Sök

Är det här med semester en bra idé?

Detta är en krönika skriven av er webbredaktör.

Det här med semester är inte alls så lätt som det låter när man inte är mitt inne i den. Alltid är det något krav som ska tillfredställas.

Visst visar sig vädret från sin bästa semestersida. Faktum är att vi inte har haft så fruktansvärt hett här i Dalarna, till och med lite för mycket regn just där jag är. Men så är det ofta, mitt lokala regnmoln överger mig sällan. Just nu är jag trots allt glad för att jag inte är i Tyskland.

Det har varit ont om måsten den här semestern. Och det gnager. När mina vänner undrar vad jag har gjort blir jag svaret skyldig. De tittar lite misstänksamt på mig medan jag till slut får fram att jag har njutit av att koppla av.

Koppla av? Så vad gjorde du då?

Ingen kan riktigt förstå mig när jag inte springer runt bland upplevelser hela tiden. Men måste jag verkligen använda tiden till det jag inte vill för att det ska låta bra i andras öron?

De berättar om att de går på meditationsövningar. Men inte under semestern förstås. Då har de inte tid för sådant. De betalar hellre för det som en kvällskurs efter jobbet.

Min meditation kommer utan extra kostnad för jag hittar alltid någon fantastisk plats när jag fricampar. Här i Dalarna finns nämligen otaliga små sjöar där jag kan förlora mig in i drömmarnas värld. Tänk vad en vattenspegel och en sakta sjunkande sol kan göra för sinnet.

När jag tycker det blir dags äntrar jag husbilens säng och kvar på näthinnan finns kvällens solnedgång.

Inte mycket att berätta för andra om.

Men min själ njuter mer än någonsin och visst är det en bra idé med semester. Åtminstone när man slipper alla måsten.
 

REDAKTIONSBLOGGEN
Hela våren har jag gått och längtat efter semester och nu när den är här är jag helt utmattad. Jag får väl skylla på värmen som alla andra gör.

Nu är det högtryck!

Detta är en krönika skriven av er webbredaktör.

Jodå, jag gillar högtryck, i synnerhet under semestern. När jag sitter på kontoret får det däremot gärna regna, längtan ut i naturen blir inte lika intensiv då. Å andra sidan är det ganska lockande att försöka knåpa ihop texter om olika nyheter som dyker upp i flödet. Där är det verkligen högtryck just nu.

Ibland blir man bjuden på pressträffar men nuförcoronatiden hålls mycket digitalt vilket inte ger riktigt samma känsla. Jag är en såndär klämmaochkännatyp. Men trots allt kan det bli lite mycket av det goda när alla ska tala om att just de har uppfunnit hjulet på nytt. Om det är sant eller inte upptäcks vid första bästa provkörning och den blir det oftast inte mycket av på en pressvisning. Rediga provkörningar kommer lite senare och då kan vi ge er läsare ett mer rättvist intryck än när vi trängs i någon utställningsbil.

Ta mässorna till exempel. Då är det högtryck för alla campingfrälsta även om det regnar ute. Tyvärr har det blivit lite tunt med sådana både i år och förra året. Men nu är det som det är och bra nog att de börjar komma igång igen lite smått. Om nu inte coronan ställer till det igen. För visst har det varit lite omväxlande besked. Först skulle det bli en Elmiamässa. Kanske. I varje fall gick det att beställa camping men sedan skulle det inte bli någon. Då blev det lågtryck. Ett riktigt svart moln tornade upp sig ovanför, om inte i, huvudet på många. Men så tog Kabe tag i det och ordnade en mässa ändå. På Elmia med camping och allt. Visst visade sig solen återigen?

Under alla omständigheter blir det nog samma gemenskap på campingen som vanligt. Den är ju viktig nog och så kan man ju sitta och diskutera årets väder med gamla bekanta som man inte har träffat under året.

Då blir det till att ta fram grillen och det goda humöret. Då vill man faktiskt ha högtryck, sol och brittsommar eftersom mässor hålls när det lider mot höst. Precis som vanligt. Då har dessutom alla fabrikanter hunnit skriva om vad som komma skall. Vi har hunnit jämföra och utvärdera de största nyheterna. Sett trenderna. Det är viktigt.

Kontor på fyra hjul låter spännande. Då kan man ju verkligen njuta av att sitta och titta både på tangentbord och utsikt. Samtidigt som man på ett djupare sätt kan informera sig om nyheterna. Det är väl sådant som kallas Vanlife?

Annars säljs det mindre husbilar som aldrig förr. Camparna blir yngre och yngre och släpar med sig mängder med prylar som inte står så högt i kurs hos mig. Det är kanoter, padel, mountainbike och allehanda redskap för att förgylla tillvaron. Det har blivit trendigt med Vanlife och sådant gläder jag mig åt. Det är verkligen högtryck för dessa husbilar som nu allt oftare får ett popup-tak så man kan sova närmare himlen.

Men åter till de ideligen plingande pressmeddelandena. Snart nog står det klart hur nyheterna ska förmedlas. Men inte riktigt än. Just nu står hela vår redaktion på tårna för att redovisa ett rättvist material som vi själva utvärderat.

Så det är bara att stå ut med högtrycket.
 

