Micke och Jimmie är ju ute på äventyr, så de saknas här på redaktionen. Men tur är väl det, det byggs ju nämligen om här. Men jag störs inte direkt av oljudet, jag gillar när det händer saker!

I dag har vi pratat födelsedagar och bröllop. Många på förlaget som fyller år i dagarna och vi är några stycken som planerar bröllop också. 

Har du varit på något udda bröllop? Kanske på en camping?

/Therese

Så var det måndag igen! Vårt kontor är äntligen färdigt, det blev riktigt snyggt måste jag säga. Helgen har gått fort. Jag fyllde år i söndags och hade tebjudning. Det var jättekul! Massa olika sorters te och alla var snyggt klädda. Ett tips för dig som vill ha en annorlunda fika.  I dag är tanken att jag ska börja leva  lite hälsosammare, ni vet som alla börjar göra i januari och slutar med ungefär i slutet av februari. Men jag och layout-Maria tog en promenad på lunchen och njöt av den lilla sol som valde att titta fram. Kände mig piggare efteråt!

Hur fixar ni vardagsmotionen?

Ps. Bjuder på en bild från söndagens kalas. /Therese

Det känns som fredag idag. Vi har lämnat kommande nummer till tryck och känner oss väldigt nöjda. Mina kära kollegor har uppvaktat mig lite i efterskott (jag fyllde år i söndags). Har fått både bio-checkar och min absoluta favoritdryck för tillfället. Står alltid några tomma Aloe Vera-drycksflaskor på mitt skrivbord, fast jag städar varje dag. Ni måste kolla in bilderna på Concordes Centurion! Vilken bjässe! Skulle verkligen vilja kliva in och kolla närmare på en sån. Här kan ni kika in den!

/Therese

Jag bakar alltid lite för mycket. Man vill ju inte att det ska ta slut och det kan ju alltid vara bra att ha lite fika i frysen om man får oväntat besök. Men sen gäller det ju att det ska ätas också, inte bara ligga i frysen som någon livlina. Så därför överraskade jag mina kollegor med lite hembakta kanelbullar och minimuffins. Vi tog en tidig fredagsfika helt enkelt. Doften av kaffe och trevligt umgänge spred sig ner i korridorerna och snart hade vi besök av flera fikasugna vänner! Och när solen lyser så där vackert mot snön på hustaken, då bara fylls man av energi och fredagskänsla. 

/Therese 

Men det har verkligen varit en folkfest. Jag har vandrat runt bland frukosterande bland fritidsfordonen, sett de njuta av det strålande sensommarvädret som i år verkligen gjorde utelivet njutbart. Och tittat ut över den enorma mängd mobila boenden som syntes så bra från taket på Elmia.

Även kvällarna har varit underbara för besökarna med dans och räkfrossa eller festligheter i Hofbräuhaus oktoberfesttält. Om nu inte det vanliga friluftslivet i vänners glada lag skulle duga som sådant förstås. Och sist men inte minst har det varit en intressant mässa som bjudit på spännande nyheter på såväl fordonssidan som tillbehören. Men en mässa skulle inte vara spännande om det inte vore för alla utställare och trevliga besökare i mässhallarna.

Men att jobba på en mässa eller besöka den är två helt olika saker. I synnerhet en välbesökt mässa som Elmia med massor av intresserade läsare som både kommer med tips och önskemål. Men det som överraskat mest är det positiva mottagande vi fått i montern och de fem som vann våra fina elcyklar gick säkert hem med ett extra brett leende på läpparna. När jag vandrat runt och pratat med många så har jag bara mötts av positiva kommentarer och som nybliven webbredaktör känns det mycket uppmuntrande. Dessutom är det allt fler som besöker oss på webben och facebook och bara senaste månaden har det tillkommit mer än 100 nya facebook-följare och om bara ytterligare några få så passerar vi 900.

