Glassen, Rättvik C

Vi vet ju alla att det är strängt förbjudet att ha en gaslåga tänd ombord på färjor. Åtminstone har det alltid varit så. Det är inte så svårt att förstå varför med tanke på brandfaran. För oss med campingfordon har det mest handlat om att stänga av gaslågan till kylskåpet.
När jag i går körde ombord på Stena Hollandica i Hoek van Holland frågade jag därför besättningsmannen på däck om saken. Han hävdade att det inte spelade någon roll - jag kunde ha gasdriften igång om jag ville.
Men det ville jag inte utan frågade om han kunde erbjuda el. Det förekommer ju på en del långa färjerutter. Besättningsmannen skakade på huvudet och menade att han visst kunde erbjuda el, men med en spänning på 250 V. Kanske inte så bra för känslig elektronik, tycktes han anse.
Så jag stängde av gasen till kylen och hoppades att sju timmar till sjöss inte skulle skada innehållet.
Jag frågade dessutom personalen i skeppets informationsdisk om saken och de berättade också att spänningen ombord kunde vara lite högre än de 230 V som vi och vår elektronik är van vid.
- Men vi har inte hört att något skadats, fick jag veta.
När jag sedan kollade på ett eluttag intill stolen där jag satt en stor del av de sju timmarna så fanns där en skylt märkt 230 V...
Detta förtjänar kanske att kollas upp?
Jag har nånstans (i en hbk-tråd?) läst om en husbilsåkare som fått sin elutrustning skadad när han tackade ja till elanslutning på bildäck på en färja.
-
En annan reflektion.
När vi seglade från Hoek van Holland fick jag vid kajen syn på M/S Corragio med Palermo som hemmahamn. Hon hade Stenas namn och färg på skorstenen.
För ett par år sedan åkte jag med henne från Livorno i Toscana till Palermo på Sicilien. Då hette rederiet Grandi Navi Veloci och det var OK att campa på däck. Jag och andra i campingfordon fick alltså bo i vår fordon under den 18 timmar långa seglatsen över Medelhavet. Vi kopplades för övrigt till fartygets el. Och det funkade.
Att skeppet nu seglar under Stenas färger förklarar varför det försvunnit från Medelhavet.
-
Första rondellen i vänstertrafik avklarad. Och första puben. Med en camping på baksidan där jag betalat 14 pund för natten, inklusive el.
 

Han tar från de rika...
Nu äntligen i Sherwoodskogen!
Ganska turistiskt, som vid alla sådana turistfällor där trakten vill exploatera det man har.
Men de har ändå en rätt fin anläggning med information och utställningar. En promenadstig genom skogen, där man särskilt vårdar de enorma gamla halvdöda ekar som nästan är från Robins och lady Marions tid.
Annars är vänstertrafiken fortfarande lite spännande. Inte minst i rondellerna, engelsmännen verkar ha minst lika många som hemma.
Lite kul med alla udda mått också.
Miles i stället för kilometer, yards i stället för meter. Höjden på en viadukt är i fot och tum. Det behövdes snabb huvudräkning...
På puben äter man yorkshirepudding, rostbiff och grönsaker. Och dricker öl. Kollar på fotboll eller snackar om något kungligt bröllop framöver.
I morgon fredag ser jag med spänning fram emot stora campingmässan i Peterborough.