REDAKTIONSBLOGGEN
Nja, högtryck och högtryck. Jag menar inte vädermässigt utan jag tänker på fabrikanternas pressträffar. De står som spön i backen men sådant kallas ju inte för högtryck

Söndagen den 2 januari 2011

Äter brunch på vårt värdshus och blir mäkta imponerade: grillade tigerräkor, lammkött, rösti, färskt bröd, hembakta tårtor och läckra bakverk samt sekt, rött- och vitt vin ingår. Stället är populärt bland bussturister och personalen lotsar proffsigt in gäng efter gäng. Runt 350 personer kan stället ta emot. Vi blir bjudna på maten och tackar värden i alla tonarter innan det är dags att rulla vidare. Nu har siktet inställt på att komma längre än i går. Förhoppningsvis 30 mil.

11 januari: Vaknar vid en soptipp

Snart dags att ta sig över Brennerpasset vilket känns skönt, trafiken är hård här i Norra Italien, folk kör som på Gröna Lund. Parkerade mellan lastbilarna på en rastplats/mack i går kväll och vaknade med denna utsikt: en soptipp!

8 januari Vackert vårväder i San Gimignano

Hittar ett kalasställe utanför en skola i turisttäta San Gimignano. Här står redan ett gäng italienare med sina alkovbilar och de vet att platserna är okej att stå på så länge inte skolorna har börjat. En kort promenad från parkeringen ligger staden med sina medeltida torn. Dessutom hittar vi en Lavanderia där man kan tvätta kläder och soptunna nära parkeringen.

15 januari: Kör genom ett översvämmat Tyskland på väg till färjan

Det har ju regnat stora mängder i Tyskland och längs med A7:an ligger ytterkanterna av vissa städer och byar under vatten. Det ser rätt märkligt ut. 

I slutet av området som kallas Romantische Strasse, närmare bestämt i Lauda, stannar vi och handlar lunch. Det blir rårivna grönsaker och fetaost. Känner mig väldigt onyttig efter några veckor på vägarna...

Kontrasternas Holland

För husbilsåkaren finns få ställplatser i Holland. Däremot massor av campingplatser, till största delen befolkade av året-runt-boende. Rätt typisk är den jag står på när detta skrivs, den heter Jagtwald och ligger några minuters bilfärd från färjeläget i Hoek van Holland. Därifrån ska superfärjan Stena Hollandica ta mig till England i eftermiddag.
Annars är det egentligen förbjudet att fricampa, dvs övernatta på andra ställen än på campingplatser. Men de som varit med förr menar att det är OK att exempelvis sova över på de stora rastplatserna längs motorvägarna.
Jag hittade dock en av de få ställplatserna. En med husbilsskylt markerad p-plats i den lilla staden Bredevoort inte långt från tyska gränsen och inte långt från Winterswijk. Där hittar du ett gigantiskt varuhus för fritidsgrejor. Inte minst för oss i campingfordon, men även ett stort sortiment med tält. Kolla på www.obelink.nl.
De två bilderna visar kontrasternas Holland. Den idylliska ställplatsen i landsbygdsstaden och de jättelika vägsystemen på väg mot Hoek van Holland. Däremellan gröna ängar med betande kossor, tulpanodlingar och växthus, mil efter mil.

En engelsk mässa

Den brittiska campingsäsongen inleds med The National Motorhome Show I Peterborough 15-17 april.
Arrangör är Warners Group, det förlag som bland annat ger ut ett antal campingmagasin, exempelvis MMM: Motorcaravan Motorhome Monthly. Mässan i Peterborough är den första av sex liknande mässor som ordnas runt om i landet under säsongen. Det går att läsa mer om det här på sajten www.outandaboutlive.co.uk.
Mässorna är mest utomhus, lite vågat i det här regniga landet...
Ett antal återförsäljare av campingfordon fyller gräsmattorna med både nya och begagnade fordon som är till salu, totalt ett tusental. Och det säljer bra, intygar flera handlare. Priserna verkar för övrigt rätt förmånliga, med svenska mått mätt.
Mellan alla fordon är det presentation och försäljning av alla prylar som behövs. Förtält, möbler, köksutrustning och allt annat.
Runt mässområdet finns mässcampingen.Med bortåt 3000 campande ekipage, som ofta stannar hela helgen och som festar och umgås ungefär på samma sätt vi gör på Elmia i september.
Det finns mycket att berätta från mässan. Det mesta får du läsa i en artikel i majnumret av tidningen och kanske på den här sajten.
Men kort om engelska ställplatser.
Ett fenomen som ses med stor misstänksamhet av de flesta. Men som givetvis är på gång eftersom antalet husbilar ökar snabbt även här.
Ett annat fenomen i Storbritannien är CL och CS. Som hänger ihop med att där finns två jättelika, konkurrerande, klubbar. Caravan Club och Camping and Caravan Club. Båda påminner om CC hemma, äger en massa campingplatser, exempelvis.
Det finns också ett par nya klubbar/företag som erbjuder något som påminner om ställplatser.
Om mina bloggläsare är intresserade kan jag utveckla det här lite till. Om CL (Certified Locations) och CS (Certified Sites), exempelvis. Annars kommer det i tidningen.
På bilden en spännande lösning av hur man får med en liten personbil. Man hänger den helt enkelt på husbilens dragkrok! Vad tycker Transportstyrelsen?
Nu drar jag sakta genom the Hearth of England mot Devon och Cornwall.
 

Skär torsdag, gul påsk och grön natur

Det pirrar lite extra i magen så här när säsongens första skälvande minuter har anlänt. Samtidigt som vårvädret verkar komma med stormsteg kan det ju tilläggas och sådant ska man inte underskatta.