Besökssiffrorna på mässan pekar uppåt och även om söndagens siffra inte är känd för mig i skrivande stund så verkar det vara runt fem procent till och med lördagen. Det ligger väldigt nära branschbedömningen om en uppgång nästa år på sex procent för nyregistreringarna och glädjande är att Sverige tycks ha klarat av den nedgång som övriga Europa har haft på ett mycket bättre sätt så det blir allt fler som upptäcker det du säkert redan vet, den frihetskänsla som så många av oss värderar högt. Kommentarer som att det är det mobila boendet som ökar på bekostnad av båtlivet känns också mycket positivt. Åtminstone för oss som gärna åker runt på vägarna och nöjer oss med att betrakta solnedgången över vattnet.

Den nya veckan innebär att sortera ut det mest intressanta och fortsätta att hålla högt tempo i uppdateringarna. Det ska nog också gå bra och jag kommer att fortsätta lägga ut tips om trevliga platser och vägar och du som har någon pärla du gärna delar med dig av tveka inte att höra av dig!

Så njut nu av bilden över den enorma parkeringen utanför Elmia där ungefär 3000 mobila boenden hade samlats och på återseende!

Igår måste ju dessutom tiden ha varit onormal eftersom vi idag har återfått vår normala tid. Men hur ska vi kunna återgå till något normalt när tiden har samlat ihop sig i en hög i botten på klockan? Och nyfiken som jag är var jag tvungen att åka förbi redaktionen för att se om klockan och inte bara tiden hade blivit normal. Det hade den inte. Åtminstone klockan betraktar jag som onormal. Om inte annat ovanlig och ganska meningslös.

Det är kanske därför som vi tjuvstartar med julmarknader och julklappar. Det är inte lätt med en onormal klocka och en onormal tid att veta exakt när det ska börjas med sådant. Och inte vet jag hur mycket tid du behöver för att kunna välja något spännande till den som ska få. Men en sak har jag kollat. Vår redationsklocka är inte till salu. Inte heller finns den på IKEA. Jo, en snarlik finns där men den har inte visarna på det här sättet.

Jag har ägnat tid åt att hitta lite skoj julklappstips som passar ihop med vårat mobila boende. Ett och annat har jag sett men priset tror jag att den låda i plast namngiven till "useless box" tar. Till och med det säljande företaget medger att namnet speglar användningsområdet. Den ska inte användas till någonting. Inget annat än att peka finger. Det är vad den kan och allt den kan. Den går inte ens att använda till förvaring eftersom lådan är fylld av detta finger. Och den känns absolut inte mer normal idag jämfört med igår.

Nu utmärker väl sällan julklappar sig för att vara det som motagaren mest önskar sig. Snarare vad givaren tycker att mottagaren behöver. En ask choklad exempelvis. För inte har väl givaren tänkt sig att mottagaren ska behålla den för sig själv? Det vore verkligen oförskämt, i synnerhet om mottagaren finns i familjekretsen, som exempelvis maken. Och ett förkläde som vi nyligen föreslog kan ju vara en liten vink om att laga lite god mat då och då. Eller vinstället, kanske är det dags att inhandla en flaska vin? Men en slips är nog den mest onödiga julklappen i varje fall, om den inte har husvagnar eller husbilar som motiv. Det kanske finns en sådan att köpa också, vem vet. Men i morgon kommer i vart fall ett riktigt slött julklappstips.

Om det sedan blir mer normalt att presentera julklappstipsen från och med idag när tiden är normal jämfört med den onormala gårdagen är en annan sak. Kanske även om det är mer normalt idag med de mobila boenden vi har hittat. Och även hur de ställs upp eller körs.

Det kanske är så att det inte är så mycket mer som är normalt idag än just tiden.

Än så länge är vi lyckligt ovetande om vad som är i paketen även om jag har försökt komma med några förslag här på sajten. Nagelfarit olika alternativ med alla tänkbara mottagare, både manliga, kvinnliga och barn. Inte för det ska vara någon skillnad nuförtiden på presenter men lite olikheter kan vi kanske ändå till mans accepera. Vem som ska få paketet på bilden är dock höljt  dunkel då det kan vara svårt att lista ut innehållet utan att öppna paket.

