På de små vägarna har jag tråcklat mig ut till den härliga utsikten. Här finns inga andra. Inget eluttag men en lämplig plats att göra upp en eld på. Ljuset är förförande. Stillheten är bedövande. Jag njuter av att inte känna mig tvungen att titta på något TV-program. Naturen förser mig med ljud även om jag inte anstränger mig för att höra. Som kuliss sprakar elden. Den värmer gott i den kyliga kvällsluften och min enkla middag luktar gott på grillpinnen. I bakgrunden står husbilen och väntar på att jag ska göra natt. Men det kommer att dröja den här kvällen. Det är säsongsstart och jag har längtat hela vintern på att termometern ska göra det möjligt.
Vilka drömmar vi har om de första turerna varierar förstås. För mig är friheten i resandet viktig. Oavsett om man kör husbil eller har med sig en husvagn. Att komma ut till favoritplatsen och njuta av en kväll i naturen. Det behöver inte vara långt bort. Det kan räcka med första bästa lugna plats. Men även platser lite längre bort känns nödvändiga ibland. Bara för att.
Det känns att det är nära nu. Senvintern har snarare varit vår. Blad och blommor är tidiga även om det varit ett och annat bakslag. Sådant får man räkna med på våra breddgrader, den riktiga sommarvärmen lär som vanligt dröja. Men det spelar ingen roll. Längtan efter de första riktiga turerna ersätts av det verkliga resandet. Och det finns inget som kan ersätta det.