Runt om i landet skuttar påskharar runt och gömmer ägg, kycklingarna ser vilsna ut men vill inte vara sämre, kanske är de skrämda av alla påskkärringar som är på väg till Blåkulla. Nog är det väldigt många färger inblandade i påskfirandet, en skär torsdag, vita harar, gula kycklingar, gröna gräsmattor och så det blå med häxorna. Så visst är paletten härlig?

Dessutom öppnar campingarna och aktiviteterna har tagit rejäl fart i synnerhet i landets södra ände. Men ändå. Sommaren ligger framför oss med sol, bad och spännande upplevelser. Vi vet, jo så är det nog, att det blir varmare allteftersom och dessutom blir inte bara livet ljusare, även kvällarna får det härliga nordiska ljuset och beger vi oss norrut kan vi njuta av ljuset dygnet runt.

Visst vill vi väl alla passa på att njuta denna speciella helg?

Så er webbredaktör passar på att önska alla läsare en Riktigt Trevlig Påsk!

REDAKTIONSBLOGGEN
Det sägs att det ska bli härligt vårväder i mest hela landet under påskhelgen och visst passar det med en påskgul sol till den gula färgen som så väl förknippas med just påsken?

All vår längtan bliver svår …

BLOGG
I går satte vi oss i husbilen för första gången sedan de stränga utegångsreglerna i Frankrike infördes den 17 mars.

För många är Strasbourg lika med EU, och trots att själva staden har färre invånare än Malmö ligger här flera av unionens tunga institutioner. Så man skulle kunna tro att det mesta handlar om storpolitik.

Och visst är EU-parlamentet en imponerande byggnad i glas och stål som man passerar på någon av alla utflyktsbåtar.

Men då har man redan glidit förbi alla andra turistmagneter - som det historiska centrat, den enorma katedralen, de smala kanalerna och korsvirkeshusen som ser ut som hämtade ur en saga.

Hela provinsen Alsace är bitvis som ett utomhusmuseum, med byar där tiden tycks ha stått stilla och med en 17 mil lång vinväg som slingrar sig mellan böljande kullar med vinstockar.

Den centrala delen av Strasbourg, Grand-Ile, förklarades som ett världsarv redan 1988. Här är många gator bilfria, atmosfären lugn och du kan strosa omkring bland andra turister som storögt beundrar de utsirade korsvirkeshusen från medeltiden.

Höjdpunkten är Petite France, en gång fiskarnas, garvarnas och mjölnarnas stadsdel, med trånga gränder och det ena huset mer fantastiskt än det andra.

Sävsjö Euroline 5.6. Foto: K.Öhman Bil AB

Alkoven ger en mysig känsla, men sängen är inte för långskånkar med sin längd på 180 cm. Den finns som kingsize, med två meters längd, men då som extrautrustning.

Kurt och Helen reser alltid med hund. Bilden har ett par år på nacken och numer är det Kira (till vänster) som hänger med. Kaiza (till höger) lever inte längre.

Staden Tromsö breder ut sig över ön med samma namn och man brukar även räkna med Tromsdalen på fastlandet dit det går både bro och även en av de många tunnlar som finns under Tromsö.

Åker man i tunnlarna är det inte helt enkelt att veta var man är om man kör efter en gps, min trodde att jag körde på gatunätet ovanför, och uppmanade mig ideligen att svänga åt det ena eller andra hållet i de spikraka tunnlarna.

Jag fick inventera många rondeller både över och under jord innan jag till slut kom fram. I Tromsdalen finns en välutrustad camping där jag och mina reskamrater bor under resan.

Ännu en i raden av Tivolis vackra oaser värd ett besök.

Berior sin nobis ipit magnate stibus et aut as unt laut et ut.

Berior sin nobis ipit magnate stibus et aut as unt laut et ut.

Att växla från cykling till båtläge, och vice versa, tar enligt tillverkarna bara fem minuter. Det är bara att veckla upp instrumentpanelen och fälla ner propellern.

Blir det jobbigt att cykla är det ingen fara, för självklart kan då elmotorn kopplas in.

Trots att den är så nätt finns det gott om – nåja – plats för två personer, enligt reklamen.

Med hjälp av cyklar tar man sig lätt in till Malmö. || Med lådcykeln tar man sig snabbt till Västra Hamnen där det finns möjlighet till härliga bad.

Europa börjar öppnas igen

BLOGG
Skulle resan genom Europa kännas helknasig eller börjar förhållandena bli lite mer vanliga nu? Husbilskartan över Europa ritas om för var och varannan presskonferens som hålls i de olika länderna, så vi var nyfikna på hur vår resa skulle bli.
Första trafikljuset i världen installerades för 150 år sedan utanför brittiska parlamentet i London. Sedan dess har bilister runt hela jorden spenderat miljarder timmar med att vänta på att rött ska slå om till grönt. Uppskattningsvis en femtedel av din körtid tillbringas stillastående vid ett trafikljus.

Då chassit på just detta exemplar är ett 40-heavy, vilket föranleder en totalviktshöjning till 4 250 kilo, ser vi detta fordon som exemplariskt för den aktiva barnfamiljen. De som vill ha med sig cyklar, golfutrustning eller annan skrymmande och halvtung fritidsutrustning.

Börjar därför med att checka de yttre faciliteterna. Aha, cykelhållare finns redan på plats. 4,5-meters markis likaså. Garaget är väl värd sitt namn.