Men jag hoppas att du tycker sajten är den bästa julklappen. Nu tjuvöppnade vi ju den lite i förväg men redaxgrabbarna håller inte alls med mig om det där med sajten skulle vara den bästa julklappen. De tjatar hela tiden om sitt julklappsnummer men jag ler lite i mjugg. För jag vet att du kommer att kolla in vad jag kommer med för julgodis och de har redan avslöjat allt sitt. Den som spar han har, som någon brukar säga.

Många av oss har nog tänkt en del på semestern till våren. Varför inte passa på att tidigarelägga den lite? Läs om mitt tilltag förra våren när jag tjuvstartade säsongen genom att uppleva Grekland med hyrd husbil. Inget dumt alternativ alls om du inte vill köra hela vägen. Sedan kommer vårblomningen i Holland och sommarens turer runt om i Sverige brukar som vanligt ge både härliga upplevelser och gemenskap.

Men som sagt, först ska paketen öppnas innan våren återigen ger sig tillkänna.

En riktigt God Jul på er alla från er webbredaktör Pelle

Som sällan förr så lyser Kung Bore med sin frånvaro och det riktigt drar i restarmen. För som det är nu i Stockholmsområdet är det absolut inga problem att åka på upptäcksresa och prognosen pratar om minst en vecka till innan det ska bli minusgrader. Då är vi snart i mitten av januari och i mars börjar dagsmejan. Det blir ingen lång vinter och ingen riktig isvinter heller verkar det som. Tvärtom så är folk ute och plockar svamp och de första snödropparna har redan visat sig.



Så jag knåpar med mina resminnen och försöker sprida lagrarna lite så det blir lite olika platser att besöka, oavsett var du bor eller om du tänkt dig utomlands. En sak som tål att upprepas är 400-årsminnet av Sveriges diplomatiska relationer med Holland. Det kommer att bli en rad evenemang under 2014 med anledning av det och därför passar kanske Holland extra bra som resmål i år. Du missade väl inte restipset om tulpanblomningen i Keukenhof? Det är ett sällsynt häftigt arrangemang väl värt att se. Men sådant får du fundera över, först är det mässa i Kista i februari då du får möjlighet att klämma och känna lite mer live på vad tillerkarna knåpat ihop i vinter, eller vad vi nu skulle kalla årstiden.



Lagom till att julbordet hunnit ge avtryck runt midjan så börjar jag med lite campinganpassade tilltugg. Jag kommer att publicera lite mer omfattande recept också, men först får det nog bli några joggingturer så att kroppen återfår de idealproportioner som naturen utrustat mig med. Åtminstone om jag sköter mig, äter rätt och rör mig tillräckligt mycket men sådant har du hört förr och det enda som det brukar ge är dåligt samete. Men missa inte det jag skriver om ingredienserna. Ibland tycker jag att jag hittar lite extra rolig information om dessa och som du säkert känner till så skall ju kyparen på ett finare ställe kunna berätta lite om vad som ingår i rätten. Och vad kan vara finare ställe än campingbordet? Lite rolig information från dig som serverar kan säkert höja stämningen en hel del, inte minst om du bjudit in grannarna på något av mina festliga förslag.



Som avslutning skulle jag egentligen ha velat haft lite respons på nya layouten, men det verkar som ni generellt är lite rädda för att komma med kommentarer. Vill du inte skylta med namnet på sajten kan du ju alltid maila mig så får du fortsätta att vara anonym och jag får min respons. Även om jag ser att besökssiffrorna skjuter i höjden så är ju mediet utmärkt för lite mer direktkontakt så det hoppas jag vi kan utnyttja. Kanske någon forumtråd om resmål kunde vara skoj? Nu kan du ju inte längre skylla på julstressen, eller hur? Hur som helst så hoppas jag du är nöjd med nya sajtlayouten.



God fortsättning gott folk och glöm inte att planera in mässan i Kista som en liten minisemester!

Nu är det mässa på gång igen. Så här mitt i ickesäsong blir det samtidigt en mötesplats för alla frälsta. De du mötte på campingen i somras kanske dyker upp och det blir möjligt att byta några ord över en kopp kaffe. För en mässa är mer än bara ett antal montrar. Det är en upplevelse där du och dina vänner står i centrum.



