Bild
Nästa artikel

Vad händer när proppen går ur?

BLOGG
Nu går vi in i den andra tvåveckorsperioden av starka utegångsbegränsningar i Frankrike och det känns faktiskt mindre jobbigt än vi hade trott. Vi har väl vant oss.
Från närmaste strand fångad sista dagen i frihet. Bara två veckor kvar nu – förhoppningsvis.
Från närmaste strand fångad sista dagen i frihet. Bara två veckor kvar nu – förhoppningsvis.

Ungefär fyra dagar in på den första veckan av ”confinement”, instängdhet, som det heter här, (eftersom karantän är när sjuka människor måste hållas borta från gator och torg) hade jag min värsta svacka.
Det var fredag kväll och vi hade varit till saluhallen och köpt fina skaldjur och en flaska av det lokala vitvinet picpoul och allt kändes nästan normalt. Tills det gick upp för mig att vi inte skulle kunna ta husbilen och göra en skön sväng ut till stranden nästa dag, då prognosen pekade mot 23 grader och strålande sol.

Mat saknar vi inte i Frankrike, inte ens sådana läckerheter som ostron köpta i saluhallen.
Mat saknar vi inte i Frankrike, inte ens sådana läckerheter som ostron köpta i saluhallen.

Plötsligt stod den fulla vidden av frihetsbegränsningen klar för mig. Jag säckade ihop över matbordet och utbrast: 
”Jag vill knarkaaa…!”
För just då kände jag mig som den instängda och frihetstörstande Elin i Fucking Åmål.
Nå, det räckte med lite gott vin för min del, och nästa dag lättade humöret för att faktiskt inte dippa lika lågt igen. Men visst går det upp och ner

Livet blir ofta mindre tungt med en trevlig picpoul i glaset. Men den här miljön lär vi få vänta på …
Livet blir ofta mindre tungt med en trevlig picpoul i glaset. Men den här miljön lär vi få vänta på …

Nu har vi sedan en vecka vetat att instängdheten är förlängd till 15 april. ”Åtminstone” som presidenten sa. Och datumet 28 april har varit i svang ett tag. Men nu vet vi att vi klarar av två veckor, så därför tar vi fasta på 15 april och väljer att inte tänka längre bort än så.
Eller jo, det gör vi givetvis. Jag tänker en hel del på hur det kommer att bli när lättnaden kommer. Kommer den att ske stegvis? Så att vissa verksamheter får gå igång, men inte allt på en gång. Restauranger och caféer kanske får vänta ytterligare ett tag

Lycka är att ha en Cheeta att rasta. En timme om dagen är vår tilldelning, och inte längre bort från hemmet än en kilometer.
Lycka är att ha en Cheeta att rasta. En timme om dagen är vår tilldelning, och inte längre bort från hemmet än en kilometer.

Och hur kommer folk att agera när proppen går ur? Kastar vi oss om halsen på varandra så fort vi får, eller kommer vi att fortsätta gå omvägar förbi varandra och avstå från att handhälsa eller kramas. Eller, som här, kindpussas. Och i så fall hur länge?
När vi går in i denna tredje vecka ser vi hur en del affärer har hittat sina nya former. På alltfler stängda butiksdörrar sitter anslag som meddelar att det går bra att ringa och beställa varor för hemkörning.
Vi har också läst listan över tillåtna verksamheter noggrannare än förut och ser att många branscher egentligen får hålla öppet, men de flesta har stängt i brist på kunder.
Mest glädjande för oss är att byggvaruhuset har börjat hålla öppet några timmar om dagen. Då kanske vi äntligen kan sätta fart med det småfix vi har kvar i lägenheten. Och få upp balkonglådor med vackra vårblommor.
Vi törs till och med snegla på vår husbil som står parkerad precis nedanför våra fönster och tänka … Mitten av april. Ja, det är ju då vi brukar kunna ta ut husbilen och göra säsongens första trevande turer runt Vänern.
Nu ser det ut att bli så runt Medelhavet också. Förhoppningsvis.
 

MARGARETA JONILSON är journalist sedan fler år än hon vill avslöja. Tillsammans med partnern Bobo Jonilson, som gärna fotograferar, har hon åkt husbil sedan 2006 och har fram till nu betat av cirka 25.000 mil i nitton länder. De utgår från Sydfrankrike där de numera är bosatta.
MARGARETA JONILSON är journalist sedan fler år än hon vill avslöja. Tillsammans med partnern Bobo Jonilson, som gärna fotograferar, har hon åkt husbil sedan 2006 och har fram till nu betat av cirka 25.000 mil i nitton länder. De utgår från Sydfrankrike där de numera är bosatta.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.