Lastluckor finns på båda sidorna och de skäms inte för sig. 119x79 centimeter säger väl allt. Belysning finns, värmeutblås likaså samt öglor att försegla lasten med.

 

För att vara en ”familjehusbil” i 7,5-meterssegmentet känns den rymlig. Ok, trollar vi bort ena sängen i taket och ställer den andra på tvären, ja då han man utan tvekan skapat en platsbesparande planlösning. På kuppen får de vuxna ett eget kryp in och barnen likaså. Visst finns det numera allt fler modeller med våningssängar men en sak är säker.

Den yngsta generationen kommer i alla fall älska sin koja alla dagar i veckan. Att den sedan går att fälla upp för att spara än mer utrymme ger en liten stjärna i protokollet. Detsamma gäller för fläktvärmesystemet som är kopplat till just alkoven. 5-zonsmadrasser i de fasta sängarna? Jajamensan!

Så här i efterhand har översvämningen satt ljus på frågan om beredskapen för extremväder.

– Det har satt i gång en tankegång i hela kommunen om hur man ska kunna vara mer rustad för eventuella naturkatastrofer, säger Johan Larsson.

I en utredning håller kommunen på att titta på möjliga åtgärder. Mycket handlar om det normala underhållet med dikning och rensning av trummor men det kan också handla om att byta till större trummor, bredda vattendrag och hitta ytor som avsiktligt kan översvämmas.

– Det är nästan omöjligt att klara av sådana här regnmängder men man kan i alla fall förbättra så att man snabbare kommer på banan igen, säger Johan Larsson och fortsätter:

– Sedan vet man inte vad det kan vara nästa gång. År 1998 var det mycket snö som kom, 2021 var det mycket vatten, nästa gång kan det vara att det blåser omkull massa saker.

Standardfärgen är vit men det finns fler att välja på.

Vi stannar utanför Realp och köper salamikorvar av två bönder som dukat upp ett stånd längs vägkanten. Den ena smakar chili och den andra bjuder på en pepprig upplevelse som är svår att sätta ord på.

Korvarna är verkligen inte billiga (undrar om det finns någonting i Schweiz som man kan uppleva som billigt?) men smakar å andra sidan ljuvligt.

Perfekt till en kvällsmacka eller varför inte till ett kaffestopp längs vägen? Mellan Realp och Gotthardpasset är det dryga 14 km. En enkel tur som inte tar mycket mer än en kvart att åka.

Till skillnad mot många andra passager runt om i Europa är det tämligen glesbefolkat mellan Grimsel-, Furka- och Gotthardpass. I snitt bor det två människor per kvadratkilometer i regionen och det är enkelt att hitta en ställplats för natten.

Många väljer att stanna i anslutning till passmiljöerna, det finns bra parkeringsmöjligheter vid både Furka- och Gotthardpassen eller på en klassisk camping även om det inte dräller av campingplatser i Alperna.

 

Själv tar vi väg A2/E35 ner till Monte Carasso där vi håller höger och fortsätter till värmen på andra sidan gränsen i Italien.

Från Gotthardpass till gränsen söder om Locarno är det knappt elva mil. Tack vare motorvägen är vi framme på mindre än två timmar.

Elva mil mellan högt och lågt. Mellan kyla och värme vid Lago Maggiore.

"Här i min lyxiga koja inser jag att detta är frihet när frihet är som allra bäst!"

Hygienutrymmet är normal stort, med kassettoalett och handfat. Golvet är av plast, men någon duschslang eller draperi finns inte. Ett skåp under handfatet samt ett på väggen finns för prylar som hör hemma i badrummet.

Garderoben -bredvid badrummet är riktigt rejäl och möjliggör upphängning av kläder.

Vagnens främre del är dedikerad till de minsta i familjen. Två våningssängar och en sittgrupp utgör barnens lilla vrå. En tredje bäddplats kan skapas genom att bädda ned den lilla dinetten. Denna del av vagnen kan också nyttjas som garage genom att man fäller upp den nedre sängbotten.

Läsbelysning finns både i den övre och den nedre våningssängen, men i den övre är den placerad så långt ner att -madrassen delvis skymmer den. Här i vagnens främre del finns även en mindre garderob med flera hyllplan.

Med sina fyra permanenta sovplatser, och möjlighet till ytterligare tre, är variationsmöjligheterna stora i denna vagn.

Barnen i familjen kan medta sina vänner på resan och om de vuxna vill sova i främre delen kan till exempel nedre våningssängen och den nedbäddade dinetten bli till enkelsängar.

De yngre kanske faller för taksängen. Valmöjligheterna är många.

Drivna av upptäckarlusta följer vi en stig genom lummiga lundar som leder till en liten strand mellan klipporna och hamnområdets gräsytor. Trots isande nio grader plumsar några barn runt under överinseende av vad vi förmodar är mamma, som värmd av en frottéhandduk och flödande eftermiddagssol torkar upp i en vilstol på bryggan. Vättern är en kall sjö, men lämpligt nog ligger en bastu intill i en liten timmerkoja. Det är som en Skagenmålning med värmedaller över blankvattnet och vitvingade trutar som skriande singlar runt i blådiset. Det kunde vara Kattegatt, men vi är mitt i Mellansverige på 90 meters höjd över havet. I maj månad.

Corona har bidragit till en längtan ur isoleringen. Väl är väl det, men vissa kategorier friluftsfolk har hållit igång vintern lång. Sportfisket på Vättern är en aktivitet som rullar på så länge ingen is hindrar nappatag med sjöns lovprisade ädelfisk. 