För resandet är en livsstil. Det vi upplever på sommaren lever vi länge på. Platsen är underordnad, när eller fjärran skiljer dessutom beroende på var vi bor. För egen del gillar jag nya platser mer än redan besökta men det är väldigt olika hur man vill med det. Det väsentliga är att det blir en lisa för själen och ett pånyttfödandet av upplevelselusten.



Att komma till mässan är att få idéer lika mycket som att se på prylen. För vad är vitsen med det mobila boendet om det inte används för att vara just mobilt? Ta sig ut till den där spännande marknaden, gå runt i lugn och ro och sova över för att ta den extra vackra vägen hem. Stanna till vid sjön och plocka fram fiskespöt om det är sådant som gillas. Men även drömmen om det mer exotiska måste få kittla upplevelsenerven ibland. Resan kanske inte alltid blir av men att styra ut mot det mer okända är något jag rekommenderar alla att prova på någon gång.



Nu är vi inne i februaris korta månad. Det är inte långt till marssolen börjar värma mer ordentligt. Har vi tur blir det en tidig vår med mycket att upptäcka. Håll koll på vad som händer, kanske är det något evenemang i din närhet som kan sätta guldkant på tillvaron och som du kan berätta om för campinggrannen i sommar. Eller över fikat på mässan.



För känner du som jag, så finns inget mer upplyftande för själen än att börja fundera på upplevelser. Det är då livet börjar återvända fyllt med energi och glädje. Sådant som brukar sägas förlänga livet och gör det inte det ökar i varje fall kvalitén, något som duger minst lika bra.

När nyheterna nu drösar in känns det underligt. Jag var, tycker jag, nyligen i Simferopol och Sevastopol. Åkte genom den underbara bergiga naturen som ersatte det enahanda åkerlandskapet när jag närmade mig Krim. Ett Krim som Ukrainarna jag mötte var så stolta över och hela tiden rekomenderade mig att åka till. Kom över bergen på Krim och såg Svarta Havets vatten breda ut sig nedanför. Skylten med Jalta dök upp. Minns mycket väl den mäktiga synen. Gick runt i Jalta, minns gatorna, dofterna, träden och platserna. Att platsen på nytt skulle bli historisk kunde jag inte drömma om då.



Jag hade tänkt skriva om mina upplevelser i Ukraina under våren. Ett resmål som inte ligger så långt bort som många tycker sig tro. Halva flygtiden mot semesterorterna i östra Turkiet. Som är intressant att besöka med husbil om man står ut med ett land där kontrollerna är många och byråkratin stor.



Från det att färjan, som anlände från Georgien till Ilyichevsk vid Odessa, lagt till tog det sex timmar innan Ukrainsk väg kunde köras. Kontrollerna var både många och omständiga. Byråkratin är oändlig och svårfattad för Västeuropeer som ser en landsskylt passera och trafikmärken ibland byta färg. Själva färjan tog mer än fyra dygn jämfört med tidtabellens två, strax över 100 timmar. De usla vägarna har etsat sig fast i minnet och jag är övertygad, måhända felaktigt, att nästan alla av er som läser det här inte skulle komma på tanken att åka dit.



Samtidigt som jag menar att resa och uppleva ger perspektiv som är oerhört intressanta. Just nu ångrar jag inte för en sekund att jag var där, snarare att jag inte upplevde än mer när jag hade chansen. För om man inte tar chansen när den finns kanske den aldrig kommer tillbaka.



Det är bara att hoppas på att situationen på Krim lugnar ner sig så att alla de människor jag mötte kan fortsätta att leva tillsammans i fred och försoning. Och att även du får möjlighet att besöka denna spännande plats.

På de små vägarna har jag tråcklat mig ut till den härliga utsikten. Här finns inga andra. Inget eluttag men en lämplig plats att göra upp en eld på. Ljuset är förförande. Stillheten är bedövande. Jag njuter av att inte känna mig tvungen att titta på något TV-program. Naturen förser mig med ljud även om jag inte anstränger mig för att höra. Som kuliss sprakar elden. Den värmer gott i den kyliga kvällsluften och min enkla middag luktar gott på grillpinnen. I bakgrunden står husbilen och väntar på att jag ska göra natt. Men det kommer att dröja den här kvällen. Det är säsongsstart och jag har längtat hela vintern på att termometern ska göra det möjligt.



