nys i armvecket och tvätta händerna ofta. Ja, ni vet.
Och på fredagen den 13:e var jag i saluhallen och noterade att det var glesare än vanligt mellan ostronstånd och ostbutiker. Den enda som hade riktig rusch var kvinnan som säljer ”savon de marseille”, motsvarigheten till vår svavel- och tjärtvål.
”Den är starkt antiseptisk så det är ju bra att folk har förstått”, konstaterade tvålmadamen.
”Vi behöver vara bra människor i dessa tider.

Franska Sète har en viktig fiskehamn. Nu ligger båtarna i hamn tills vidare. Bilden tagen efter att utegångsförbudet trädde i kraft.
Franska Sète har en viktig fiskehamn. Nu ligger båtarna i hamn tills vidare. Bilden tagen efter att utegångsförbudet trädde i kraft.

På lördagen tog vi husbilen till stranden och ställplatsen Les Trois Digues mellan Sète och Marseillan. Där är det smällfullt under högsäsong och åtminstone tredjedelsbesatt under lågsäsong. Nu fanns där kanske ett tiotal bilar. Under den period på året då tusentals husbilar arbetar sig upp från södra Europa till norr och gärna gör ett stopp här.
Vädret var fantastiskt. Strålande sol från klarblå himmel och 25 grader varmt utlovat i väderappen. Och infriat. Ändå så glest med människor på stranden att det såg ut som en svensk strand i oktober.
Men vi njöt av både vädret och stillheten, som de skandinaver vi är.
Tillbaka i stan på seneftermiddagen slog vi oss ner på en uteservering och gonade oss i solen stund till. Vi blev imponerade av fransmännens disciplin. Stolarna stod längre ifrån varandra än annars och alla undvek trängsel och kroppskontakt. Eller ja, när nära vänner eller släktingar sammanstrålade utbröt det vanliga kindpussandet.
”Det är väl i den kretsen alla känner sig som tryggast”, spekulerade vi. ”Det är lite lömskt det där, för vem som helst kan ju bära på en smitta utan att veta om det.”

Nänä, här var det stängt!
Nänä, här var det stängt!

Nu visade det sig att president Macron och hans stab tydligen hade gjort samma iakttagelse från sin horisont i Paris, för en dag senare var plötsligt alla barer och restauranger stängda. Bara sådär! I Frankrike! I Sète, som lever på sitt fiske och all den turism som genereras av det vackra läget vid Medelhavet och ostronodlingarna på simavstånd från stadskärnan.
Nu började det kännas konstigt. Vilken tur ändå att vi hade vänner på väg in, husbilsfolk som var på väg hem till Sverige från Spanien och skulle göra ett välkommet stopp hos oss.
På söndag eftermiddag meddelade vännerna att de behövde hasta upp till Luxemburg, eftersom Tyskland höll på att stänga sina gränser mot Frankrike. Ja, det fick vi ju förstå.
Och vi hade ju fortfarande vänner i trakten, även om samtliga av dem bor i en vinby en timme bort från Sète.
Det tog ett par timmar, så hade vi förstått att ingen i vinbyn skulle vilja ha besök av oss. Vi hade ju nyligen kommit hem från vår egen resa i Spanien där antalet smittade hade exploderat på bara ett par dagar

En vanlig solig dag som denna är serveringarna utmed kanalen i Sète fullpackade. Nu är de stängda!
En vanlig solig dag som denna är serveringarna utmed kanalen i Sète fullpackade. Nu är de stängda!

Så om vi nu sammanfattar: 
På lördag var allting normalt, sånär som på rekommendationer om att vi skulle tänka oss för i umgänget med andra. 
På söndag eftermiddag låg stan stendöd och öde. 
På måndag stängdes alla övriga butiker och serviceinrättningar utom matbutiker och apotek. 
På tisdag klockan tolv stängdes vi in i våra hem. Får bara gå ut för att handla mat eller apoteksvaror. Och måste då ha med oss ett intyg som talar om varför vi är ute och rör på oss.
Eftersom det är tillåtet att rasta hunden ”i närområdet” prövar vi att göra det på onsdagen. Vi vet inte riktigt vad som menas med närområdet, så vi tar oss prövande fram på fullständigt öde gator och hinner tjugo minuter bort innan polisen kommer och ber oss vända om.
”Ni får vara tio minuter hemifrån, inte mer!”
När jag skriver detta har det hunnit bli onsdag kväll och vi har dristat oss att göra en sväng till, den här gången till mataffärn. Men vi var för sent ute; butiken var i stort sett tom. Dock fick vi en promenad och vi skymtade några andra själar därute. Och mat lär vi alltid komma åt i den här delen av Europa, för att inte tala om vin. Vilket lär komma att behövas.
Och de hemvändande husbilsåkarna då? Ja, för dem ser det olika ut. Ge mig bara några timmar till så ska jag försöka ge en så samlad bild som möjligt av situationen därute. En bild som i alla fall håller i något dygn – i bästa fall.

Text: Margareta Jonilsson

 Bobo och Margareta Jonilsson
Bobo och Margareta Jonilsson

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.