Trollfiskare kammar av de väldiga vattenvolymerna med djupriggar och annan specialutrustning och så sent som igår landades en niokilos blanklax, berättar ett trollingteam som just kommit iland. 

– Laxen är speciellt gångbar vår, vinter och höst, medan rödingen har sin topperiod under sommaren. Redan tas bastanta Vätternrödingar på spö och Granvik är en populär utgångshamn på den här sidan sjön, säger en i gänget och visar sin fångst. 

Populärt var ordet. Vid servicelokalen står ett femtontal båttrailers vars ägare är någonstans därute i jakt på storfisken. 

Den som inte har båt själv kan boka en tur med någon av guiderna som opererar härifrån. Ett äventyr med god chans för en lyxig fiskmiddag som avrundning. Vill man engagera sig passar man på när det är trollingtävling. Då råder festivalyra och synen är mäktig med hundra båtar på startlinjen.      

Öknen Taklamakan. Foto: Wikipedia / Pravit

Anledningen till den höga höjden är det stora dubbel­golvet och att chassits ram är högt placerad. Dubbelgolvet är 42 centimeter djupt och i det finns bland annat färsk- och gråvattentank samt en fast toatank. Den senare rymmer 250 liter vilket innebär att man inte behöver tömma den särskilt ofta. Det kan vara bra för det är inte alltid så lätt att hitta tömningsställen för fasta toatankar. 

Nu är det inte så att man måste åka hem om tanken är full och ingen tömning finns tillgänglig. I nödfall kan man tömma delar av tankens innehåll i en mindre kassett och tömma på vanligt sätt. 

Det finns även gott om plats under bilen, exempelvis går det att beställa fast gasoltank, eller elverk. Kanske skulle en liten bitcoingruva vara något att erbjuda kunderna?

Bodelens väggar, tak och ­dubbelgolvets båda plan är ­konstruerade med 38 mm isolering av RTM-hårdskum, ett vatten- och fuktbeständigt material.

På båda sidor om isoleringen finns ett lager aluminiumplåt och reglarna är av puretan (PU), konstruktionen är alltså både hård, lätt och fuktsäkrad. Aluminiumskalet ger en extra fördel, det bildar nämligen något som kallas en ”Faradays bur” vilket innebär att man är skyddad mot åska. Det är inte så dumt för risken är att denna bil är campingens högsta punkt.

Samma mat som hemma

Det kan vara svårt att hitta maten man är van vid i andra länder. Köp gärna en rejäl säck som räcker hela resan.

När vi tar av norrut efter Mariestad radar ytterligare ett antal husbilspärlor upp sig och först av dem kommer Sjötorp. Ja, vackra Torsö är förstås värt en avstickare och det finns plats för husbilar vid Laxhall längst ut mot färjan över till bilfria Brommö, men mer som parkering än som ställplats.

Sjötorp däremot verkar få fler ställplatser för varje år som går. 

Dels är den gamla vid marinan mellan sluss 1 och 2 i Göta kanal kvar och dels finns ytterligare två ställplatser med el samt ett stort gärde utan service. 

Och en vacker sommardag från midsommar och fram till skolstarten går alla åt, så här gäller det att ligga i slagläge tidigt på dagen.

"Mycket bra beslag och gasdämpare. Bra utförda snickerier med bara ett par små undantag."

Oli Pfisterer om snickerierna.

Handtagslösa överskåp med en snygg snits för öppning.

Under sängen finns klädförvaring och sängbotten kan lyftas för bättre åtkomlighet. Nu saknar vi delbara sängkläder och lakan...

Garderoben på fel sida om toadörr. Tillvalet utdragsskåp är bättre.

Sovrum med bra placering av tv och skjutdörr mot badrum.

Skarpögda kan se gångjärnet på översta trappsteget. Där döljer sig en trappförlängning när sängen är hopbäddad. Smart grej!

Under sängen finns klädförvaring och sängbotten kan lyftas för bättre åtkomlighet. Nu saknar vi delbara sängkläder och lakan...

Garderoben på fel sida om toadörr. Tillvalet utdragsskåp är bättre.

Sovrum med bra placering av tv och skjutdörr mot badrum.

Skarpögda kan se gångjärnet på översta trappsteget. Där döljer sig en trappförlängning när sängen är hopbäddad. Smart grej!

Fakta

Till den baltiska utställningen i Malmö 1914 planterade man vinrankor i staden. De var omkring ett år gamla när de sattes men flyttades snart till Petersborg i Tygelsjö strax utanför Malmö när första världskriget bröt ut och utställningen avbröts. 

Idag är vinstockarna 106 år gamla och förmodligen bland de äldsta i svensk jord. 1999 fick Sverige utmärkelsen ”Vinland” av EU. Tål att tänkas på är att Nya Zeeland startade sin moderna vinproduktion så sent som 1975 och har nu en omfattande vinodling.

Läcker supé och i glada vänners lag medan kvällsljuset mjuknar mot ett stillnande hav. Magiskt.

När jag summerar intrycken hittar jag ändå några störningsmoment även om de inte kan kallas direkta felaktigheter. Först och främst, LED-belysningen är strömsnål, men ljuset är kallt och starkt. Justerbara LED-lampor är därmed bra! Annars tycker jag att det bör vara el-justerbara framsäten men det har nybilsköparen valt bort när det begav sig och inget att skrika högt om.