Vilka drömmar vi har om de första turerna varierar förstås. För mig är friheten i resandet viktig. Oavsett om man kör husbil eller har med sig en husvagn. Att komma ut till favoritplatsen och njuta av en kväll i naturen. Det behöver inte vara långt bort. Det kan räcka med första bästa lugna plats. Men även platser lite längre bort känns nödvändiga ibland. Bara för att.



Det känns att det är nära nu. Senvintern har snarare varit vår. Blad och blommor är tidiga även om det varit ett och annat bakslag. Sådant får man räkna med på våra breddgrader, den riktiga sommarvärmen lär som vanligt dröja. Men det spelar ingen roll. Längtan efter de första riktiga turerna ersätts av det verkliga resandet. Och det finns inget som kan ersätta det.

Det är ljumma vindar som gäller även så här års i Italien och hade platsen varit Sverige kunde det mycket väl varit mitt i sommaren. Det är inte att undra på att många av dem som inte längre behöver tänka på det dagliga värvet tar husbilen till Sydeuropa vintertid för att känna på det Sydeuropeiska klimatet.

Redaktionen fick i varje fall ett mail från testchefen med några bilder som genast fick oss att fundera på en omfördelning av arbetsuppgifterna så att även vi kunde njuta av den ljumma kvällsluften, tända grillen och utnyttja den vildväxande rosmarinen. Men, men....

Han har till och med mage att skriva "Det är så underbart här så jag nästan går sönder." Om han menar den testade bilen eller vädret eller naturen framgick inte helt klart.

Vi får helt enkelt fortsätta att lägga sista handen på det kommande numret av tidningen, skriva på hemsidan och ta fram tjocka jackan när vi går ut i vintermörkret.

Testen får ni läsa i ett kommande nummer av tidningen.

Vid elva igår rusade jag med andan i halsen in på redaktionen. Paniken var nära när mitt arbetsredskap, datorn, inte ville som jag ville. Sådant går inte för sig, inte samma dag som Elmia öppnade sina portar lite försiktigt för branchfolk och VIP-gäster. Det skulle visa sig att det inte alls gick för sig. Inte på långa vägar.



Datorn behövde nämligen lite handpåläggning från vår IT-avdelning. Faktiskt mycket mer än någon kunde ana i förväg. Vår skäggige datordoktor såg först riktigt snäll ut. Men det var innan han visste vad handpåläggningen skulle kräva av honom. Han bestämde sig snabbt för en operation. Vi byter hjärna sa han käckt. Jo, men inte mellan honom och mig så jag kunde andas ut för ett ögonblick. Han plockade kvickt fram de kirurgiska verktygen som bestod av instrumentmejslarna och skruvade ur de där där extra små skruvarna under datorn som är dödskallemärkta. För oss som inte är datakirurger förstås. Jag tvingas åse hur mitt alteregominne datorn faller isär. Jag sväljer djupt.



Det är straxt klart hör jag som ur ett dunkelt töcken. Jag sväljer igen. Det visar sig att ordet strax har mycket olika betydelse för olika individer. Vad den mest berörde, datorn, hade att säga vet jag inte. Den var otroligt tyst. Jag skulle vilja säga att den var helt död.



Den blir till liv igen om tre timmar hörde jag. Jag andades ut för ett ögonblick och gick för att ordna sådant som annars inte skulle ha blivit gjort. Penna, papper och andra ålderdomliga redskap plockades fram. Allt medan klockan gick och det magiska ögonblicket då datorn skulle väckas upp ur de dödas värld närmade sig. Ögonblicket kom och gick medan doktorn hade fullt upp. Vad jag som närmast anhörig tyckte var inte längre viktigt. Inte för doktorn i varje fall. Det tar nog lite längre tid var det kortfattade svaret.



Jag vankade fram och tillbaka. Jag bestämde mig för att kontakta övriga anhöriga. De lade pannan i djupa veck och föreslog att jag skulle fortsätta att vaka. Det kanske skulle lösa sig. Under har ju inträffat tidigare. Sägs det.