Saknaden är stor

REDAKTIONSBLOGGEN
Visst vore världen en tristare plats utan konst? Nu är väl inte dagens husbilar att betrakta som konstverk med sin oftast enahanda fyrkantiga design. Men, det har inte alltid varit så. Kolla in den här som gick att köpa 1941!

Hobbys modellprogram har förändrats en hel del senare åren och nu är det framförallt mellanstora halvintegrerade bilar som ­fokusen ligger på. Det finns även några alkovmodeller och även några populära plåtis­modeller.

Alla modeller är nuförtiden baserade på Fiat Ducato till skillnad från tidigare då bland annat Ford och Renault fanns i sortimentet.

De halvintegrerade modellerna heter Optima och har underserierna De Luxe och Premium. De Luxe är den lite billigare varianten och Premium är, precis som det låter tänkt att vara, ett exklusivare val. När vi säger lite billigare så menar vi verkligen det för det skiljer bara 10 000 kronor mellan två ­motsvarande modeller.

Visuellt sett är de väldigt lika sånär som på bakpartiet som är lite rundare och mer stajlat på ­Premium. I utbudet finns även tre modeller med beteckningen V vilket står för van. Det innebär att det i princip är halv­­int­egrerade bilar i plåtisstorlek. Många av modellerna kan även fås med nedsänkbar taksäng.

I förarhytten är vyn mycket bekant för oss som kört många hus-bilar, åtminstone bortsett från ratten.

Bakifrån finns inget som avslöjar att chassit kommer från Citroën och inte Fiat.

Logotypen som föreställer två kugghjul designades av André Citroën, den har prytt det franska företagets bilar i nästan hundra år. Företaget grundades 1919.

Bakifrån finns inget som avslöjar att chassit kommer från Citroën och inte Fiat.

Logotypen som föreställer två kugghjul designades av André Citroën, den har prytt det franska företagets bilar i nästan hundra år. Företaget grundades 1919.

Förarmiljön känns igen från andra baserade på Fiat Ducato. Notera nya automat­spaken.

Tack vare det ­smidiga formatet är det lätt att hitta ­platser att stanna på.

Tack vare det ­smidiga formatet är det lätt att hitta ­platser att stanna på.

När Mikael och Eva kom ut ur sin husvagn stod polisen ­utanför. Även grannen hade haft påhälsning.

De hemgjorda hundburarna blev godkända av dess brukare. Varje bur rymmer två hundar vardera. I år planerar de att riva burarna och istället montera en nyinköpt bur som är anpassad för husbil och rymmer upp till åtta hundar.

Hur effektiv är släpvagnsassistenten egentligen? En kontroll med tidtagarur ger klart besked. Johan Dali sätter sig bakom ratten i Passat. Att backa en viss sträcka utan släpvagnsassistenten inkopplad tar honom 20 sekunder. Med systemet inkopplat backar han långsammare, men säkrare. Det tar 57 sekunder. 

Vi byter förare och jag hoppar in bakom ratten på Passat. Det är mycket svårare än man tror att backa rakt bakåt. Släpvagnen viker sig lätt och då får man som förare parera för att räta upp ekipaget. Ibland får man också rulla fram för att få husvagnen att gå rakt. Sådant tar tid. Det tar mig 2 minuter och 23 sekunder att backa samma sträcka, med vissa förarmisstag. Med släpvagnsassistenten inkopplad gör jag samma sträcka på minuten jämnt. Systemet utjämnar alltså skillnaden i erfarenhet hos olika förare. 

Backar man för fort slås systemet av, gränsen går vid cirka 5 km/h för Volkswagen och 9 km/h för Land Rover. Släpvagnsassistenten är till för att backa säkert, inte för att slå ­hastighetsrekord. 

Land Rover gör inte bort sig när det gäller att backa rakt bakåt. Bilen saknar dock Volkswagens effektiva snabbkommando att dra reglaget rakt bakåt.

På gränsen mellan ­Härjedalen och Västerdalarna ­ligger ­Högvålen ensligt ­beläget.

7. Talk på vindrutetorkarna som sedan fälls upp gör att de inte fryser fast mot rutan samtidigt som torkargummin hålls fräschare.

Efter köket följer sovrum och badrum, det går att dra för två skjutdörrar för att göra bakre delen privat. Innan sängarna tar vid finns det garderober på var sida i bilen.

De är bra upplysta och bägge är 50 cm breda och ungefär 60 cm djupa. Inredningen kan varieras mellan hyllplan och klädstänger.

Båda sängarna är 200 cm långa och 75 cm breda vilket är generöst. Sängarna är riktigt sköna och gedigna och det går att resa respektive huvudände.

En hel natt hann jag inte sova i sängen men väl en skön middagslur.

Sängarna kan resas och under är det tydligt att det är kunniga snickare som stått för bygget med riktigt virke som fogats noggrant.

Det finns gott om plats här under och utrymmena nås även utifrån. Under vänster säng hittar vi bilens största enskilda utrymme som är 90 cm djupt som och lika långt som sängen. Luckorna till utrymmet är dock ganska små så exempelvis matbord kan vara svåra att få in.

Förvaringsfickor finns vid båda sängarna och usb-kontakt finns vid vänstra sängen. På andra sidan finns ett 12V-uttag som är tänkt till en tv, då det finns tv-arm och framdragen antennkabel.

Bilarna radades upp på flera parkeringar utanför Caravan Eskilstuna.

Ett kompakt bygge som är förbluffande flexibel, som en fickkniv.

Vad väntar runt hörnet?

Detta är en krönika skriven av er webbredaktör.

Hur många har inte önskat sig en spåkula? En sådan där som spågummor brukar ha när de siar om framtiden bakom något mystiskt draperi. Några magiska formler och kanske lite dramatisk musik och vips framträder framtiden. Åtminstone för de troende.

Nu står vi återigen på randen till den. Lite mer dold i år än de flesta andra år eftersom coronan gör att färre får ta del av den på mässor. Just det, sådana blir det färre av i år än vanligt men trots det fler än i fjol. Vem kunde anat detta för ett par år sedan? Den tog även resandet ifrån oss, vi som varit så vana vid ett nästan gränslöst Europa. Plötsligt stod vi där i gränslandet och vände blickarna mot hemester, swemester och andra ord som inte fanns i framtidsperspektivet. Då. Det verkar faktiskt som framtiden inte alltid är så förutsägbar, den är lite ostyrig skulle man kunna hävda.

Det blev ett bryskt uppvaknande för husbilisterna, husbilandet har ökat enormt de senaste tio åren, kanske några år till om man ska vara ärlig. Även om det känns som om husvagnar har funnits sedan tidernas begynnelse. Vem hade bedömt framtiden så för säg tjugo trettio år sedan? Att husbilar skulle lyfta campingintresset och även husvagnsintresset till nya rekordnivåer? Kommer framtiden någonsin ikapp? Det går ju ungefär tre husvagnar på varje husbil men då har ju förstås husvagnarnas framtid varat så mycket längre.

Före den senaste framtidens ankomst fanns det de som vågade bryta det invanda och bytte ut svenskt vinterruskväder mot ljumma vindar i Spanien. Där, i den allra sydligaste delen av Europa har sällan Kung Bore något att säga till om. Det är sådant som sätter lite guldkant på tillvaron.

Coronan har flyttat gränser på fler sätt än att de inte längre självklart är öppna. Kontorslandskapen har tappat sin inledning och kan allt oftare bytas ut mot enbart landskap. Det märks i campinglandskapet. Eller kanske inte. Campingarna rullar på som tidigare och i år rullar rekordnoteringarna in som pressmeddelanden trots att jag tittar ut över fjällandskapet. Nu kommer även koncept med kontorsbilar, ta med dig datorn och telefonen och njut av friheten. Visst har de funnits tidigare, tillverkare som Nordic har sedan länge haft det som affärsidé men nu hakar fler på. Att jobba men vakna var man vill kanske har ökat friheten mer än vad de stängda gränserna tagit ifrån oss. Blir framtiden snarare att jobba i de naturliga landskapen i stället för i kontorslandskapen?

Jag sitter i varje fall som på nålar och tittar på informationen som gör att det regelbundet plingar till i mailboxen. Det blir många korta och knubbiga husbilar i år om man tror på trenden med Vanlife, något som inte framtiden antydde för sådär tio år sedan. Kanske inte ens för fem år sedan. De ska förstås ha fyrhjulsdrift om de ska fylla sin funktion. Ha plats för allehanda sportredskap, utöver ett kontorslandskap. Trenden säger vidare att taken ska gå att fälla upp för att få en övervåning med säng. Nu vet jag ju inte om det är riktigt sant eftersom vi aldrig kommer till framtiden. När man väl tror man är där har framtiden flyttat på sig. Tänk att vissa saker ska vara så ouppnåeliga.

Men en sak är säker, den ljusnande framtid är vår. Husbilismen växer så det knakar och allt fler fångas av den frihetskänsla som husbilismen har fört med sig. Tillverkarna anställer folk som aldrig förr och nya fabriker byggs. Ändå räcker inte produktionskapaciteten till. Vem hade trott att det var framtiden för tio år sedan? Det var nog många som hoppades på den utvecklingen men hur många visste att det skulle bli så?

Nu drömmer vi återigen om framtiden och det som står närmast på tur är vad vi får se för spännande nyheter på de digitala pressvisningarna. Det var nog knappast någon som såg att digitala mässor skulle bli dominerande så sent som för ett par år sedan när antalet mässbesökare hela tiden slog rekord. 300 000 väntade på att uppnås i Düsseldorf, en siffra som man nog inte kan komma upp till i år heller. Med 20 000 som besökstak per mässdag går det helt enkelt inte ens teoretiskt att nå upp till det även om intresset för husbilism och husvagnar aldrig varit större.  

Jag ska inte ge mig in i spåkulans värld, jag är inte tillräckligt troende för att kunna se framtiden i en sådan men det ska ändå bli spännande att se vad som visas upp. När den framtiden är här låter vi den bli dåtid så du kan läsa om den. Men visst är den dåtiden ganska färsk. Förhoppningsvis den färskaste du kan få tag på.
 

REDAKTIONSBLOGGEN
Det här med framtiden är svårt. Ibland riktigt svårt. Men den som gissar rätt kan bli rikligt belönad.

Sommaren surrar runt ansiktet

Detta är en krönika skriven av er webbredaktör.

Jag har just slagit mig ner i paradiset. Det är lagom varmt jag har haft omväxlande regn och sol. Allt borde vara perfekt när jag slår mig ner i stolen med en favoritbok och en kopp kaffe. Det är då det händer. Det börjar surra, gärna runt ansiktet. De tycker också vädret har varit perfekt. Lagom mycket med stillastående vatten i skogen. När jag slår mig ner ser de det som om måltiden är serverad. Jag är inte ett dugg intresserad av att bli deras måltid.