Klockan går och snart är doktorns arbetspass till ända. Jag stirrar med tom blick mot horisonten. Tänk om mitt alteregominne inte kommer att följa mig till Elmia. Hemska tanke. Jag slår den ifrån mig men börjar planera för det värsta.



Bilen står och frustar i garaget. Känner sig ruskigt övergiven. Jag hade ju lovat en lite längre rastning. Jag tröstade den med att bära ner väskan med byteskläder och annat spännande som behövs under de dagar mässan pågår. Men det viktigaste saknas, det inser även bilen. Datorn ligger fortfarande på operationsbordet.



Tidsperspektiven flyttas successivt fram. En halvtimme nu, strax nog en halvtimme till. Min mage börjar kurra och kräver påfyllning. Mitt i måltiden plingar det till i telefonen och hjärtat far upp i halsgropen. I töcknet ser jag några nyckelord. Klar, hämta. Jag hastar i mig de sista tuggorna. När jag flåsande kommer in till operationsavdelningen blir jag varse om att det var ett gammalt mail som doktorn sänt igen. Jag lommar iväg.



Men det skulle komma ett mail till. Nu har jag övergivit din dator men det går nog bra ändå får jag veta av IT-doktorn och att han rusat iväg till sitt tåg. Jag tror han ville undvika mina frågor. Ta din dator och stick, skulle jag kunna översätta det hela med. Jag rusar dit, tar datorn under armen och försöker behandla den varsamt. Bilen brummar välkomnande och vi far mot Jönköping. Klockan var dock inte alls nöjd. Den klagade högljutt att den varit alldeles, alldeles för övergiven under alldeles för lång tid.



Vid Vättern hade den blivit så uppgiven att den lät solen gå ner i en blodröd himmel. Alldeles vid Brahehus. Jag struntade i klockan och stannade för att beundra Vättern. Samtidigt började de anhöriga ringa och undra hur det hade gått. För klockan alltså. Datorn hade de tydligen förpassat till en passerad tidsålder. De anhöriga meddelade att de slutat arbeta för dagen och såg fram emot en avkopplande kväll över en bit mat. Jag såg istället fram över en allt mörkare motorväg på min väg mot Elmia.



När jag kommer till hotellet hade försynen utrustat ögonblicket med en medtrafikant som står med tända backlysen precis när jag glider in på parkeringen. Jag avvaktar och bilen tvekar. En p-plats alldeles vid entrén sent en kväll på det fullbelagda hotellet? Jodå, han backar ut och jag knör mig in i det trånga utrymmet. Lyckan börjar återvända.



Vid receptionen försvinner den dock snabbt. Checka in? Nu? Hmmm, reservationen släppte vi till hugade spekulanter eftersom du aldrig dök upp. Jag kämpar med att hålla ansiktsfärgen på en mindre röd nyans än solnedgångens. Det är svårt. Mycket svårt till och med.



Det får bli en liten förrätt och en minimal efterrätt medan tiden återigen går och jag börjar undra vad jag gjort för ont för att förarga världen just idag, den idag som nu blivit igår. Efter dagens andra olidliga väntan får jag reda på att hotellet löst det hela temporärt med en tältsäng. Jag nöjer mig med det och skriver en blogg istället.



Möjligen var det värt det, datorn börjar så sakteliga återvända till livet men med en stukad ägare. Hur som så fick jag uppleva en riktigt vacker solnedgång över Vättern. Just vid Brahehus och Visingsö. Hade inte klockan gett upp så hade jag adrig fått se den. Det hade nog varit en ännu större förlust. Jag har tröstat datorn med den som ny bakgrundsbild. Hoppas den är nöjd så.



Senare idag ska jag meddela doktorn det lyckade resultatet med klockan. Datorn behöver dock ytterligare en handpåläggning verkar det som. Men om det får ske undrar jag. Jag är nog lite tveksam till fortsatta operationer. Även om doktorn i grund och botten är snäll, åtminstone mot datorer. Den är nog ganska nöjd med operationen trots allt. Den är ju vid liv igen.