Ännu värre är det om jag tar en promenad i den härligt uppfriskande skogsluften. Dofterna från människor väcker mängder av myggors nyfikenhet för dofter är viktiga händelserna i en stickmyggas liv. Alltför viktig kan tyckas. Både myggor och människor verkar tilltalas av samma dofter, mandel, citrus och grön frukt. Något vi alla doftar i mer eller mindre hög grad. Men min näsa behöver betydligt högre koncentrationer för att få min hjärna att triggas. Jag hoppas innerligt på att nya forskarrön ska lösa gåtan om hur myggornas luktsinne fungerar. Tänk att kunna njuta av sommarens grillkvällar och skogspromenader. Utan myggor.

För mig skulle det räcka om honor kunde bli lite mer som hanar. De nöjer sig ju med att suga honungsdagg, nektar och fruktsaft. Men de där typerna som suger sockervatten direkt från myrors munnar har jag inget till övers för. Smarta är de också. Där sitter honorna bredvid stigen och latar sig. Ända tills jag kommer. Då kommer jag som en doftbomb för dem och räcker inte det känner de av att min utandningsluft är så koldioxidrik, runt hundra gånger mer än luften runtomkring. Jo, de rackarna förlitar sig på små förändringar i luftens halt av koldioxid för att upptäcka ett möjligt byte. Att de flesta myggor jagar i skymningen beror just på att det är lättare för dem att urskilja sitt offer när det omgivande doftbruset är mindre intensivt. Och så är det på kvällen men det är till föga tröst när de attackerar mig. De rackarna fixar doften redan på 80 meters håll när de känner av ökningen på en tiondels promille. Känsliga typer, de där. Man kan tycka att bland de tiotusentals doftämnen som finns i luften så kunde människans ungefär femhundra inte vara så lätta att urskilja för dem.

Dessa stickande rackare lär det finnas 49 olika arter av i Sverige och i världen finns det 3531. Inte undra på att man känner sig underlägsen. Allra, allra minst gäller det översvämningsmyggor. Alltså sådana som trivs som bäst där det blir mycket stillastående vatten. För de som irriterar mig mest är de som är i min närhet, de i andra länder bryr jag mig minst om. Dit är det längre än myggor kan flyga. Dessa aggressiva typer går in för direktangrepp och bryr sig inte om konsekvenserna för dem själva. De fokuserar på just mig och kör sitt race som en Kamekazepilot. Visst gör jag några tafatta försök att skicka min långsamma labb mot dem men ofta nog är de snabba på att hinna undan. Åtminstone om de inte hunnit börja sitt blodsugande och då känns det på något sätt som om det är för sent. Jag vill liksom kunna skicka upp en missil och skjuta ner dem innan de hunnit landa och borrat ner sin snabel i min hud. För mig verkar det som en effektiv metod men snart inser jag att det krävs minst ett missilförsvar jag inte är i besittning av. Det berör dem dessutom inte ett dugg om det är strålande solsken. Inte heller är de rädda för långa avstånd, två mil från kläckningsplatsen måste ju göra slut på bränslet flera gånger om.

Jodå, jag har smörjt in mig. Inte för att lukta gott utan för att slippa surret och då ska man lukta otrevligt, så otrevligt som möjligt till och med för dessa surrande stickande varelser som jag inte riktigt förstår vitsen med. Inte i dessa mängder i varje fall. Jag har prövat de mest bisarra preparat och de enda som verkar fungera är de som istället tar död på mig själv. De finns att köpa i Afrika, men i Sverige är vi mer försiktiga. De preparat som finns tar i varje fall inte död på myggorna. De skrämmer inte ens iväg dessa rackare. Andra människor rynkar dock på näsan och håller sig på avstånd. Jag förstår dem. Kombinationen av en illaluktande medmänniska omgiven av ett moln av myggor verkar inte ett dugg attraktivt. Men då får man exkludera myggans kompisar.

Skogsmyggorna är åtminstone lite mer beskedliga. Kanske. De surrar runt i bästa spionstil och tar tid på sig innan de sätter sig ner sticker. Jag vill att de sticker med en helt annan innebörd i ordet. Att de lämnar mig ifred under dagtid är ytterligare ett beskedligt karaktärsdrag liksom att de flyger måttligt långt, men även två kilometer måste ju vara en helt oöverstiglig sträcka för dem. Borde vara i varje fall. 

Att de lever i ungefär två månader är inte heller bra. Jag hade hoppats på att de kunde begränsa sin tid här på jorden lite mer. Med tanke på hur sofistikerat deras luktsinne är misstänker jag att de kanske även minns var jag är. Det är nog därför de redan är på plats när jag kommer nästa kväll. 

Visste du förresten att myggans ägg kan överleva i flera år och bara kläcks då de först utsätts för torka och därefter kommer i vatten? Så plötsligt kan flera generationer myggor kläckas samtidigt. Inte alls bra. Riktigt illa till och med. Inte minst med tanke på att det räcker med en enda för att förstöra nattsömnen. Eller den trevliga kvällsgrillningen till exempel.

Den illustrativa skylten finns att köpa här.

REDAKTIONSBLOGGEN
Man får ta det onda med det goda. Inte minst gäller det myggen. Men måste det verkligen vara så här?